Hur mycket en giggare tjänar beror på hur stor konkurrensen är eller vad uppdragsgivaren vill betala för en tjänst. Skatteverket har varnat för att en ny svart marknad växer fram och facket för lönedumpning då apparnas ägare tar ut mellan 15 och 25 procent av det som giggaren tjänar. Samtidigt får giggaren själv stå för transportmedel och telefon. I många fall får giggaren dessutom själv ansvara för att betala skatter och avgifter.
Människor utnyttjas
– Det är ett steg in på arbetsmarknaden, men det finns en stor risk för att människor utnyttjas. Vi ser att många är migranter eller personer som har svårt att få ett annat jobb, säger Kristin Jesnes.
Hon är forskare vid det norska forskningsinstitutet Fofa där hon studerat gig-ekonomi, eller plattformsekonomi, sedan 2015. Hon gör just nu sin doktorsavhandling vid Göteborgs universitet om hur arbetsmarknaden reagerat på framväxten av gig-ekonomin i fyra europeiska länder.
Patrik Ljunggren, ordförande för Transportarbetarförbundet i väst anser att gig-apparnas sätt att organisera arbete är ett steg tillbaka i tiden.
– Det är som det var förr här i hamnen, man stod med mössan i hand på morgonen och bugade och hoppades att chefen skulle välja just dig, säger han.
Fackförbundet arbetar för att företagen bakom gig-apparna ska sluta kollektivavtal.
– Utan kollektivavtal finns ingen gräns för hur låg din lön kan vara för vi har inga minimilöner i Sverige.
Gig-förtagen framhäver gärna att det handlar om flexibla jobb. Men flexibiliteten kan diskuteras, anser Kristin Jesnes.
– Det finns en flexibilitet genom att man kan välja när man ska jobba, men flexibiliteten begränsas ofta av att man måste jobba tider då andra inte jobbar, som kvällar och helger. Det styrs av kundernas konsumtionsmönster, säger hon.
Olika villkor i olika länder
Ett av företagen, som ETC tidigare har granskat, och som forskaren har tittat närmare på, är Foodora, en internationell budfirma som kör ut mat från restauranger.
Kristin Jesnes har bland annat intervjuat cyklister i Norge.
– I Sverige och Norge har företaget valt att ha anställda. I och med anställningsförhållandet har arbetstagarna rättigheter som att förhandla och strejka, men det skiljer sig från traditionellt arbetsförhållande eftersom de själva får stå med cykel och mobil. Men här i Frankrike där jag är nu är buden egenföretagare och måste till och med köpa sin egen ryggsäck, säger hon.
Men arbetsförhållanden i Sverige och Norge lämnar mycket att önska. I Norge har exempelvis inte timlönen höjts sedan 2015 eftersom medarbetarna inte kunnat förhandla, enligt Kristin Jesnes. Osäkra timanställningar och visstidsanställningar med provision per leverans tillämpas.
Transportarbetarförbundet har försökt sluta kollektivavtal med Foodora, som hittills sagt nej.
– Vi har haft flera stormöten och kunnat konstatera att de anställda blir gravt utnyttjade. Men vi har inte lyckats få tillräckligt många medlemmar för att kunna gå ut i en arbetsmarknadskonflikt för att tvinga fram ett avtal, säger Patrik Ljunggren.
”Det är väldigt stressande”
Enligt Kristin Jesnes är det flera grupper som giggar. Dels är det studenter som vill tjäna en slant och samtidigt ser en möjlighet att få träningen på köpet. En annan stor grupp är migranter och en tredje är de som av olika skäl inte har möjlighet att få ett annat arbete. En mindre grupp är de som har ett arbete, men vill jobba extra.
– Det är stor omsättning på personal, men bland de jag har intervjuat finns det också de som arbetat i många år. För många, som migranterna, är det enda möjligheten att finna ett jobb, säger Kristin Jesnes.
Det är verkligheten för ett av de bud som ETC Göteborg har träffat i Göteborg. Han trivs med jobbet som cykelbud men hade hellre städat eller diskat.
– Det är väldigt stressande att aldrig veta hur mycket jag får in den här månaden. Egentligen får vi bara jobb för 10 timmar i veckan men man kan be om mer. Man kan jobba upp till 40 timmar.
Men hans timlön på 110 kronor är svår för honom att leva på.
Kristin Jesnes tror att gig-ekonomin kommer fortsätta att växa och utvecklas, men ser ingen risk för att arbetsförhållandena blir så usla som i exempelvis Frankrike.
– Vi har ju en stark tradition av att organisera arbete mellan arbetsmarknadens parter och starka arbetsmiljöinstitut. Jag tror att det stoppar företagen, säger hon.
Förhandlar fortfarande
Foodora tillbakavisar uppgifter om att det stängt dörren till kollektivavtal.
– Vi har kontinuerlig diskussion med Transport. Men verkligheten ser ut på ett sätt och den svenska modellen på ett sätt, säger Anna Anderberg, kommunikationsansvarig för Foodora Sverige.
Att arbetsvillkoren varierar mellan olika länder beror enligt henne på att företaget har anpassat sig till de lokala arbetsmarknaderna.
Foodora uppger att deras anställda främst är studenter och att den normala arbetstiden är tio till 15 timmar per vecka. Därför har företaget bedömt att de anställda kan använda egen cykel.
Timpengen ligger i dag på 70 kronor i timmen plus 20 kronor för varje leverans, vilket ger en genomsnittlig lön på 120 kronor i timmen på vardagar och 140 på helger.
