Efter sorgen och rädslan. 

Efter terrorns vidrighet trängde undan allt syre, i luften, i det politiska samtalet. 

Efter att den välkände brittiske kolumnisten Kate Hopkins hetsade mot muslimer och talade om en ”slutgiltig lösning” på Twitter. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Två dagar efter det fruktansvärda dådet sätter vi oss framför varsin skärm och ska tala om politiska utopier. Efter all terror – hur behåller vi tron på mänskligheten?

– Den kärlek och solidaritet som vanliga britter visade varandra precis efter dådet, är det yttersta exemplet på människans sanna natur. Varje gång det sker en terrorattack blir jag, paradoxalt nog, påmind om hur fantastiska människor är, säger George Monbiot som slutade flyga för många år sedan och gör intervjun via Skype från sitt hus i Oxford.

George Monbiot har hela våren varit uppslukad av arbetet med sin nya bok med den kusligt passande titeln ”Out of the wreckage”, som innehåller en vision om en framtida radikal rörelse som utgår från ”mänsklighetens djupt liggande empatiska förmåga”. Boken handlar också om socialdemokratins död, därför är det något motsägelsefullt att han nyligen propagerat för Labour inför helgens nyval.

– Jeremy Corbyn kommer närmare min vision än Tony Blair, Gordon Brown eller någon annan. De enskilda politiska förslagen i Labours manifest är ganska bra men de bygger på en berättelsen som i grunden är föråldrad.

Mot nyliberal propaganda

Corbyn innebär ändå en kursändring från Tony Blairs gamla New Labour. Med kodordet förnyelse gjorde partiet samma högergir som resten av den europeiska socialdemokratin. Nyliberalismen gjorde sitt intåg via arbetarpartierna för att sedan adopteras över hela spektrat, menar George Monbiot. Han kallar nyliberalismen den hegemoniska världssynen i vår tid som har penetrerat varje hörn av våra liv. Men ändå har de flesta svårt att formulera en tillfredsställande definition.

– I grunden finns en syn på människan som ett tävlingsinriktat djur, Homo economicus. Och som alla propagandasystem har nyliberalismen ett kärnvärde och det är frihet.

Den växande ensamheten i västvärlden är nyliberalismens fel, enligt George Monbiot och lanserar därför en ny politisk berättelse. Han kallar den ”Samhörighetens politik” (politics of belonging).

– Människan är en samarbetande varelse, vi är altruistiska och empatiska. Och nu finns det fantastiskt mycket bra forskning som visar just detta. Men vi är inte tillåtna att vara sådana. Istället hetsas vi till att tävla och slåss mot varandra som gatuhundar.

Vi förstår världen

Ett annat fundamentalt mänskligt drag är att vi förstår världen genom berättelser. Och alla effektiva politiska historier har samma grunddrag. George Monbiots följer samma grunddrag. Människans empatiska potential trycks undan av nyliberalismen. Vi, historiens hjältar, måste samlas mot ett yttre hot och bygga ett samhälle som är till för alla. Men berättelser är inte nog. Det krävs även en praktisk, politisk organisering.

– Genom att etablera starka, lokala gemenskaper med en deltagande kultur tror jag att vi kommer bli mycket bättre på att inkludera människor som kommer från andra platser och kulturer.

Många svenskar har svårt att samsas i tvättstugan, hur ska vi kunna bygga en politisk rörelse?

– Att dela tvättmaskinen är den svåraste biten. Man måste börja i andra änden och kanske laga en måltid med sina grannar, en gång i månaden på gatan. Ordet companion på engelska kommer från latinska orden ”com” och ”pani”,”den man delar sitt bröd med”.

Med risk för att låta som ett marxistskägg, strejker och kamp på arbetsplatsen har väl ändå större politisk effekt?

– Jag menar inte att vi ska stänga ner fackföreningar och skippa arbetsplatsorganisering. Men på grund av den sjunkande fackliga anslutningsgraden kan facket aldrig återfå den makt de en gång hade. Även när Marx och Engels skrev det kommunistiska manifestet var majoriteten av arbetsstyrkan utanför fabrikerna. Fler var tjänare än industriarbetare och därför var kvinnor närmast osynliga för Marx och den politiska vänstern.

Ett stort problem är koncentrationen av makt och kapital i toppen av samhället. Hur motverkas den?

– Om vi bara kämpar mot förslag efter förslag kommer vi endast följa deras agenda. I Storbritannien har miljardärer donerat miljontals pund till det konservativa partiet. För det första måste vi berätta varför det är fel, för det andra presentera ett nytt politiskt förslag med en alternativ finansieringsmodell för partierna och för det tredje, det kanske viktigaste, hur våra förslag är inbäddade i det bredare berättelsen om förändring.

Är det någon nuvarande politisk rörelse som berättar en ny historia, Podemos?

– De har gjort det, men det är inte alltid lätt att begripa vad de säger. Jag tror att problemet är att de faktiskt aldrig sagt rakt ut att det här är en ny politisk berättelse.

Vi ser en kräftgång för socialdemokratin i hela Europa, är Corbyn deras sista hopp?

– Det hoppas jag verkligen inte. Corbyn har blåst liv i socialdemokratin men jag tror inte att han kommer att vinna. Vi måste gå bortom 1900-talets socialdemokrati. Den politiska utgångspunkten måste vara lokalsamhället snarare än arbetsplatsen. Du kan ha spenderat hela ditt liv sittandes på möten och inte förändrat ett dugg. Eller så kan vi organisera lokalsamhället och gjort något som verkligen är värt något även om den politiska effekten uteblir.