BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De forskare som hon möter är ofta besjälade av sina idéer, medan hon som betraktare inte alltid är lika övertygad. Frågor kring nyttan och faran med de försök som pågår är något hon diskuterar boken igenom.
– Forskarnas upptäckarlust och viljan att göra det omöjliga ser jag som något enbart positivt. Just nu händer det mycket inom biotekniken, som utvecklas lika snabbt som den digitala tekniken. Men det är då viktigt att vi också får igång en diskussion om hur den teknik som tas fram ska användas, säger hon.
Återställa något
Många av dem som arbetar inom området vill återställa något i naturen som har gått förlorat. Men frågan om vad som kan repareras och hur det ska gå till är komplex. Forskarna som försöker återskapa mammuten drömmer till exempel om att få se djuren vandra i stora flockar på Sibirien, där de skulle göra nytta för ekosystemet. Men i detta och flera andra fall tvivlar Torill Kornfeldt både på att det är möjligt och lämpligt.
– Det finns både bra och dåliga exempel på vad som har hänt när man släpper ut djur så där. Hur det går är oerhört svårt att förutse och konsekvenserna kan bli förfärliga, säger hon.
Ett lyckat sådant försök var återinplanteringen av bävrar i Sverige. Men i Australien finns flera fall där nytillkomna djurarter har rubbat balansen. Det värsta exemplet är agapaddan, som introducerades för att äta upp de skadedjur som följde med när man började odla sockerrör. Den valde att äta andra insekter i stället och är nu ett jätteproblem.
Få individer kvar
För nyligen utrotade djur och djur där det är så få individer kvar att de inte kan räddas på naturlig väg, kan man använda sig av djurens egna dna. Men när det gäller de djurarter som har varit borta länge pågår olika experiment med att genom manipulation av närbesläktade djurs dna, försöka återskapa något som liknar det ursprungliga djuret.
Det pågår också försök i motsatt riktning, där man genom genmanipulation har skapat möjligheten att få en djurart att utrota sig själv. Tekniken går ut på att se till så att det bara föds individer av samma kön. Med något som kallas gendrivare kan man dessutom göra så att anlaget går vidare till alla nya individer, och inte bara till hälften som när det naturliga urvalet styr. Detta gör att den manipulerade genen kommer att spridas mycket snabbt.
– Det är riktigt läskigt för om det går fel, så kommer effekten att bli allvarlig, säger Torill Kornfeldt.
Få bort möss
Diskussioner förs om att med denna teknik få bort de möss som har förökat sig så mycket att de har rubbat ekosystemen helt på en del Söderhavsöar. Andra djur som kan bli aktuella är myggor som bär på smittor som malaria och zika.
– Det är lätt att se de skrämmande konsekvenserna om anlaget skulle sprida sig till fler myggarter än vad som var tänkt. Då påverkas alla fåglar och fladdermöss och hela ekosystem kan kollapsa, säger Torill Kornfeldt.
Men hon pekar samtidigt på möjligheterna, vilket gör frågan komplex.
– Det är ju samtidigt lätt för oss i Västvärlden att ta ställning mot den här användningen, för det är inte våra barn som dör i malaria. Tänker man på aspekten att vi kan få bort farliga sjukdomar så ser situationen annorlunda ut.
Hon ser det som viktigt att föra ut information om den forskning som pågår, för att få igång en diskussion kring hur tekniken bör användas.
