Vad menar ni med rubriken ”Generositet kan aldrig vara fult men fel?” Tycker ni att generositet är fel?
– Om man vill förändra någonting som har med fattigdom och diskriminering att göra, så kan man definitivt bidra kortsiktigt genom att ge någon pengar, men det behöver också vara en mer långsiktigt hjälp till innanförskap i samhället.
Vilka är de främsta hindren i dag för att åstadkomma det, som ni ser det?
– Det främsta hindret är godtyckligheten, bland annat från arbetsförmedlingen där de får hjälp beroende av vilken handläggare de möter. Där är kravet ofta att de först bör lära sig svenska innan man söker jobb. Men då har man blandat ihop EU-migranter med asylsökande. EU migranterna är bara här för att arbeta ett kort tag och sedan åka hem, och behöver inte kunna svenska.
Vad behöver den här gruppen då?
– De behöver hjälp att se hur de kan komma in på arbetsmarknaden. Då saknas validering av den kunskap de har, för många av dem är ju hantverkare, men har inga papper på det. De skulle kunna jobba under en intensiv period i byggbranschen, som murare, med trädgård eller trädplantering.
Men en given invändning är ju att det finns särskilda regler för hur arbetet ska utföras, inte minst i byggbranschen. Dessutom kan det finnas fackliga invändningar.
– Precis, och vi kan inte avgöra rent fackligt och arbetsgivarmässigt. Det måste parterna diskutera. Det vi kan lyfta är det hinder vi ser. Då måste vi fundera på hur vi gör det så att de här människorna inte bara uppfattas som ett problem. Vi vill att arbetsförmedlingen ska få direktiv så det blir rättsäkert när någon kommer in som gästarbetare.
Vad ser ni för möjligheter till det om man tittar på hur arbetsmarknaden ser ut?
– Det finns ju företag som skriker efter folk vissa perioder på året. Så om man kan informera den här gruppen på rätt sätt vinner alla på det.
Till ert seminarium bjöd ni in regeringens förra utredare Martin Valfridsson. Hans utredning höll inte alls den här linjen. Den rekommenderade kommunerna att inte ge någon hjälp alls. Hur ser ni på det?
– Det måste inte antingen bli tiggeriförbud eller att agera mamma åt vuxna och därmed inte se deras potential. Utan i stället ge chansen till ett arbete och att visa vad de kan. Med jobb får de både rättigheter och möjlighet att fullgöra skyldigheter – som att betala skatter och böter. De får också självförtroendet och stärker sin värdighet som människa att söka jobb när de kommer tillbaka till Rumänien.
Stadsmissionen har arbetat ett tag med att vända en svår social situation till jobb genom olika projekt. Vad har ni för framgångsexempel?
Fler och fler går till arbetsförmedlingen för att söka jobb. Vi har en dialog med arbetsförmedlingen om hur de ska hantera det. En del kommer ju inte att få jobb – det gäller ju alla delar av befolkningen, oavsett bakgrund. Vem ska ha det sociala ansvaret för att de människorna inte ska fara illa. Det är en diskussion som vi alltid måste föra.
Men är det några lagändringar eller direktiv som ni vill ha?
– Arbetsförmedlingen behöver tydliga direktiv uppifrån. Men annars behövs god vilja från företag och oss alla att se potentialen hos de här personerna.
När är då generositet fel?
– Om människor behålls i ett utanförskap och vi glömmer bort att se gästarbetare som en möjlighet.