Kampen för jämlikhet mellan könen är minst lika gammal som franska revolutionen och än är inte målet nått – men det finns hopp för framtiden. Det säger Sara Lundin, föreståndare för klass 4C i Östratornskolan i Lund. Hennes elever tröttnade på lärare som satt fast i förlegade föreställningar om killar och tjejer.
– En dag kom några elever och sa att de ville prata med mig innan lektionen. De hade upplevt att de blev olika behandlade utifrån kön. Jag blev förvånad först, för jag kände inte alls igen den bilden i vårt arbetslag, men jag litade på klassen och ställde in den planerade lektionen, berättar Sara Lundin.
Istället användes lektionstiden till att prata om elevernas upplevelser.
– Det var många kloka tankar som kom fram, det gav hopp och energi. Det blev den kanske viktigaste lektionen den månaden, säger Sara Lundin. Klassen skrev ner sina tankar i ett gemensamt brev.
”Vi vill inte bli uppdelade efter kön. Vi vill inte tävla killarna mot tjejerna. Vi vill inte att man ber ’alla killar’ stanna kvar om det har varit stökigt, det finns killar som inte stökar. Vi vill inte att man säger att killar gör si och tjejer gör så.” Ett klargörande brev som gick ut till rektor och alla lärare på skolan.
Kände du dig träffad ev elevernas kritik?
– Nej, inte personligen. Eleverna sa att det inte gällde mig, eller ens alla lärare. Men genusfrågor är något var och en måste arbeta med kontinuerligt. Det är lätt att som vuxen vaggas in i tron att man har koll och lär ut jämställdhet till barnen, men man måste börja med sig själv och hela tiden vara uppmärksam på hur man tänker och arbetar kring genus, och det kan ta emot ibland, säger Sara Lundin.
”Genusutbildning varje dag”
Freja Carnhede, 9 år, går i klass 4C och var en av dem som tog initiativet till jämställdhetsdiskussionen i klassen.
– På rasterna brukade vi prata om att det är fel att tjejer inte ska kunna göra vissa saker, som att spela fotboll med killarna eller fånga en frisbee på ett visst sätt – för då går deras naglar av. Många tjejer spelar fotboll. Killar kan också ha långa naglar. Det kändes verkligen fel inombords när de delade upp oss, säger Freja Carnhede.
Hon är stolt över att klassen vågade ta upp problemen med lärarna.
– Många klasser har upplevt samma sak, men inte vågat säga något. Det känns väldigt bra att vi gjorde det. Det är personligheten som avgör vem man är, säger Freja Carnhede.
”Vi vill bli sedda som människor som kan arbeta tillsammans. Alla ska ska känna sig välkomna i en grupp, oavsett kön”, skrev barnen i brevet. Väldigt kloka ord av så unga elever, säger biträdande rektor Camilla Lilliehöök.
– Det de uttrycker är precis så som alla bör tänka. Min förhoppning är att det ger ringar på vattnet, säger hon.
Barnen har gjort oss en tjänst
Sara Lundin är ”otroligt stolt” över sina elever, och menar att barn i dag är mer medvetna om sociala strukturer än tidigare.
– Gamla bilder lever kvar, här och på andra skolor. Därför är det skönt med 22 elever i klassen som passar på en. Det är gratis genusutbildning varje dag, säger hon.
Reaktionerna från de andra lärarna har varit ”överväldigande positiva”.
– Barnen blev förvånade över att så många vuxna tog dem på allvar. Det har stärkt dem enormt. Men faktum är att barnen har gjort oss alla en stor tjänst. Jämställdhetsfrågor kommer att genomsyra vårt arbete på skolan ännu mer framöver, säger Sara Lundin.
"Hej alla lärare på 3–6 och Camilla.
Vi har haft ett klassråd i vår klass och diskuterat en sak som är viktig för oss och här kommer ett meddelande:
Vi i 4C vill inte bli uppdelade efter kön. Vi vill inte tävla killar mot tjejer. Vi vill inte bli uppdelade i tjej- och killgrupper. Vi vill inte att man ber ”alla killar” stanna kvar om det har varit stökigt, det finns killar som inte stökar. Vi vill inte att man säger att tjejer gör si och killar gör så. Vi vill inte att någon säger att en tjej inte kan arbeta ensam med två killar, eller tvärtom. Vi vill inte att man säger kill- eller tjejfärger eller tjej- eller killsporter.
Vad vill vi? Vi vill bli sedda som människor som kan arbeta tillsammans. Vi vill vara i blandade grupper. Vi vill att alla vet att hos oss finns det många som gillar att spela fotboll, oavsett kön. Vi vill att alla ska veta att vi är kompisar. Vi vill att alla ska känna sig välkomna i en grupp oavsett kön. Vi vill att alla ska känna att de kan göra vad som helst utan något problem.
Ibland bråkar några. Ibland pratar några. Men aldrig bara alla killar eller bara alla tjejer.
Vi vill att ni tänker på det vi har skrivit och att ni som är våra lärare respekterar vår klass önskemål. Alla behöver nog tänka på det här. Det är något viktigt som barn måste få lära sig.
#tillsammans
Vänliga hälsningar
4C"
