– Jag har skrivit en avhandling om att vara aktivist i ett nyliberalt samhälle som Sverige. Då har jag intervjuat och hängt med grupper av olika aktivister. Och alla de samlas kring frågor om sex, sexualitet, funktionshinder. De kommer från funktionsrättsrörelsen och den sexualpolitiska rörelsen. Jag har undersökt hur de jobbar i ett civilsamhälle som är format av nyliberal politik. Civilsamhället har de senaste decennierna behövt ta över flera uppgifter från välfärdsstaten. Min bok är en fallstudie som visar på hinder och möjligheter för de som vill kämpa för ökad social rättvisa.

Är sex en viktig fråga för funktionshinderrörelsen?

–  Ja, det har diskuterats sedan 1960-talet. Kanske är det inte den viktigaste frågan, fast den har alltid funnits med. Så absolut, det handlar om att vara en hel människa och kunna delta i samhället som alla andra.

Har det kommit någon vart sedan 60-talet?

– Man har haft stora framgångar i kampen. Från det att folk låstes in på institutioner, vilket såklart begränsar möjligheterna till sex och relationer, till 90-talet och möjligheterna till personlig assistans. Det förändrade möjligheterna för sexualitet även om sexuella rättigheter inte uttryckligen var ett argument för assistansreformen.

Rent konkret, på vilket sätt underlättar personlig assistans att ha ett sexliv?

–  För att kunna gå på dejt behöver du komma ut ur lägenheten. Det kan vara svårt om du inte har assistans. Och du kan behöva färdtjänst för att åka till och från en dejt. Det behövs även för att ta dig hem tillsammans med någon.

Alltså ren logistik för kärlek och sex?

– Ja, grundläggande möjligheter att röra sig fritt påverkar såklart chanserna till intimitet.

Finns det ett tabu kring funktionshindrade och sex?

– Ja och nej. Många säger att det är tabu, det sa många innan jag började med min studie. Sedan träffade jag många människor som snackar om det hela tiden. Så då är frågan hur förbjudet det är? Det finns ganska många projekt kring sex och funktion.

Är det mer människor utan nedsättningar som tycker det är jobbigt att tänka på att funktionshindrade ligger?

– Hmmm… Så är det kanske. Sedan är funktionspolitik inte närvarande alls i mainstreamsamhället. Där finns ett starkt osynliggörande och då ingår sexualitet. Jag vet inte om ordet tabu hjälper, jag är inte helt övertygad av det. Ibland används det lite…

Slentrian?

– Ja. Man säger lätt ”sex är tabu” – men vad är då ett tabu? Är det rädsla, är det egentligen ointresse? Är det ointresse vet jag inte om det är tabu, egentligen.

Var står den här sexkampen idag?

– Det handlar mycket om kunskapsinsatser. Det är såklart jätteviktigt. Men jag skulle önska att man pratade mer om de materiella möjligheterna till att ha intima relationer, det du kallar logistik. Jag skulle önska att vi började se kamp emot nedskärningar inom personlig assistans och färdtjänst som en av vår tids viktigaste sexualpolitiska frågor.

Så, titeln på din avhandling: ”Gå eller rulla – alla vill knulla!”. Något av en ögonbrynshöjare.

– Ja! Det är en paroll som Förbundet unga rörelsehindrade myntat. Jag ville ha ett slagord som titel, det är poängen, då det är en studie om sociala rörelser och politisk kamp. Sedan är det såklart en provokation. Man driver med föreställningen att människor med rörelsehinder avsexualiseras, att de inte kan ha sex.

Har du fått skit för den?

– En recension sa att det var ”skabrös”! Jag fick slå upp det ordet! Hur uttalas det ens?

Ska–brös, tror jag nog. Jag har aldrig sagt det högt förr.

– I övrigt var det en positiv recension. Folk tycker att det är kul.

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.