Fyrtioårig betraktelse över livet i Lindesberg

Med rötter i glasriket i Småland hade han precis tagit examen på Bibliotekshögskolan i Borås när bokbussverksamheten skulle starta i Lindesberg. Eftersom han hade kört bokbuss hemma i Ljungby fick han jobbet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det var 1977, det berömda översvämningsåret här i Bergslagen, som jag och min flickvän flyttade hit. Jag minns när jag tog tåget hit för anställningsintervjun hur rälsen var under vatten och hur skolbarn rodde bland basketkorgarna på skolgården i min nya hemstad Lindesberg, säger Arne Johnsson.

"Främlingskap"

– Jag kände mig som en nyanländ eftersom jag aldrig hade varit vare sig i Linde eller ens i Örebro innan vi flyttade hit. Även om det inte på något sätt går att jämföra med dagens flyktingar var det som ett slags främlingskap och vi frågade oss hur man skulle vara häruppe, hur får man vänner och jämförde hela tiden hur det var nere i Småland. 

Gott om likheter

Som bibliotekarie och bokbusschaufför träffade han hela tiden folk och likheterna mellan glasriket i Småland och brukssamhällena i Bergslagen gjorde att det trots allt kändes bekant.

– Det verkar finnas en genuin berättarglädje i såväl bruksorter som på landsbygd oavsett geografisk placering. Människor berättar gärna skrönor och om verkliga livet. I Småland handlade det om glasbruken och häruppe om hyttorna. Det var väldigt kul att känna igen sig och jag hoppas att berättartraditionen lever vidare trots att landsbygden avfolkas.

Berättarglädje

Berättarglädjen känner Arne Johnsson igen sig i på mer än ett sätt. Under de 40 år han har bott i Lindesberg har han förutom att arbeta som bibliotekarie gett ut 16 diktsamlingar.

– Jag har alltid skrivit men det var först här jag förstod att jag skulle hämta inspiration till mina texter från min verklighet runt omkring mig i stället för att söka material i flummiga sfärer. Min första diktsamling kom 1985 och hette Förvandlingar och byggde på barndomsminnen och vad jag såg omkring mig här i Linde.

Fullt med småbutiker

Lindesberg var på många sätt en annorlunda småstad på den tiden. Arne Johnsson förklarar att hus från förr och fullt med småbutiker fanns kvar. Det var till exempel pappershandlare, tobakshandlare och charkuterier. 

– Det var en stad som inte kunde förutse framtiden som ju innebär att dagens invånare gärna åker nio mil tur och retur till Marieberg i Örebro för att handla till exempel kläder eller möbler. Det hela blir en slags heldagsutflykt.

– När jag kom hit hade man precis rivit trädgårdsstaden som låg där Ica och Willys ligger i dag. Jag har alltid velat se hur den såg ut i full blom och prunkande grönska.

Men vissa saker har blivit bättre nu än då.

– Miljön är mycket renare i dag. Då när jag var ny här och bodde vid Flugparken skallrade hela lägenheten när malmtågen körde förbi fullastade med processade malmkulor på väg till Oxelösund. Förbifarten fanns inte och den tunga lastbilstrafiken gick genom stan. På fönsterkarmarna mot gatan låg en kornig svart massa som kändes som sandpapper av utsläpp från bilarna, säger Arne Johnsson.

"Författa på heltid"

Nu på onsdag klockan 19.00 i Stadsbiblioteken berättar han mer om hur tiden som ny i Linde har varit. Det är SFT Bergslagen och Lindesbergs fornminnes- och hembygdsförening som håller i arrangemanget.

– När jag som 27-åring kom hit hade jag hela arbetslivet framför mig. Nu gäller det att ta sig ur det. Jag ska skriva mer och författa på heltid nu när jag blir pensionär, säger Arne Johnsson.