Hon arbetar på en medicinsk akutvårdsavdelning på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samt är huvudskyddsombud för Kommunal.
 Arbetsbelastningen ger sjukhuset dåligt rykte och gör det svårt att tillsätta utannonserande tjänster. Isabelle Yalcintas minns att hon gjorde sin första begäran om arbetsmiljöåtgärd vid årsskiftet 2016-2017. Hon säger att hon gjort ytterligare ett par, men att det borde ha gjorts väldigt många fler.

– Vi kan inte ha bemanning för 20 patienter och konstant ha 23 patienter, för personalen håller inte, säger hon.

Såväl läkare som sjuksköterskor och undersköterskor har debatterat, demonstrerat och påtalat brister. Men Isabelle Yalcintas ser också att det faller ur den officiella statistiken.

– Jag har pratat med personalen här och de säger att de inte hinner med tillbudsrapportering. Jag tycker att det är allvarligt, det är så viktigt och det är där vi kan sända signaler över hur tung arbetsbelastning vi faktiskt har, säger hon.

Utsätter patenter för risker

Med disponibel vårdplats menas vårdplatser som det finns personal, utrustning och lokal för. Fler patienter är lika med överbeläggning. Västra Götalandsregionens samlade disponibla vårdplatser har stadigt minskat från 4300 för tio år sedan och i dag kan Dagens ETC avslöja att de är nere på runt 2600.


– Minskningen är bekymmersam, för att uttrycka sig milt. Att minska vårdplatserna med så mycket kan inte rimligen förklaras av att vi effektiviserat vårdprocesser och kunnat göra mer öppenvård. Beläggningarna har ökat och vi anstränger sannolikt personalen mer i dag, utsätter patienterna för risker, säger Thomas Brezicka som är chefsläkare på Sahlgrenska.


Vården behöver lediga vårdplatser för att fungera väl och kunna hantera akutsituationer, men snittet ligger på fullbelagt.


– Det innebär att personalen får jobba mer än de borde göra. Och det kan man göra, lite av och till. Men problemet är när man ständigt, ständigt måste jobba mer än man borde. Då blir personalen trött och hinner inte med sitt arbete och vi vet att det leder till skador på patienterna, säger Thomas Brezicka. 


Han konstaterar att personalen därtill fortfarande lider av sviterna från pandemins första vårdpuckel.

– Det är ett stort bekymmer att vi har en sådan brist på omvårdnadspersonal. Vi har framför allt en brist på undersköterskor. Man måste jobba mycket mer på att säkerställa tillgången till undersköterskor och sjuksköterskor.

Varför tror du att de inte vill jobba på Sahlgrenska? 


– Jag tror nog att de vill jobba på Sahlgrenska, men man vet att det är så tungt i dag att jobba inom vården där det är överbeläggningar och personalbrist, så det blir ingen rolig arbetsmiljö. Man söker sig hellre till arbetsplatser som inte har överbeläggningar på samma sätt, säger han.


Hinner inte märka skador

Tillbudsstatistiken kan visa på hur väl verksamheten fungerar. Men det går inte när trycket på personalen är så hårt att rapporteringen inte blir av.

– När beläggningstid går över 90 procent över månader så ökar rapporteringen av skador. Men när den närmar sig 100 procent så når man en platå. Det beror ju inte på att skadorna minskar utan på att man inte hinner rapportera de skador som uppkommer. Och över 100 procent går man så på knäna att man kanske inte ens upptäcker skadorna längre, säger Thomas Brezicka.


Hur länge har det varit så här?

– Det har varit så i många år.

Han konstaterar att sjukhuset försökt ordna fler vårdplatser och att fördela dem på rätt sätt under lång tid, men personal måste likafullt till.


– Ett system ska jobba på ungefär 90 procent av sin kapacitet för att fungera bra. Är man för idog med effektivisering och skär bort så kan man skada systemet.

Har man gjort det nu?


– Jag kan inte svara på det, men jag är rädd för att man i många fall varit lite för övereffektiviserande. Till exempel har ju det här med ”Lean” varit modernt under flera år, att man ska ta bort slöseri – men är allt överskott slöseri? Nej, det är det inte. Ett komplext system som sjukvård har inte bilfabrikens linjäritet, du måste ha ett överskott som är större för att systemet ska fungera väl, säger han. 


Blöder kompetens

Isabelle Yalcintas konstaterar att sjuksköterskor slutar, medan undersköterskor, som har svårare att hitta andra arbetsplatser, i högre grad blir sjukskrivna. Många kollegor har först försökt byta arbetsplats inom sjukhuset i förhoppning att det ska vara bättre på en annan avdelning. Därefter väljer en många att sluta och i värsta fall att helt lämna vården. Med sig tar de sin erfarenhet. 


– Det tar ju tid att bli van på en avdelning och med en patientgrupp. Och när man då håller på och flyttar på sig hela tiden, så… Varje bredvidgång är också enormt dyr så jag tror att man hade tjänat på att istället öka vår bemanning så att fler stannade, säger Isabelle Yalcintas.

Hon kan inte kan svara på hur många undersköterskor sjukhuset har då de numera summeras ihop med sjukvårdsbiträden. Sammantaget ska de vara lika många som 2017, när den senare yrkeskategorin infördes, men för varje sjukvårdsbiträde har en undersköterska försvunnit. Sjukvårdsbiträden har fått en tio dagar teoretisk utbildning i Sahlgrenskas egen regi och eventuellt bredvidgång. Resultatet är att sjukhuset kan blöda kompetens, men det blir svårt att se i statistiken.

– Lönen är det som får en att söka jobbet och arbetsmiljön det som får en att stanna kvar. Sedan måste man jobba på sitt rykte. Sahlgrenska har en vision om att bli Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. Och just nu känns det ju inte som att det är åt det hållet de arbetar, säger Isabelle Yalcintas.