BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Modellen har funnits i några år och handlar om att ge hjälp snabbt och direkt till alla som söker, utan att det krävs en utredning, som kan ta månader att göra, och utan att journaler registreras eller sparas när ärendet anses avslutat. Man kan till och med komma anonymt.
– Det fick mig att gå dit. Jag behövde inte ens presentera mig, berättar Kalle, som varit tung missbrukare. Jag ville förändra, men var misstänksam mot folk och ville inte att det jag berättade skulle kunna användas emot mig senare. För mig blev det här en bättre sekretess, säger Kalle, som egentligen heter något annat.
Genom Öppen ingång kunde han komma igång med behandling redan dagen efter första besöket.
– Färre skulle söka om vi inte hade den här modellen. Och dessutom skulle de göra det i ett mycket senare skede, säger Thomas Albrecht, enhetschef på socialkontoret.
Öppen ingång är i stället modern socialtjänst på 2010-talet, menar han.
– Bara man håller fast vid barnperspektivet fungerar det, fortsätter han. Finns det risk för att barn far illa ska dock anmälan göras och utredning ske.
Men inspektionen för vård och omsorg, IVO godkänner inte den här modellen.
– Vi kontrollerar inte kvaliteten på modellen i sig, utan vi ska se till att lagen följs, säger Michaela Hecht Gunnarsson, inspektör på IVO.
Framför allt anser IVO att rättssäkerheten brister i modellen.
– Eftersom inga formella beslut tas går det inte att överklaga om man tycker sig bli felbehandlad, säger Michaela Hecht Gunnarsson.
Fått högt betyg
IVO kräver att behovet hos varje enskild sökande först utreds, något som alltså kan ta månader. Sedan ska ett formellt beslut tas om vilka insatser som ska göras. Dessutom ska journaler både föras, registreras och sparas. Det är vad socialtjänstlagen kräver, anser IVO.
– Det är som om den gamla auktoritära fattigvården, där allt skulle kontrolleras uppifrån fortfarande häftar fast vid verksamheten, säger Roger Källs, som menar att modellen visst är rättssäker.
– Om vi genomför en behandling som klienten tycker blir fel kan denne begära beslut som går att överklaga, förklarar han.
Norrköpings modell har fått högt betyg i brukarenkäter – i snitt nio på en tiogradig skala. Andra kommuner som arbetar med samma modell kan redovisa liknande resultat. Men det imponerar inte på IVO.
– En enkät säger inte så mycket, säger Michaela Hecht Gunnarsson, som tycker att det är konstigt att kommunerna inte tar intryck av att myndigheterna säger att de gör fel.
Modellen startade inom missbruksvården i Linköping 1992. I början fick modellen stöd av dåvarande tillsynsmyndighet, men i början av 2000-talet vände det och i dag befinner sig flertalet av landets kommuner i strid med IVO.
Modellen har hunnit sprida sig
För modellen har hunnit sprida sig och finns i dag i de flesta svenska kommuner i någon form inom socialtjänst, psykiatri och äldrevård under benämningen förenklad biståndsbedömning.
Men i förvaltningsdomstolarna förlorar kommun efter kommun. Senast just Linköping, som under våren fick bakslag på förenklad biståndsbedömning inom bland annat hemtjänsten. Backar inte kommunen tills i augusti kommer IVO att kräva en miljon kronor i vite.
Hittills har alla kommuner som gått till domstol förlorat.
– Visst är oddsen dåliga. Men vi tror att vi trots det har en chans och vi kommer att slåss för att vinna, säger Roger Källs.
Vad ett bakslag skulle innebära tjänstemässigt i Norrköping vet ingen i dag – mer än att det skulle fattas personal. I Linköping har man räknat ut att det skulle behövas 14 nya tjänster om den förenklade biståndsbedömningen tvingas bort på alla områden.
– Vi har inga resurser att utreda alla som söker hjälp i dag, säger Thomas Albrecht.
"Det här systemet hjälper människor"
Striderna har ändå lyft frågan till regeringsnivå. På regeringskansliet är frågan uppdelad på en rad olika utredningar. Socialtjänstlagen ses till exempel över för sig, barn- och ungdomsvården för sig. 2017 kommer förslag på det senare området.
– Det måste skapas något bättre, säger Cecilia Grefvé, regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården. Lagstiftningen behöver moderniseras. Jag har träffat många kommuner som efterfrågar lättare, enklare och snabbare hjälp. Egentligen lyfter varenda kommun frågan i dag, fortsätter hon.
Men hur detta ska lösas vill varken Cecilia Grefvé eller andra på regeringskansliet svara på i nuläget. Ansvarig minister vill inte låta sig intervjuas alls i frågan. Samtidigt är trycket från landets kommuner hårt på en förändring.
– IVO vill inte se vad alla andra ser, säger Thomas Albrecht. Att det här systemet hjälper människor.
– Det vore en katastrof om den här möjligheten försvann, säger Kalle.
