– För mig är det som julafton att vara här, säger Lotta Wagenius som är på väg in till mässlokalen för att handla sytillbehör. 

På tvärs mot modehetsen

En annan som är tidigt på plats är Lisa Druid som lovat sig själv att inte handla för mycket trots att hon tagit med sig en stor resväska att fylla med garn. Hon resonerar om varför intresset för handarbete tycks vara så stort.  

– Jag tror det handlar om en återbrukstrend som går på tvärs mot modehetsen. Fler inser att det är mer klimatvänligt och roligt att själv kunna påverka hur ens kläder ser ut.

Jag tror att många idag har arbeten där man inte ser några konkreta resultat av det man gör. 

På plats är även hennes syster Malin Karlsson. Båda har ärvt hantverksintresset från sin mamma som sydde deras kläder som barn.  

– Jag tror att många idag har arbeten där man inte ser några konkreta resultat av det man gör vilket man får av att skapa något med händerna. Jag tror också att det kan funka som en ångesthantering för många eftersom det är så mycket i samhället vi inte kan påverka. 

”Skönt att kunna koppla av”

Michaela Edvinsson och Anita Fransson är svärdotter och svärmor som delar intresset för att arbeta med händerna. 

Anita Fransson pysslar med virkning, vävning och stickning och Michaela Edvinsson stickar också och gör egna kläder och smycken. Anita tror att trenden har att göra med ett intresse för återbruk. Man kan köpa mycket garn och tyg begagnat att göra om efter eget tycke och smak, säger hon. 

– Jag tror även att pandemin gjorde sitt eftersom man hade tid och var hemma mycket. 

Benny Pettersson uppskattar att han lägger tio timmar i veckan på hantverk. För honom är det knivar och lädersmycken som är grejen. 

Det är trist att ha en gubbe som bara sitter i soffan och inte gör något. 

– Det är jättekul att själv kunna besluta om slutresultatet och dessutom är det skönt att kunna koppla bort allt runtomkring, säger Benny Pettersson, som är på plats med sin sambo Madeleine Evert, som också pysslar med läder och säger att hon är glad att ha en partner som delar hennes intresse för handarbete. 

– Det är viktigt att män har något att pyssla med. Det är trist att ha en gubbe som bara sitter i soffan och inte gör något. 

Skapar nya vänskapsband

Bakom ett av utställningsborden sitter ett gäng kvinnor från projektet Kreativa kvinnor som dukat upp med egengjorda tvålar, ljus, blomkransar, målerier och smycken.

Kreativa kvinnor är ett projekt som riktar sig mot nyanlända hantverkskunniga kvinnor med syfte att skapa tillsammans och ge deltagarna en chans att utveckla sin svenska och komma in i samhället, säger projektledare Hacer Korucu. 

– Jag tycker att det är väldigt kul att träffa så mycket folk och det är värdefullt för mig att sälja saker som jag gjort själv och lagt ner mycket tid och energi på, säger Sena Karadeniz, som är på plats och säljer egengjord tvål. 

I en annan monter står Niklas Heed som driver det populära stickningskontor Niklas knits på Instagram och säljer sitt egenfärgade garn i neonfärger.

Nu är nästan alla mina nära vänner från stickningen.

För Niklas Heed har stickningen inte enbart mynnat ut i ett nytt intresse och en stickad garderob. Niklas Heed har även fått flera vänner genom stickningen på sociala medier. En av dem är Veronica Nord, 35, som är på plats och stöttar.  

– Jag blev helt starstruck av Niklas Instagramkonto, hen har väldigt fina bilder och jag kände inte så många i Stockholm så jag tog kontakt och vi blev vänner. Nu är nästan alla mina nära vänner från stickningen, säger Veronica Nord som tillägger att hon försöker prioritera att sticka varje dag.

– Jag går upp klockan fem varje dag för att hinna sticka. Då är ingen annan vaken, jag dricker kaffe och har en stund för mig själv. Utan stickningen vet jag inte vad jag skulle göra. 

Rusning till sticknings-aw

Sociala medier har varit viktigt för sticktrenden, säger Niklas Heed, som beskriver det som en boom där stickningsinfluencers delar med sig av moderna stickmönster och där de korta kontaktvägarna gjort handarbetet socialt.

Vurmen för att skapa med händerna är stark även utanför sy - och hantverksfestivalen. På många håll i landet anordnas regelbundet stickträffar. På Nordiska museets after works med stickningstema kommer det ungefär 500 personer per tillfälle, enligt Fredrik Svanberg på Nordiska museet. 

Kanske är det en motkraft till det digitala som tar över mer och mer. 

Kirsi Mattila, vd på Handarbetets vänner som bedriver textilkonstutbildningar, delar också bilden av ett ökat intresse för handarbete.

– Efterfrågan på textila verk har ökat och vi har fler anställda i vår ateljé än vi har haft på många år. Efterfrågan på våra utbildningar har också ökat. Vad det beror på kan jag bara spekulera i. Kanske är det en motkraft till det digitala som tar över mer och mer. 

Trenden till trots så påminner Birgitta Nordström, textilkonstnär och doktorand i konstnärlig forskning vid HDK-Valand, om att handarbete tidigare var ett nödvändigt ont, och är så fortfarande i dag på vissa platser i världen.

– Jag befinner mig just nu på Rörö i Göteborgs norra skärgård där min farmor växte upp. För inte så länge sedan, om vi bara går drygt 100 år tillbaka, så handlade det textila hantverket om överlevnad.

Birgitta Nordström säger att hennes farmor som sexåring ofta fick ägna sig åt att klippa små rutor av gammalt ylle för att låta de gamla trådarna spinnas in tillsammans med ny ull eftersom familjen levde så knapert och behövde ta tillvara på allt. En kontrast mot hur det ser ut i dag där många stickar för att må bra. 

 – Vi lever också på en plats där man kan köpa allt men i andra delar av världen ingår hantverket som en fullt naturlig del av livet, antingen för att man inte har råd att köpa eller lever i en kulturell tradition som gör att man tillverkar vissa saker själv. Där har handarbetet inte samma romantiska skimmer över sig.