BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Små klungor av människor fotar bilarna med sina mobiler, pratar om det som har hänt. Någon pekar på en svart BMW med glänsande motorhuv men ett i övrigt sönderbränt chassi.
– Ägaren var alltid ute och putsade den. Det var hans ögonsten.
”Kom från skogen”
En man med flätat skägg berättar att han bor i ett av tegelhusen här på Norra Dragspelsgatan och både såg och filmade det som hände under den föregående kvällen.
– De kom från skogen, säger han och pekar på träden bakom höghusen.
– Folk gapade och skrek åt dem att ge fan i bilarna och sprang ut på parkeringen, men då kastade de bangers mot dem.
Han beskriver hur de svartklädda gärningsmännen hällde något ur vita dunkar i bilarna och slängde in bangers. Fyrverkeripjäserna borde förbjudas, tycker han.
Han berättar att han själv är uppvuxen i Frölunda och tror att gärningsmännen också kommer från området.
– Det måste ha varit lokala förmågor eftersom de visste precis vart de skulle springa. Det är vansinnigt, jag fattar inte nöjet i det. Det har varit sådant här på Opaltorget också, det har pågått i flera år. Men det känns som att det har varit en gräns på den här sidan från torget, det har varit lugnt länge. Fast jag har sett folk langa från bilar i närheten. Men det är också osmart att göra så här om man inte vill ha polisen här.
Polis och brandkår dröjde
En mor och tonårsdotter promenerar förbi under ett paraply. De bor i ett av höghusen och såg också vad som hände.
– Jag såg fyra personer komma från Spinetten (en fritidspark, reds. anm.) och några kom från skogen med en Hemköpsvagn full med grejer. De sköt upp något i luften och sedan förstörde de alla bilar. Min lillasyster grät och min mormor blev så rädd att min morbror fick komma och hämta henne, berättar dottern.
Både hon och hennes mamma är kritiska till hur lång tid det tog för polis och brandkår att komma dit; runt en halvtimme efter att gärningsmännen hunnit springa därifrån till fots, enligt deras uppskattningar.
– Ingen mår bra av det här, det känns osäkert. Vi har bott här i 15 år men det har aldrig hänt något sådant här i vårt område. Det känns särskilt osäkert när polisen kommer så sent, säger mamman.
Enligt polisens pressavdelning var patruller på plats vid parkeringen på Frölunda torg bara tre minuter efter att första larmet gått, men kan inte säga något specifikt om utryckningstiden till Norra Dragspelsgatan.
Tonårsdottern tror att det finns gängkopplingar till det som skett.
– De har gjort det förut, jag tror det är för att starta krig eller något de gör för att komma in i ett gäng. Jag har sett det på nyheterna. Det borde finnas kameror, då hade man kunnat hitta dem direkt, säger hon.
– Eller att polisen får ett larm när något händer. Det här var något som var planerat och de tog tid på sig, de visste att de skulle klara sig. Jag tror inte de hade vågat göra det om de visste att polisen skulle vara här på fem minuter, fyller mamman i.
”Så jäkla onödigt”
Vid en blå bil står en kvinna och hennes föräldrar och borstar ut glassplitter som har ramlat ner från den sönderslagna bakrutan. Bensin ligger utspilld inuti fordonet, men som tur var tändes den aldrig på, berättar kvinnan som sedan ett och ett halvt år tillbaka bor i ett av höghusen närmast parkeringen.
– Jag är väldigt förbannad. Det är ett jättetrevligt område och har alltid känts tryggt. Jag blev förvånad eftersom folk är så mysiga.
Hon såg bränderna och gärningsmännen från sin balkong och hoppas att polisen ska hitta dem.
– Jag hoppas att de får sitt straff så de inte gör så här igen. Det är så jäkla onödigt. Jag tror inte det kommer hända igen men är orolig att de ska komma tillbaka.
Vad skulle få dig att känna dig tryggare?
– Vete sjutton. Men det är ju just nu jag känner så här, det går nog över så småningom. Det är ett jättebra område, det är bara några idioter som kommit in, inte några som hör hemma här.
En av hennes grannar och hans vänner rullar förbi i en bil medan vi pratar. De hejar på varandra och hon frågar hur han har haft det; han och vännerna har varit på två veckors semester i Tyskland och kom just tillbaka. Hans egen bil står några meter bort, nedsvärtad och tillknycklad av elden.
– Jag vet inte vad jag ska göra, jag behöver en bil. Jag har bott här i över tio år och det är första gången det här händer. Men jag hoppas att det inte händer igen.
Fotnot: Intervjupersonerna har inte velat medverka med namn eller bild.
