Thomas Rosén är gift sedan tre år, men lever i ett flersamt förhållande. Hans vänner och de han har kärleksrelationer med är hans familj, säger han. Han har aldrig känt en längtan efter barn och nu har han bokat tid för sterilisering, eller vasektomi, som det heter på läkarspråk.

– Det är tryggt och bekvämt att veta att jag inte kommer att kunna göra någon gravid. Jag slipper tänka på det och samtidigt befrias även min partner från ansvaret att skydda sig mot graviditet med hjälp av hormoner, säger han.

– Däremot skyddar förstås inte steriliseringen mot sjukdomar.

Bland vänner och bekanta har reaktionerna varit respektfulla, säger han, och efter de senaste årens diskussioner om både frivillig och ofrivillig barnlöshet upplever han att folk i gemen blivit mer taktfulla.

– Jag har varit helt öppen med mitt beslut bland människor och på Facebook och har mött mest positiva reaktioner, men det finns också en del som blir extremt provocerade, säger han.

Framför allt människor som har barn.

– Ibland tror jag att vissa personer, som valt att skaffa barn eftersom det ingår i normen som och kanske inte är supernöjda med sitt beslut, kan rikta udden mot dem som aktivt väljer barnfrihet, säger Thomas Rosén.

Blev avrådd av vänner

Anna Zetterholm kände redan som 15-åring att hon inte ville ha barn och har inte ändrat sig sedan dess. I januari i år steriliserade hon sig.

– Jag har aldrig någonsin känt modersinstinkten och såg ingen anledning till att fortsätta ha en fortplantningsmöjlighet när jag inte är intresserad av att använda den, säger hon till ETC Göteborg.

En del vänner avrådde henne starkt och menade att hon kommer att ångra sig om tio år när moderskänslorna kommer. En vanlig invändning har varit att hon är för ung för att fatta beslutet. Det argumentet ger hon inte mycket för.

– Det var inte så att jag vaknade upp en dag och kände att ”nu sjutton ska jag sterilisera mig, det blir kul”. Det här är något jag reflekterat över i nästan femton år – en lång reflektion jämfört med kompisar som fått whoops-bebisar och valt att behålla dem, säger hon.

Hon kan bli ledsen när vänner ifrågasätter hennes beslut, samtidigt som hon anser att de om några har rätt att göra det, till skillnad från ytliga bekanta. Oftast väljer hon att inte prata om det med ytliga bekantskaper för att undvika diskussioner.

– Om jag skulle vända på det och fråga någon av mina bekanta varför de har barn skulle de ta väldigt illa upp. Då vore jag fruktansvärd som ifrågasätter deras barns existens, men för mig är det samma sak. Och jag hatar inte barn, de kan till och med vara söta ibland, men det är inte för mig, säger hon.

”Värdesätter min frihet”

Att skaffa barn eller inte skaffa barn är två var för sig o­återkalleliga beslut och det måste vara upp till var och en att fatta och respekteras för det beslut man tar, menar Thomas Rosén.

– Jag vill kunna disponera min egen tid och vårda mina relationer. Jag värdesätter min frihet och att kunna göra saker med kort varsel. Jag tror inte jag skulle vara en särskilt bra förälder, det verkar vara rätt jobbigt och arbetsamt och det lockar inte, säger han.

– Jag har många vänner som har barn, majoriteten i min ålder har det. Vill jag hänga med barn så finns det gott om tillfällen. Jag kan så att säga plocka russinen ur kakan, säger Thomas Rosén.