– När USA drog sig ur Afghanistan såg vi hur världens starkaste supermakt när det gäller militär förmåga förlorade ett krig mot ett av världens fattigaste länder, och utan att, enligt Pentagons egen rapport, ha uppnått ett enda av sina utsatta mål. Det samtidigt som kriget mot terrorismen har kostat över fyra miljoner människor livet. Vi tänkte att nu kommer vi kunna prata om vad som är kärnproblemen i amerikanska utrikespolitiska vägval, säger Frida Stranne.

Hon menar att det borde ha blivit tydligt att det behövs en systemkritik – och att den har saknats. Det trots att den amerikanska utrikespolitiken, deras sätt att med militära medel försöka få ordning på omvärlden, också påverkar Sverige och Europa. Misslyckandet i Afghanistan tydliggjorde hur USA negativt påverkat stabiliteten i världen och att det behövs en förändring, menar Frida Stranne.

– Vi ville sätta fingret på hur USA:s utrikespolitiska vägval har skapat enorma problem, bidragit till att underminera folkrätten och det internationella FN-systemet och hur det hela tiden genererar nya krig som aldrig heller leder till demokrati utan till mer kaos, säger hon.

Vad är det som har drivit på det här kriget? Hur kan vi lösa det? Men det går inte att prata om det i Sverige.

Stridsvagnar förändrade boken

I deras bok, ”Illusionen om den amerikanska freden”, gör de det. Och debatt har det redan hunnit bli – men inte så som Frida Stranne hoppades. För mitt under arbetet med boken körde ryska stridsvagnar in över den ukrainska gränsen. Ett nytt krig i världen, som inte gick att bortse ifrån i en bok om militarisering, maktordning, konflikter och USA:s roll i en allt mer instabil värld. Frida Stranne och Trita Parsi skriver om att det måste gå att analysera Rysslands invasion av Ukraina som något mer än ett isolerat krig fritt från sammanhang, och de skriver att det måste gå att se fler lösningar är militära, att det precis som i andra konflikter krävs diplomati. För detta har de fått kritik. 

– Vi ville föra fram sådant som man med självklarhet pratar om i USA. Vad är det som har drivit på det här kriget? Hur kan vi lösa det? Men det har visat sig inte gå att prata om det i Sverige. Och det gör mig djupt, djupt bekymrad. Det här är så viktiga frågor, det rör vår säkerhet och vår framtid. Vi måste kunna ha olika uppfattningar, och vi måste kunna stöta och blöta vägval, till exempel när det gäller hur vi ska nå fred.

Kallas putinist 

På ett sätt har Frida Stranne vant sig. Det senaste året har hon kallats både putinist och Rysslandskramare. Själv tycker hon att det är befängt. Hon menar att det självklart går att fördöma Putins agerande och samtidigt diskutera vad som gjort att det har kunnat ske, men framför allt hur vi ska undvika ännu ett evighetslångt krig.

– Jag har aldrig någonsin sagt annat än att det här kriget är fasansfullt och att det är Ryssland som bär ansvaret. Men det betyder ju inte att vi inte ska analysera vad som har lett oss hit, det gör vi i alla krig.

Finns det någonting som hade kunnat förhindra Rysslands invasion?

– Vi tycker att det stora problemet är att man inte testade diplomati fullt ut. Kanske hade det gått att skapa en situation där man ändå kunnat ge vissa garantier för att Ukraina inte skulle släppas in i Nato, samtidigt som man sett till att de snabbt integrerats i den europeiska unionen. Vi vet ju inte om Putin ändå hade invaderat, men det hade gett större legitimitet och stöd hos det globala syd som tycker att vi nu använder olika måttstockar. Men det är en jättekomplicerad fråga.

Just det här har ni fått kritik för – om man skulle gå Ryssland till mötes och till exempel lovat en neutral zon, att inte släppa in Ukraina i Nato, hade man då inte fråntagit Ukraina sin rätt till självbestämmande?

– Vi har aldrig påstått att Ukraina inte får söka sig till Nato. Men däremot är det ju inte en självklarhet att få gå med i Nato, och det har aldrig tidigare varit upp till Ukraina själva att avgöra. Att det inte tidigare varit aktuellt med ett Nato-medlemskap för Ukraina är ju för att man i Washington hela tiden vetat att ett medlemskap skulle provocera och riskera krig, och heller inte vara gynnsamt för Ukraina själva. Om detta har amerikanska diplomater och politiker återkommande uttalat sig. Men det är inte samma sak som att man inte ska vara garanterad någon form av säkerhet gentemot Ryssland. Det finns ju en problematik i världspolitiken som man måste förhålla sig till, att den bygger på komplicerade säkerhetsöverväganden

”Lett till nya krig”

Frida Stranne tycker också att det behövs en diskussion om vad som driver konflikter och hur de hänger ihop – och inte minst hur USA:s agerande i världen spelar in. Det är framför allt det hennes och Trita Parsis bok handlar om. Hur USA efter kalla kriget blev världens enda stormakt, hur de använt den ställningen och vad det har fått för konsekvenser att de till varje pris vill fortsätta vara det.

– USA valde en dominanssträvan och dominansanspråk där man så småningom, genom kriget mot Irak 2003, körde över folkrätten. Man valde också att öka antalet militära interventioner när man står på toppen av sin makt, och att försöka demokratisera andra länder med militära medel.

Vi har inte ett enda exempel på att det har varit framgångsrikt. Det har inte lett till demokrati. Det har inte lett till stabilitet, utan det har lett till nya krig. Vi har sett en ökad spänning som också gett möjligheter för andra stormakter att överträda folkrätten, som Ryssland nu gör på ett vedervärdigt sätt. 

Men att tolka det som att det är USA:s fel att Putin invaderat Ukraina är att dra det för långt, menar Stranne. Putin hade förstås kunna låta bli att invadera sitt grannland. Samtidigt tycker Frida Stranne att vi måste kunna se vilken upptrappning den amerikanska strategin lett till. Inte som en ursäkt, men möjligen som en förklaring och framför allt – som ett facit på att vi behöver göra annorlunda. 

– Vill vi bygga starka demokratiska koalitioner och samarbeta för demokrati runt om i världen så måste USA och väst vara en förebild men också förbli starka och inte rasa samman inifrån. Kriget mot terrorismen har försvagat USA:s anseende bland många länder som ser dubbla måttstockar och en arrogant supermakt. Det behövs därför ett skifte av flera skäl, ett skifte där vi inte försöker kriga fram demokrati, och där USA inte gör anspråk på total dominans.