Friåret – en krock mellan världsbilder

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Krocken aktualiserades i veckan när Miljöpartiets Isabella Lövin i en intervju luftade tanken på att återigen införa ett friår av det snitt som fanns 2005-2007.

Reformen var kritiserad redan vid införandet, och inte bara av en stor del av högern. LO-förbunden Metall och Byggnads krävde att den S-ledda regeringen skulle avskaffa friåret vid en eventuell valvinst 2006. 

– Det stora problemet i Sverige är inte att folk vill ha ledighet. Problemet är att folk vill ha jobb, sade Byggnads ordförande Hans Tilly till Sydsvenskan.

Sågningarna har inte låtit vänta på sig denna gång heller, främst högerifrån.

Alla hänvisar till samma utvärdering av ett kommunalt försök 2002-2004, från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

Enligt den var friåret en smärre besvikelse. Sämre löneutveckling, noll påverkan på sjukfrånvaron och en antydan till förtida pensionering. Som enda positiva effekt märktes ett ökat attraktionsvärde hos friårsvikarierna på den arbetsplats där de vikarierat, men inte på arbetsmarknaden i stort.

Positiva upplevelser

För många blev dock friåret en välbehövlig paus som gav kraften och glädjen tillbaka. Flera personer som Dagens ETC har varit i kontakt med beskriver friåret som en räddning. Eva Lindberg från Uppsala är en av dem: 

– Jag var helt enkelt trött på mitt jobb inom vården. Man ger så mycket där. Så det var helt underbart att vara ledig i ett år. När jag sedan kom tillbaka var det jätteskönt, säger hon. 

Kaj af Geijerstam valde visserligen att pensionera sig tidigare efter sitt, men upplevelsen av friåret beskriver hon som något nödvändigt. 

– Jag valde friår för att jag inte kom överens med min chef. Jag var 63 år. Efter ett år hade jag både hund och barnbarn och ville absolut inte börja jobba igen, så då gick jag i pension, berättar hon.

Tvetydiga resultat

Att IFAU inte kunde visa några positiva resultat beror enligt Annika Lillemets (MP), dels på vad man frågade efter, dels på att det var så få som studerades.

– Titta på Finlands alterneringsledighet, ett liknande system. Över 200 000 har varit lediga. Där menar man att fördelarna överväger nackdelarna och både arbetsgivare och de lediga är nöjda, säger hon.

De finska resultaten är dock inte helt entydiga. En undersökning visar mycket riktigt att de alterneringslediga upplevt ledigheten som positiv för det egna välbefinnandet. En annan undersökning kom emellertid fram till att sjukfrånvaron inte påverkades nämnvärt och att löneutvecklingen försämrades.

Däremot verkar det finska systemet tydligt ha gynnat arbetslösa som stärkt sin ställning på arbetsmarknaden.

"Mjuka" fakta

Det finns faktiskt ytterligare en undersökning, en utvärdering från Arbetslivsinstitutet, som 2006 kom fram till att människor som av egen fri vilja valt att ta ett friår påverkades positivt vad gäller livskvalitet och hälsa.

Å andra sidan gäller även dessa positiva resultat "mjuka" fakta, det vill säga sådana som är svåra att kvantifiera och omsätta i ekonomi.

– Det finns egentligen ingen bra forskning som kan appliceras på friåret, säger Torbjörn Åkerstedt, professor vid Karolinska Institutet.

Förutom de positiva resultaten från Finland tycks det alltså som att frågan än så länge finner starkast stöd hos ideologin.

– Man får inte lura sig själv och tro att ett friår löser alla problem. Men friår är ett sätt att dela på jobben i en tid med både hög arbetslöshet och berg av övertidsarbete, säger Annika Lillemets och fortsätter:

– Det är både en rättvise- och hållbarhetsfråga. Folk är stressade, arbetslösa, sliter för mycket, jobbar övertid. Hur mycket forskning man måste ha innan man vågar pröva något nytt? Det är inte jag som är svaret skyldig, det är de som håller fast vid det gamla. Friår är en vinna-vinna-lösning.