– Jag älskar att köpa kläder men har bara en liten klädkammare. Det behövs garderober för alla mina skor och massor med klänningar. Och så vill jag ha ett sminkbord med bra ljus.
I hallen hänger den röda klänningen med vita prickar och kavajen som Andrea Bjerhag ska ha när hon, tillsammans med ordförande Alfie Martins och vice ordförande Sara Bystam, tar emot fanan av kungen. Det är Stiftelsen Sveriges nationaldag som delar ut fanorna.
– Vi ansökte redan förra året när föreningen firade 50-årsjubileum men då fick vi ingen. Men helt plötsligt hörde landshövding Ingrid Burman av sig och berättade att vi får en i år. Det är ju kul men hur själva överräckandet går till är väldigt hemligt. Det handlar väl om säkerhet, säger Andrea.
"Väldigt hemligt"
FPES står för Full Personality Expression Sweden och bildades 1966. Föreningen är en mötesplats för alla transpersoner och har cirka 300 medlemmar fördelade på en riksförening och fem underställda lokalavdelningar. Andrea Bjerhag engagerade sig i föreningen 2014 men var med också en period på 1980-talet.
– Då var det väldigt hemligt med kontakt via brev och hemliga postboxar. Man fick en storasyster som man pratade med brevledes. Vi sågs ju som sjuka. Och så såg jag också på mig själv, säger Andrea.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Engagemanget i FPES avslutade hon när hon bildade familj i början av 90-talet.
– Då trodde jag att jag vara botad. I hela mitt liv, fram tills jag bestämde mig för att komma ut, har jag sett mig såsom samhället sett på oss transpersoner som någon med en sjukdom. Jag vet inte hur många gånger under livet som jag har slängt alla mina kläder och tänkt att nu skiter jag i det här. Nån gång har jag funderat på att avsluta mitt liv men aldrig haft modet att göra det, säger Andrea och bekräftar den bild Folkhälsomyndigheten tecknar i en omfattande studie om transpersoner. Många lider av psykisk ohälsa och en tredjedel uppger att de någon gång har försökt ta sitt liv.
Ända fram till 2009 klassades transvestism som psykisk sjukdom. Men låt oss backa bandet till 50-talets Sävsjö där Nils-Åke växte upp med en äldre och en yngre bror, en pappa som var möbelfabrikant och en genomsnäll och omtänksam mamma.
– Jag har tidiga minnen från när jag lekte med mammas smycken och provade hennes kläder, allt annat var ju för stort. Jag höll koll på när hon slängde någon klänning som jag kunde ta och sy om nere i källaren.
Dags kliva ur garderoben
I tonåren kom föräldrarna på Nisse omklädd.
– Pappa blev rasande. Mamma visste om det. För henne var det viktigast att grannarna inte skulle se mig när jag kom hem i kvinnokläder. Då drog hon ner persiennerna för att slippa prat. Okej var det inte, men hon sa inget.
Men när Andrea hunnit fylla 60 och mist sin bästa vän i hjärntumör, vännen som alltid satte jobbet främst och sköt fram allt roligt tills han skulle bli pensionär, bestämde hon sig för att det äntligen var dags att kliva ur garderoben.
Det var den 16 december 2015. Dagen för julfesten på jobbet på Södra, där hon arbetar som verksamhetsutvecklare av IT-system för skogsredovisning.
Stöd av kollegorna
Tidigare samma dag hade hon haft utvecklingssamtal med sin närmaste chef och äntligen vågat ställa frågan om det gjorde något att hon kom som tjej på chefens förfest inför Södras julfest. Det gjorde det inte.
– Jag kom till julfesten som Andrea och gick runt bland alla borden och presenterade mig. Dagen efter på jobbet var det kö utanför dörren med kollegor – mest tjejer – som ville gratulera. Personalchefen på mitt affärsområde kom och sa att är det någon som är dum så bara kom till mig, säger Andrea, som är glad över det stöd hon fått.
Jobbet var den största utmaningen att komma ut på. Visst har väl någon muttrat om att den hellre vill träffa Nisse men var det nu så att det var Andrea som kom så får man väl acceptera det.
– Alla som i början hade svårt att acceptera mig har märkt att jag är en mycket öppnare och lyckligare person och mår mycket bättre som Andrea.
Nisse i coverbandet
Julhelgen som följde blev omvälvande men fin. På julafton besökte Andrea sin dotter och hennes familj som Andrea.
– Hon visste att jag ibland klädde mig som kvinna eftersom hon råkade komma på mig när hon bodde hos mig när hon gick på gymnasiet. Men visst blev hon överraskad.
Även föreningar och min bästa skärmflygarkompis besöktes och fick chansen att träffa Andrea och alla var positiva.
– Jag spelar med i ett coverband och där har vi en muntlig överenskommelse att det är Nisse som spelar. Än så länge.
Det är även Nisse som hälsar på hos dottern, som är relativt nyinflyttad på en mindre ort.
– Men när mitt barnbarn kommer och hälsar på hos mig är jag Andrea. Han är bara ett och ett halvt och bryr sig inte och kommer förhoppningsvis inte heller att bry sig, säger Andrea..
Många transpersoner har råkat ut för diskriminering och våld men inte Andrea. Visst händer det att folk tittar en extra gång men hon väljer att se det som att de tittar efter en snygg tjej. Att passera som kvinna i omgivningens ögon är viktigt, så viktigt att Andrea har inlett den långa vägen att få Socialstyrelsens rättsliga råds tillstånd att byta juridiskt kön och genomgå en könsbekräftande operation.
– Anledningen till att jag kan tänka mig operation är dels att det blir väldigt varmt att bulla upp sig. Man svettas inte normalt och allt far omkring när man sportar. Men det som är det värsta är när jag klär av mig. Då stämmer inte hur jag ser ut med hur jag känner mig.
Namnlagen ändras
Hormonbehandling och bröstimplantat är andra möjligheter för att få kropp och själ att stämma överens. Den 1 juli ändras namnlagen. Då ersätts Nils-Åke Bjerhag med Andrea Dalia Bjerhag.
– Jag får väl betrakta mig som flata då, säger Andrea med ett skratt. Mina sexuella preferenser har inte ändrats.
Men just nu är det inte aktuellt med någon relation. Andrea prioriterar fritidsintressena cykling och skärmflygning högre. Hon är inne på sin andra period som sekreterare i FPES. Att ta emot en fana är ett bra tillfälle att synliggöra gruppen. Och ett tillfälle att klä upp sig. Andrea plockar fram den strukna klänningen, inköpt för nationaldagsceremonin.
– Jag är fullständigt begeistrad i rött och prickigt, säger hon.
Kungen kommer säkert att tycka att Andrea är fin men vad han eventuellt tänker ska han ju hålla för sig själv.
