BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Då:
”Den nya högern” är rubriken på artikeln i ETC nr 3, 1992, signerad Håkan A Bengtsson och Janne Sundling. Det är berättelsen om en ung intellektuell höger som spåddes sätta avtryck i politiken. Den då 24-årige Anders Borg satt i politisk karantän efter att ha uppmärksammats som en av flera drogliberaler bland Carl Bildts rådgivare. Sedan Moderaternas valseger året innan hade han varit rådgivare åt statsministern. Dessförinnan var han ledarskribent på Svenska Dagbladet. Han berättar i artikeln, det politiska uppvaknandet redan i 13-14-årsåldern, Margaret Thatcher och Ronald Reagans inflytande, om resorna från Norrköping till Stockholm för att handla nyliberal litteratur i SAF:s egen bokhandel på Birger Jarlsgatan. Det är Adam Smith, Robert Nozick, Karl Popper, Fredrich Hayek och James Buchanan.
Bilden av en ung man som distanserar sig från politiken, trots att han befinner sig mitt i den, växer fram i artikeln. Han vill hellre syssla med idéerna som styr politiken. Målet är ett systemskifte. Medelklassen ska bli ”vardagskapitalister”, skriver artikelförfattarna, som ska äga aktier och köpa ut sina bostäder från allmännyttan. Den offentliga sektorn ska minska drastiskt.
– Valfrihet, individualism, marknad. Det är tre nyckelord. Det handlar om en valfrihetsrevolution och en marknadsanpassning av de offentliga systemen. Jag tror inte på någon generalplan, men det är helt nödvändigt med en idébas, säger 24-åringen i artikeln. Han fortsätter:
– Problemet är att så många människor kommer att vara motståndare till vår vision rent materiellt sett. En väldig massa människor förväntar sig ATP-pension. Och systemförändringar skapar en väldig osäkerhet.
Kanske väntar en politisk karriär, trots försäkringarna om motsatsen, tror artikelförfattarna. Eller så blir partipolitiken ett mellanspel, spekulerar de vidare. Artikelförfattarna slår fast att han hur som helst kommer att fortsätta vara en intellektuell rådgivare åt högern.
Nu:
Som 24-åring sa han till ETC: ”Jag tror inte på någon generalplan, men det är helt nödvändigt med en idébas”. Nu har han en plan. Och problemet med att många människor är motståndare till nedmontering av välfärd, skattesänkningar för rika och försämringar i sociala skyddsnät, det har han nu en lösning på. Anders Borgs postpolitiska karriär har lett till många prestigefulla uppdrag, bland annat agerade han rådgivare åt Finlands regering och var en av arkitekterna bakom det samhällsfördrag som tecknats i Finland mellan fack och arbetsgivare för att hålla lönerna nere. Sedan förra året arbetar han även för World Economic Forum, som ordförande för dess Global financial system initiative. Där ska han stimulera samarbete på den internationella finansmarknaden. I egenskap av företrädare för World Economic Forum, delade han förra året, i texten ”Five ways to bring about structural reform”, med sig av sina erfarenheter från sin tid som Sveriges finansminister. Han har, mot bakgrund av lärdomar, framgångar och misstag under Alliansens regeringsperiod, kommit fram till hur man genomför impopulära strukturreformer i ett land.
Nummer ett är att genomföra strukturreformer direkt efter valet. Läggs de för nära nästa val kommer de kortsiktiga effekterna att dominera debatten. Han talar om de första magiska hundra dagarna efter ett val, det är då man kan sänka a-kassan från 80 till 75 procent av tidigare inkomst. Nummer två är att hålla det enkelt. Hans råd till regeringar som vill kapa välfärd och införa mer ”flexibilitet” på arbetsmarknaden är att genomföra förändringar som står direkt under regeringens kontroll. Måste fack, kommuner eller landsting blandas in är det svårare och processen tar längre tid. ”Varje strategi som utgår från att fack eller intresseorganisationer kan vara konstruktiva kommer sannolikt misslyckas.”
Nummer tre har att göra med den inhemska valutan. Det är enligt Anders Borg lättare att genomföra stora strukturreformer när den inhemska valutan är svag. Att kronan sjönk 2008-2010 skadade inte, skriver han.
Hans fjärde punkt är att jämlikhet måste tas med i beräkningen. Det är ingen överraskning att strukturreformer är populärare bland välutbildade, hemägare, som inte är beroende av bidrag, skriver han. ”Om ni måste sänka skatterna för de rika, som vi gjorde med förmögenhetsskatten 2007, försäkra er om att inget val är på gång och kombinera reformen med någon annan åtgärd som omfördelar rikedom.”
Punkt nummer fem är att satsa på entreprenörer. De reformer som gynnar företagande, som sänkta marginalskatter och sänkt förmögenhetsskatt, leder ofta till ökad ojämlikhet, skriver han. Det är därför viktigt att ”bädda in” reformerna i förslag mot ökat entreprenörskap.
När han inför 2016 spådde årets utmaningar i den globala ekonomin tog han upp som det bland det viktigaste att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och förbättra klimatet för företagen.
24-åringen har hunnit bli dubbelt så gammal sedan intervjun i ETC 1992. Han har hunnit ge sig in i partipolitiken på allvar och lämna den. Den politiska kärnan står fast, men strategierna är allt mer utarbetade.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.