BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Flickan i tioårsåldern tar några steg till på staketet, men hoppar sedan ner.
– Jag är alltid försiktig, svarar hon och spillevinkar med ögonen.
– Det tror jag säkert, säger Said, hälsar på några pojkar och visar vägen uppför de ringlande trapporna på Mångfaldshuset. Han har varit föreståndare för fritidsgården i ett år, och säger att det är det roligaste jobb han har haft.
Fritidsgården är nyrenoverad och Said Shahabpour visar stolt upp en fullt utrustad musikstudio och den kreativa verkstan med två drejplattor.
– Än så länge anlitar vi folk som lär barnen att dreja, men tanken är att vi ska utbilda oss så att vi kan lära ungarna, säger han.
Det är svårt att tro att Said Shahabpour har levt som tung missbrukare och grovt kriminell. Han utstrålar genuin vänlighet och ser avundsvärt frisk och sund ut, något som står i bjärt kontrast till den person han berättar kom till Norrköping för fyra år sedan.
– Inget jag gjorde betydde något, jag hade nått en punkt där jag visste att jag skulle dö eller döda någon, säger han.
Turbulent barndom
Allt började för 28 år sedan när Said Shahabpour som fyraåring kom till Sverige med sin familj. Barndomen beskriver han som turbulent och gränslös. Men han är noga med att inte skuldbelägga sina föräldrar som han tror gjorde sitt bästa.
– Vi flyttade runt mycket de första åren. Hamnade alltid i områden med mycket kriminalitet.
– Knivskärningar, knarklangning och smuggling blev naturligt. Min fem år äldre bror blev kriminell, och jag ville bli som honom – han var min förebild.
När familjen kom till Jönköping tog det fart på allvar. Said var tio år och började ta droger. Han skaffade sig ett kombinerat umgänge av nazister och invandrare.
– Jag hade växt upp med slagord som: död åt Israel, USA och västerlänningar. Allt var så förvirrat och min största idol var Hitler – det är helt sjukt.
– Ena dagen hängde jag med rasister, och andra dagen slogs jag emot dem.
Said Shahabpour återkommer till hur han under den här perioden aldrig pratade om hur han kände, eller mådde.
– Allt skulle hållas inom familjen, och jag lärde mig tidigt att tiga.
Under en sjuårsperiod, när Said var mellan 6 och 13 år utsattes han för sexuella övergrepp. Men inte heller det berättade han om för någon. I stället började han träna kampsport.
– Jag ville inte uppröra mina föräldrar, och att tiga satt i ryggmärgen.
Började sälja droger
När Said Shahabpour var 13 år flyttade familjen till Jordbro i Stockholm. Han började sälja droger. Och när han var 14 år blev han presenterad för äldre kriminella som ville att han skulle börja frakta och leverera knark.
– De försåg oss med vapen och lärde upp oss. Jag jobbade för dem en tid tills jag var med om något som gjorde mig fruktansvärt rädd.
– Jag slutade, och återvände till kompisarna i Jordbro. Mitt eget knarkande tog fart, samtidigt som jag försökte sköta skolan.
När han var 18 år träffade han sin exfru. De flyttade ihop, och Said Shahabpour försökte klippa med sitt gamla liv. Det gick så där. Och efter några år fick de barn.
– Vi hade allt, ett vackert hus, fin bil – och ändå mådde jag dåligt. Jag började ta droger igen, i smyg. Och mitt mående blev sämre och sämre.
Said Shahabpour började kontrollera sin fru. Kände sig paranoid över att hon skulle vara otrogen och låste in henne.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag började slå henne, och jag som hade lovat att aldrig höja handen mot en kvinna. Jag blev deprimerad, hamnade på psyket. Och visste inte längre vem jag var.
Said Shahabpour och hans fru separerade, och han återvände till sitt gamla liv. Missbruket tog andra proportioner, och han började injicera.
– Jag tog flera överdoser och försökte begå självmord, men dog inte. Jag minns att det kändes som om Gud straffade mig.
Till slut bad han om hjälp. Något som kom att bli vändpunkten.
– Jag hade aldrig bett om hjälp tidigare, alltid hållit allt för mig själv.
Behandlingshem
En socialsekreterare skickade honom till behandlingshemmet Valbo i Norrköping. Och han påbörjade en drygt tre år lång tolvstegsbehandling.
– För första gången började jag prata. Allt skulle lyftas fram och vädras. Vi hade familjeveckor, relationsveckor, kriminalitetsveckor, sexuella övergreppsveckor och sorgbearbetning.
– Jag vände verkligen upp och ner på varenda sten, och in och ut på varenda känsla.
I samband med behandlingen började han arbeta som ungdomscoach på Pangea/Back Up. Samtidigt utbildade han sig till behandlingsassistent på distans. När han fick veta att Mångfaldshuset stod utan föreståndare sökte han tjänsten, och fick den.
– Målet är att plugga beteendevetenskap och så småningom utbilda mig till psykolog, säger han.
Nytta av bakgrunden
Den kriminella bakgrunden har han nytta av i sitt arbete med ungdomar.
– Jag vill få dem att förstå: gå inte den här vägen. Här finns inget att hämta, bara galenskap och ond, bråd död.
– Och jag vill få dem att börja prata, och förstå att det inte är fel att våga be om och ta emot hjälp. Tvärtom.
De senaste veckorna har det varit stökigt runt Mångfaldshuset med flera bränder, troligtvis anlagda. Said och hans kolleger planerar nu att hålla öppet hus för föräldrar, polis och kommun.
– Jag önskar att föräldrar engagerar sig mer. De kan hjälpa sina barn, men även de måste våga be om hjälp.
