– Jag har ju gått en ganska brokig, otraditionell väg när det gäller det där, svarar Tony på uppmaningen att berätta lite om sitt konstnärskap.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Han minns hur SVT sände Style Wars, en tidig dokumentär om hip hop och graffiti, när han var liten i mitten av 80-talet och blev helt tagen. Även spelfilmen Beat street, som han fick se hos en kompis som hade ”Filmnet” satte djupa spår.
– Redan under filmen så satt vi och försökte rita av grejer vi tyckte var coola. Sedan var jag hookad.
I början var det inte den kreativa ådran som ledde vägen.
– Vi började bomba och tagga överallt och experimentera. Vilket faktiskt blev ett sätt att se mer av staden än Bergsjön.
Ett tongivande namn
Tony och hans polare lärde sig själva att måla efterhand. När 90-talet gjorde intrång var det dags för nästa steg.
– Min första ordentliga målning var i en tunnel i Backaplan. Jag åkte dit helt själv och det var en riktigt cool känsla. Från den kvällen målade jag sedan regelbundet.
Motivet i tunneln var Public Enemys logga, ett kikarsikte, i svart och guld. Den fick inte sitta kvar så länge. Respektgrejen är stor i graffitivärlden och utan ett namn blir målningarna ofta kortlivade. Men Tony skulle snart skaffa sig ett tongivande namn i Göteborgs graffitivärld.
– 1994 använde jag namnet Rubin första gången. Jag skulle gå snabbspåret mellan Gamlestaden och Bergsjön och göra en en-natts-grej där jag körde namnet på en rad ställen. Det var egentligen bara tänkt som en engångsgrej, men namnet blev kvar.
Tony minns inte exakt varför det blev ”Rubin” men kommer ihåg att bokstaven ”R” var trendig i graffitikretsar just då.
Vuxenvärlden ställde till det lite
Sedan följde några väldigt aktiva år. Tony stack ut och målade när flickvännen, numera frun, Sanna gick och lade sig. Han käkade lite nudlar till kvällsmat när hon åt frukost och som arbetslös sov han i stället på dagen.
Mot slutet av 90-talet kom vuxenvärlden och ställde till det lite.
– Jag började tappa gnistan lite. Vi började bli vuxna och var tvungna att betala räkningar. Många polare ”klippte sig och skaffade ett jobb”. Så som många andra från graffitivärlden började jag snegla åt grafisk design.
Tony startade eget företag inom grafik och tryckeri. Några år gick och han beskriver det som att han levde ett dubbelliv.
– Jag dolde graffitidelen när jag rörde mig i den andra världen. Men jag och Sanna hade börjat åka mycket till New York då och jag åkte fortfarande upp till Bronx när det hände grejer inom graffiti där. Tillbakavändningen kom efter några år av traditionell försörjning och bostadsrätt. Tony och några vänner tog en helg när de åkte runt i Sverige och målade på lagliga väggar. Det var tänkt som en rent nostalgisk grej, men Tony insåg att han var hookad igen.
– Jag bestämde mig för att aldrig mer dölja vem jag egentligen är och att jag hade mina bästa grejer framför mig.
Han hade lyckats etablera tryckeriet, men målandet tog över alltmer. Tony beskriver det som hans eget andrum. Han började lära känna folk i Bronx och det blev tyngre och tyngre att åka tillbaka till Sverige och det vanliga livet.
– På något sätt fick vi en knäpp idé om att flytta till New York. Vi hittade en lägenhet på nätet i ett ganska ruffigt område där vi sov på jackorna första kvällen. På morgonen gick vi och köpte en kastrull och så där.
Grafisk formgivning och graffiti
Tony började märka att en sak leder till nästa. Folk började komma fram där han stod och målade och han fick frågor om husfasader och annat. En helt säregen stil började också växa fram.
– I Sverige försökte vi måla som det såg ut i New York. Men här började jag fundera kring min egen bakgrund. Så jag började berätta min egen historia och skala av allt som inte var jag i färg och form.
Formerna från arkitekturen i Bergsjön, som han tyckte var ful som liten, och hela det finska arvet från barndomshemmet smög sig in. Tony nämner Iittala, Marimekko och Alvar Aalto. Namn som kanske inte nämns i samband med graffiti så ofta.
– Grafisk formgivning och graffiti har alltid hållits isär. Men jag började medvetet sudda ut de gränserna.
Några år skötte Tony sitt bolag i Göteborg på distans, tills hans partner tröttnade på upplägget. I dag lever han helt på målandet, har en egen ateljé och gör ungefär 50/50 studiojobb och muraler.
– Det går runt, men är knapert. Men det är först nu jag är ”lycklig”, för att använda ett fånigt ord.
I boken ”New York / Scandinavia” sammanfattas Tonys konstnärliga utveckling sedan han flyttade till New York för nu sju år sedan. Det är en dokumentär fotobok som visar hans muralmålningar på olika håll i USA, samt studiojobb. Men den handlar även om hans egen resa. Från Bergsjön till Brooklyn, både geografiskt och klassmässigt.
