BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kanske var det det här bankerna åsyftade när de döpte platsen till Infracity i mitten av 1990-talet, som bokstavligen betyder nedanför eller under staden. Detta var ingen riktigt stad, det var en understad där folk arbetade, men där ingen levde sina liv. Om Alice i underlandet gav utlopp för ett barns alla fantasier, skulle tjänstemannen i understaden leva ett liv i ändlös tristess.
Det är en ologisk och krystad förklaring till namnet, som troligtvis inte har någon som helst förankring i verkligheten. I stället tyckte antagligen banktjänstemännen att det var ett coolt namn som låg i tiden. Eller, som författaren och kulturskribenten Lars Berge säger, ett namn som rymmer en ”spirande framtidsoptimism om en global framtid”.
Det var dock en framtid som kom av sig. Infracity blev något av en själlös icke-plats för att låna ett uttryck av den franska filosofen Marc Augé. En plats där människor arbetade, gick på konferenser och åt hotellfrukostar, men aldrig faktiskt levde, en plats som saknade identitet och historia. Lars Berge har själv skildrat utvecklingen i romanen ”Kontorsninja”, om en person som bestämmer sig att försvinna från jordens yta genom att bosätta sig på sitt kontor som ligger just i Infracity, fast i tron om att ingen någonsin kommer att sakna honom.
”Bredden har haft en Törnrosa-sömn”
Nu ska Infracity bli en riktig stad igen. Fastighetsbolaget Profi planerar att bygga bostäder, och har initierat ett namnbyte på området. Den stora Infracity-skylten som vette mot motorvägen plockades ner i januari och ersattes av en skylt med namnet Bredden. Upplands Väsby kommun har också accepterat namnbytet, och officiellt döpt om stadsdelen till Bredden, ett namn som härrör från ett gammalt torp som låg här fram till 1909.
– Bakom alla platser och alla namn tänker jag att det finns en politik och en ideologi, och Infracity är ett oerhört nyliberalt namn från en era efter murens fall då den ideologin blomstrade. Jag förstår att det kanske inte är ett kommersiellt genidrag att låta ett ställe heta Infracity idag, det låter inte bra, men för oss medborgare tycker jag att det kan vara värt att det finns ett namn som påminner om en tid som var. Det gör mig oroad när man försöker trolla bort mindre lyckade politiska projekt, säger Lars Berge.
Det går också att resonera att Bredden är det ursprungliga namnet, och Annette Torensjö, chef för namnarkivet i Uppsala vid Institutet för språk och folkminnen, är glad över att namnet Bredden har överlevt kortsiktiga kommersiella nycker. Trots att det även nu är fastighetsägarna som har initierat namnbytet.
– Bredden har haft någon slags Törnrosasömn och nu när de kommersiella aktörerna har gjort en bedömning att Infracity och GLG-center är belastade på olika sätt, hittade de ganska snart Bredden när de rotade lite och bedömde att det kan fungera även i kommersiella sammanhang.
Och Profi fastigheter själva, som planerar för 1 800 bostäder i området fram till 2030, tror att fler kommer vilja bo i Bredden än i Infracity.
– Allt kokar ner till att vi driver en utveckling för den här platsen som innebär att vi vill utveckla en stadsdel där inte människor bara kan arbeta och handla utan även bo, och då känns vid en första anblick namnet Infracity med sin historia mer som ett daterat varumärke än ett namn på en stadsdel, säger Thomas Jonasson, marknadschef på Profi fastigheter.
Namnet Infracity kommer nu att få dela familjegrav med namnet GLG-center. För detta är inte första gången som platsen byter namn. Fram till 1994 bar namnet ägarens och grundarens Göran Lars Gullstedts initialer. Lars Gullstedt var en svensk version av den amerikanska drömmen. 1955 lämnade han Yttermark i Finland med bara 400 kronor på fickan, och under de kommande tre decennierna skulle han bygga upp ett fastighetsimperium som när det var som störst sträckte sig över Atlanten till Atlanta i USA där han lät bygga en skyskrapa som också bar hans initialer.
I slutet på 1960-talet köpte Lars Gullstedt fastigheten som skulle bli GLG-center. Han finansierade själv påfarten på motorvägen – som alltid har hetat Breddens trafikplats – och byggde gradvis ut affärs- och kontorskomplexen. Kongresshotellet skulle vara kronan på verket, och juvelen i kronan var den 650 kvadratmeter stora paradvåningen högst upp, som hade balkonger åt fyra håll, fem sovrum, sju toaletter, bubbelpool och en äkta Grünewaldmålning i taket. Det skulle vara Lars Gullstedts hem, men fastighetskraschen i början av 1990-talet kom i vägen. 1993 försattes Lars Gullstedt i personlig konkurs. Från att ha varit en av Sveriges rikaste män blev han nästan över en natt en av landets mest skuldsatta, och bankerna som tog över hans tillgångar bestämde att kontors- och affärsstaden som var hans livsverk inte längre skulle få bära hans namn. GLG-center blev Infracity.
När Lars Berge sökte efter platsen där Kontorsninja skulle utspela sig letade han efter vad han trodde var den mest tråkiga och menlösa platsen i hela Stockholm. När han hittade Infracity kände han inte till Lars Gullstedt, den berättelsen hade försvunnit i och med det första namnbytet.
– Så det är intressant att även den platsen har en historia som jag tycker är meningsfull för att förstå samtiden, säger Lars Berge.
Vill gärna dricka en lokalbryggd öl
Kanske speglar Bredden vår tid lika mycket som namn som Infracity och GLG-center speglade sin? Vi lever i en tid då det vurmas för det småskaliga, om än kanske mer i något slags lyxsortiment än i kvantitet. Vid sidan av billiga kläder och elektronikprylar från Asien, vill vi gärna dricka en lokalbryggd öl och köpa detaljer av en lokal hantverkare.
– Om Infracity vittnade om en global och gränslös värld och en global och gränslös kapitalism så kanske Bredden med rötterna i det här torpet speglar den nuvarande tidsandan där idén om en global kapitalism är under omförhandling, säger Lars Berge.
Men en motsatt utveckling ser man på andra platser i landet. Där driver fastighetsägare på för att få nya stadsdelsnamn som gärna knyter an till vatten och grönska. I exempelvis Gävle marknadsför såväl kommunala som privata fastighetsbolag de nya lägenheterna på halvön Alderholmen som Gävle Strand för att komma bort från platsens industriella förflutna, och i Solna valde kommunen tillsammans med fastighetsägarna för mer än tio år sedan att skrota namnet Vreten för det, enligt kommunens egen beskrivning, ”historielösa men kommersiellt mer gångbara namnet Solna strand”. I Råcksta väster om Stockholm byggs ett nytt bostadsområde upp med namnet Vällingby Parkstad, trots att det alltså inte ligger i Vällingby.
När kommuner namnger stadsdelar ska de beakta hänsynsparagrafen om ”God ortnamnssed” i kulturmiljölagen som säger att hävdvunna ortnamn inte ska ändras utan starka skäl. Annette Torensjö menar att det kan bli svårt när fastighetsbolag på eget initiativ börjar marknadsföra ett område med ett nytt namn.
– Det blir ju lite problematiskt för kommunerna. De ska följa reglerna i hänsynsparagrafen samtidigt som de måste förhålla sig till kommersialiseringen av namnen, säger Annette Torensjö.
Kan bli en osäkerhetsfaktor
Ett grundläggande kriterium för ett geografiskt namn är att alla som använder namnet förstår vilken plats som avses. Det kan givetvis vara ett problem när platser byter namn, framför allt när de nya namnen är snarlika andra redan existerande, som i fallet Solna strand. Det finns nämligen flera andra platser som innehåller namnet Solna, exempelvis Solna centrum, Solna station och Solna kyrkby. Dessutom har Virebergs industriområde blivit Solna Business Park.
– Den typen av namnsättning kan bli en osäkerhetsfaktor. För är man där som besökare och frågar förbipasserande är det säkert en del som tvekar, några som säger att när jag växte upp hette det alltid Vreten men nu har jag sett att det står Solna strand. Så där skapar man en osäkerhet som inte är så bra om man exempelvis behöver larma räddningstjänst, säger Annette Torensjö.
Om tio år kanske Bredden är ett bostadsområde som andra, som sakta får sin identitet samtidigt som barn växer upp, familjer bildas, människor separerar, olyckor sker. Det kommer att gå från en själlös icke-plats till en plats där människor lever sina liv. Då kommer såväl Lars Gullstedts storsvullna drömmar som bankirernas förhoppning om en gränslös plats i kapitalismens tjänst glömmas bort.
– Jag tycker att man borde ”K-märka” den där Infracity-skylten för att påminna om tiden den är sprungen ur. Den är som ett monument över 1990-talets nyliberala era, den borde få stå kvar där och förfalla som en påminnelse över fastighetskrisen och att bubblor kommer och går, säger Lars Berge.
Platsen har bytt namn tre gånger
Annette Torensjö menar dock att varken Infracity eller GLG-center någonsin etablerades som stadsdelsnamn. Och även om de borde få vara med i historieskrivningen, har hon inget emot att namnskyltarna plockas ner.
– Den här typen av namngivning är så tydligt kopplat till varumärken och den kommersiella världen, så jag har lite svårt för dem. Det måste visa sig efter lång tid att det är något som håller för att det ska vara värt att bevara.
Eftersom den här platsen nu har bytt namn tre gånger på 50 år, tror du det kommer vara svårt att få Bredden att sätta sig?
– Nej, jag tycker det känns som ett naturligt namn som faller lätt in i vårt allmänspråkliga användande, det var nog svårare att få i gång Infracity, säger Annette Torensjö.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
