”Stefan Löfven, hur mycket kan du egentligen göra som statsminister om överskottsmålet finns kvar?”
Krona för krona, ordning och reda. Stefan Löfven har – liksom andra socialdemokrater i Europa – en låsning när det kommer till överskottsmålet. Det signaleras i den vårproposition som regeringen presenterat.
Samtidigt har statsministern lovat EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020, och från fackliga organisationer som LO växer kravet på mer offensiv ekonomisk politik. ”Att slaviskt hålla fast vid ett överspelat överskottsmål är inte ansvarsfullt utan oresonligt”, menar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Nu närmar det sig kongress för Socialdemokraterna. Konflikten mellan överskottsmål och nödvändiga reformer kommer att sväva över ledamöterna. Men frågan kan med fördel ställas redan imorgon. S-väljare röstade för förändring. Men hur mycket förändring kan Löfven åstadkomma med ett kvävande överskottsmål?
”Anna Kinberg Batra, hur många fler moderater måste opponera sig för att du ska dra dig ur Decemberöverenskommelsen?”
Det pågår en kampanj mot Decemberöverenskommelsen, inte minst från borgerliga ledarsidor. Tydligaste exemplet är kanske Dagens Industri där näringslivets toppskikt mobiliserats för att kräva överenskommelsens – ”det värsta som hänt”, enligt finansmannen Sven Hagströmer – ögonblickliga upphävande. Det lyfts krav på både blocköverskridande samarbete och eftergifter åt Sverigedemokraternas migrationspolitik.
Men det som verkligen skakar om Anna Kinberg Batra är den kritik som bubblar internt. Nu handlar det inte längre bara om bittra veteraner som känner sig marginaliserade av ett nytt ledarskap. Missnöjet breder ut sig, bland både distrikt och i riksdagsgruppen. Det finns en oro att Decemberöverenskommelsen kommer att leda till en svagare opposition, som därmed lämnar fältet fritt för verkligt radikal rödgrön politik.
Frågan är hur omfattande detta M-uppror kan bli innan Kinberg Batra, som nyvald partiledare, måste gå dem till mötes?
”Åsa Romson, kan du lova att statligt ägda Vattenfall kommer att avveckla och inte sälja sin kolkraft i Tyskland?”
Sverige bygger upp en enorm klimatskuld genom att låta Vattenfall bryta och bränna kol på kontinenten. Men nu vill energijätten sälja verksamheten (vilket inte hindrar från nya projekteringar i östra Tyskland). Miljögrupper kräver dock att Vattenfall ska styras mot klimatansvar – avveckling – snarare än mot en affär som skulle betyda att en ny aktör fortsätter utvinna kolkraft på obestämd tid.
Miljöpartiet? Det har varit märkligt tyst. Men i veckan kom utspel om att ”någon form av klimatvinst är avgörande för att vi ska se en eventuell affär som möjlig", som energipolitiska talespersonen Lise Nordin uttryckte sig i Svenska Dagbladet.
Åsa Romson behöver bli ännu tydligare. Vad betyder klimatvinst? Hur ska Vattenfall bli ledande på förnybar energi? Här är det inte för mycket begärt att kräva en garanti.
Hon får gärna ta med sig kolbiten som sanningsvittne.
”Varför ge upp möjligheten att kunna påverka unionens framtida riktning för miljö och migration?”
Du kan tycka vad du vill om EU, men du kan inte förneka att väldigt många avgörande frågor idag beslutas på överstatlig nivå.
Jonas Sjöstedt gillar verkligen inte EU. Han och Vänsterpartiet vill på längre sikt att Sverige lämnar unionen. Men tills dess ska partiet göra allt vad det kan för att påverka, med grundtanken att unionen faktiskt kan påverkas.
Så vad händer efter ett eventuellt framtida utträde?
Sjöstedt kommer på söndag att berätta om nationella förhandlingsframgångar som kommit ur positionen att befinna sig nära men inte i lojal koalition med en rödgrön regering.
Men han undviker nog helst frågan om hur det kommer sig att Vänsterpartiet vill ge upp möjligheten att påverka en sammanslutning med en halv miljard invånare och som påverkar många fler än så.
”Annie Lööf, du säger dig företrädare landsbygdens intressen. Exakt hur har det märkts med Centerpartiet i regering?”
Annie Lööf älskar att tala om den svenska landsbygden. Människor ska kunna bo och leva i hela Sverige. Centerpartiet ska skapa världens mest moderna landsbygd. Mer bredband, mer lokal service. Och under tiden med alliansregering hann Eskil Erlandsson äta ekologisk griskind hos nästan varje svensk bonde.
Men vad har Lööfs parti egentligen gjort för det Sverige som finns utanför storstäderna? Nej, Rot-avdrag räknas inte. ”Vi ser hela landet”, upprepar Lööf. Hur? Genom sänkta skatter som framför allt tillkommer höginkomsttagare i städerna? Genom missade miljömål? Genom eftersatt underhåll av järnväg?
Det är den bortröstade regeringens facit.
”Jan Björklund, vad är ditt ansvar, efter åtta år som utbildningsminister, för den kris som skolan befinner sig i?”
Även om Folkpartiets ledare Jan Björklund senaste tiden har profilerat sig som försvarets bästa vän – 17 miljarder! – så är det i skolpolitiken han har investerat allra mest.
Nu sluggas det vilt mot den nya regeringen, särskilt då gröne efterträdaren Gustav Fridolin. I januari twittrade Björklund med syra: ”Skolan fixas på 100 dagar, lovade Fridolin. Han hinner. Mer än tio timmar kvar!”
Kanske är det nu imorgon som Björklund kommer att uppvisa självkritik om sina drygt 2 500 dagar som ansvarig minister, inte bara falla tillbaka på tidiga betyg. Vad gick fel? Vad lärde han sig?
”Ebba Busch Thor, du vill införa samvetsfrihet, vad blir nästa steg om Kristdemokraterna lyckas skulle lyckas med det här?”
Redan i sin installation som partiledare valde Ebba Busch Thor att markera mot sin företrädare. Hon förespråkade samvetsfrihet, det vill säga att personal inom vården ska kunna neka att delta i aborter.
Det här är parallellt en linje som svenska abortmotståndare driver för att urholka aborträtten, efter att ha gett upp tanken på totalförbud.
Diskrimineringsombudsmannen har gett klart besked till barnmorskor som inte vill ha med abort att göra. Vägran är oacceptabelt. Sverige måste kunna garantera att kvinnor ges tillgång till respektfull, icke-dömande abortvård.
En stor majoritet av svenskar tycker att den 40 år gamla aborträtten är mycket bra. Busch Thor bör därför förklara hur hon långsiktigt tänker kring dess utformning.
"Jimmie Åkesson, vad vill ditt parti genomföra för åtgärder för att rädda människoliv i Medelhavet?"
Den första frågan till Jimmie Åkesson borde vara: Är det verkligen du som leder ditt parti efter sjukfrånvaron? Men sedan vore det läge att låta SD-ledaren ge sin syn på katastrofen som dagligen utspelar sig i Medelhavet. Samtlig expertis kopplar det växande antalet migranter till kriget i Syrien och fattigdom samt förtryck i afrikanska nationer.
Ett faktum som utmanar SD:s migrationspolitik. Dess kärna är att "hjälpa flyktingar på plats". Men vad är det för lösning när det kommer till syrier, exempelvis? Utöver det menar partiet att EU ska efterlikna Australien: skärpta kontroller, stoppa båtarna i Afrika, skicka tillbaka alla som plockas upp.
Är det här något som Åkesson på allvar tror ska rädda människoliv?
För det är väl ändå det mest fundamentala?
