”Förtrycket sitter i våra kroppar”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– I Göteborg finns hyresvärdar som i flera år struntat i att åtgärda mögel i lägenheter som hyrs av icke-vita. Och grannar som blir oroliga för sjunkande bostadspriser och protesterar så snart någon icke-vit person vill köpa en bostadsrätt.

Själv har Aftab Soltani upplevt hur hon blivit helt annorlunda och mycket vänligare bemött på sitt stamcafé när hon nu tagit av sin slöja. Aftab Soltani är född i Biskopsgården och har bott där i större delen av sitt liv.

– Jag vill absolut inte bo någon annanstans än i Göteborg och har svårt att tänka mig något bättre än Biskopsgården, säger Aftab Soltani.

Hon beskriver sin barndom som väldigt positiv med mycket liv och många vuxna som umgicks ute på gården vid Blidvädersgatan. Nu har det blivit tystare i området, tycker hon.

Paneldebatt i Almedalen

Aftab Soltanis engagemang väcktes när hon som 16-åring gick med i Pantrarna, ett gräsrotsinitiativ av och för ungdomar i Biskopsgården. Hon var på ett möte, deltog i arbetet med muralmålningen vid Vårväderstorget och åkte efter en kort tid med till Almedalen, där hon hamnade i en paneldebatt med bland andra Gustav Fridolin (MP).

– Jag hade aldrig varit med i en panel tidigare och hade ingen aning om vem Fridolin var, men ändå satte jag och Rami från Megafonen politikerna i samtalet på plats. Jag var med på allt möjligt och blev inkastad i olika sammanhang väldigt snabbt. Där formades min aktivism.

Tack vare de nya kontakterna fick Aftab Soltani också erbjudande om flera projekt. Förutom att vara vikarie på en förskola, jobbade hon som ungdomsledare och demokratiambassadör i Biskopsgården samtidigt som hon fick ett uppdrag på Angereds närsjukhus med att motivera ungdomar att sluta röka.

– Jag var bara 17 år men jobbade dygnet runt. Jag minns att det vid något tillfälle fanns 35 000 kronor på mitt lönekonto. Det var ”snabba cash” och gjorde det svårt att förstå varför man skulle studera.

Hoppade av gymnasiet

Aftab Soltani berättar att hon hoppade av gymnasiet redan efter ett par månader. Ett skäl var att hon behövde tjäna pengar för att kunna hjälpa sin mamma med hyran, men det fanns också andra orsaker till att hon slutade.

– Jag gick frisörlinjen och där blev det tydligt att jag var annorlunda än de andra tjejerna med alla sina märkeskläder. Jag hade inte ens ett pennskrin utan kom med mina pennor i en plastpåse, kände mig ovärdig och ville bara bort. Droppen var när de skrattade åt skjutningarna i Biskopsgården.

När jag frågar varför hon ville bli frisör svarar Aftab Soltani att det var ett naturligt val. Redan som väldigt ung hade hon lärt sig olika håruppsättningar genom att kolla på Youtube och hade en period en annons på Blocket om att hon åtog sig sådana uppdrag.

– Jag tjänade en del pengar på det. Men en dag när jag skulle fixa håret på en tjej till ett bröllop blev det katastrof. Jag var ju ingen utbildad stylist!

Blir annorlunda bedömda

Enligt Aftab Soltani väljer många unga i områden som Biskopsgården bort mera teoretiska och prestigefulla yrken för att de vet hur det svenska samhället fungerar.

– En person med utomeuropeisk bakgrund har svårt att få jobb även om de har hög utbildning. Att utbilda sig är en investering och känns inte värt det om man eventuellt inte får ut något av det. Här kommer den strukturella rasismen in.

Hon berättar hur vänner som läser till lärare blir annorlunda bedömda av föreläsarna än sina klasskamrater. Enda gången de får bra betyg är på hemtentor som lämnats in anonymt.

– Jag ser det som en typ av psykologiskt våld. Extra jobbigt har det varit för en av mina kompisar som bär slöja. När hon var ute på praktik spottade eleverna på henne.

För ett par år sedan ingick Aftab Soltani i en grupp som skulle anordna den årliga Hisingsfestivalen. Där fanns ungdomar med förankring och nätverk i olika stadsdelar, men hon tillhörde de mest aktiva och bidrog starkt till ett späckat program med såväl artister som föreläsare.

– Då fick jag först kritik för att det inte fanns några ”svenska” namn med. Sedan anklagades jag för ”omvänd rasism” och att jag bara brydde mig om de unga i Biskopsgården. Det var tydligt att uppdraget var mitt sista för Göteborgs stad.

Aftab Soltani blev både arg och besviken. Hennes bild är att ansvariga i Göteborgs stad inte alls är så intresserade av ungdomarnas engagemang och perspektiv som de påstår. Och de ville absolut inte höra talas om den rasism som innebär att vissa grupper gynnas på andras bekostnad.

Vid ett annat tillfälle skulle hon leda en workshop med unga tjejer på GUTS i Angered. De skulle måla självporträtt och Aftab Soltani var noga med att ge instruktioner om vilka färger som behövdes.

– Men när vi började fanns bara ljusa hudfärger. Det var hemskt att se de mörka tjejerna sitta där med ”50 shades of white”. Precis så som det inte fick bli ...

Konstnärlig ledare

Tack vare sitt engagemang i Pantrarna blev Aftab Soltani intresserad av hur man kan arbeta för att lyfta förorterna, av maktanalys, feminism och postkolonialism. Hon läste krävande böcker om komplicerade teorier och förstod att hon skulle klara att studera.

Om ett par veckor avslutar hon gymnasiet på Kvinnofolkhögskolan med en uppsats om hur det gick till när övervakningskamerorna sattes upp i norra Biskopsgården. Hon är konstnärlig ledare i Akademin för postkoloniala studier, har startat ett nätverk tillsammans med andra som heter ”Opinion Biskopsgården” inför valet 2018 och är en av de som tagit initiativ till Instagramkontot ”Polisbrutalitet i Orten” för att samla in berättelser om polisvåld och rasprofilering.

– När vi är ute i skolor och på fritidsgårdar för att prata om rasism är det tydligt att många unga har tagit in samhällets bild och internaliserat rasismen. Flera associerar ”svenskhet” med att vara smart och ordentlig medan de förknippar ”blattar” med ord som ociviliserad och kriminell. När vi frågar vilka de identifierar sig med svarar de ”blattar”.

Aftab Soltani berättar att det blir en ögonöppnare för eleverna när de förstår att de måste förändra synen på sig själva och inse att man inte saknar gymnasiekompetens, är arbetslös eller begår kriminella handlingar bara för att man är icke-vit.

– Koloniala föreställningar om att icke-vita på grund av sin ras är mindre utvecklade lever kvar än i dag, konstaterar Aftab Soltani.

Hennes svar på frågan hur man ska komma åt segregationen i Göteborg är att vi först och främst måste erkänna att klyftorna är en konsekvens av strukturell rasism.

– Och så behövs en satsning på utbildning. Att unga lär sig mer om rasism är avgörande för att motverka föreställningar som i sin tur bidrar till att upprätthålla de materiella skillnaderna, säger Aftab Soltani.