Några dagar har gått sedan den senaste skottlossningen i Biskopsgården. Då kom ingen till skada, men skotten avlossades mitt på dagen, mitt i ett bostadsområde. Och på Friskvädersstorget märks fortfarande en oro.

– Det känns inte bra. Jag har barnbarn som bor här också och vill helst inte att de ska vara ute så mycket, säger Muammer Ince.

Han har bott i Biskopsgården i 26 år och har alltid trivts bra. Men han önskar att stadsdelen skulle slippa våld och oroligheter. Ett sätt är fler poliser, tror han.

– Det skulle kännas tryggare. Nu kommer de inte hit förrän något allvarligt hänt, säger han. 

En bit bort, på samlingsplatsen Idépunkten, jobbar Margareta Sjöholm. Hon har arbetat i Biskopsgården i olika omgångar sedan 1971, och bor numer här också. Hon tror att fler poliser är bra, men långt ifrån hela lösningen. 

– Här är arbetslösheten hög, människor har låga inkomster, förutsättningarna för ungdomarna är sämre. Det blir mer sårbart. Äldre gängmedlemmar har lättare att rekrytera unga här. Vi måste jobba för att människor ska känna att de är en del av samhället, att de har betydelse, och tills vi nått dit behövs mer resurser i till exempel skola och förskola, säger hon.

Får inte glömma det positiva

Samtidigt poängterar hon att området kommit långt de senaste åren. Föreningslivet är rikt, det händer mycket positivt, de flesta ungdomar har något att göra efter skoltid. Bråken har varit färre, våldet likaså. Fram till nu. 

– Förutom tragiken i sig är det så synd för det blir som att allt vi gjort varit förgäves. Nu förknippas Biskopsgården med kriminalitet igen. Det spelar ingen roll om offren inte är kriminella, eller om gärningsmännen inte kommer härifrån. Vi får ändå brottas med den bilden nu, säger hon.

Hon menar att invånarnas oro ska tas på allvar, men att det är viktigt att inte glömma det som är bra med Biskopsgården. Att många faktiskt trivs här. Som Birgitta Gustavsson. Hon har bott på Väderilsgatan där 17-åringen och 28-åringen sköts till döds förra torsdagen, i sju år. 

– Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gör här. Det är en väldig gemenskap, med engagerade och vänliga människor som bryr sig om varandra, säger hon. 

På torget utanför Idépunkten står Monica Tello. Hon tycker oron bland invånarna varit tydlig det senaste. Själv hade hon känt sig lugnare om någon gripits, om konflikten klarats upp. 

– Det känns oroligt att det kanske finns fler som vill hämnas där ute någonstans, säger hon.

Också hon menar att det varit lugnt i Biskopsgården en längre tid. Skottlossningarna var helt oväntade.

– Biskop är ju egentligen ett jättefint område, med mycket natur och bra människor, inget farligt ställe. Så har jag i alla fall känt innan.