Johan Lindholm: ”Fortfarande en arbetare på alla sätt”

”Det som riktigt boostar”

Nu har Johan Lindholm, som enligt egen uppgift alltså hämtar all sin energi och glöd från att vara ute på arbetsplatser, intagit det största och pampigaste kontoret i LO-borgen. Långt bort från Handelsklubben på Hemköp.

– Nej, jag är ingen kontorsmänniska alls. Visst, uppdraget innehåller naturligtvis en sådan del som gör att jag behöver hålla i möten och vara med i olika sammanhang. Men energin, det där som riktigt boostar en, det får du i samtal därute.

Vad får det för reaktioner att du är ute och ränner? Vad tycker vanliga medlemmar och för den delen arbetsgivarna om att LO-basen kommer på besök?

– Det har varit trevliga besök överallt hittills. Men det kan vara svårt att bara glida in som jag är van vid att kunna göra på byggen. När LO och Lindholm kommer på besök nu kanske man blir lite orolig över vad vi har för agenda, och det är fler från arbetsgivarna som vill vara med. Medlemmarna vill bli sedda och hörda, och berättar om saker som inte står rätt till på svensk arbetsmarknad. Ofrivilliga deltider, problem med arbetsmiljön, hot och våld, arbetslivskriminalitet. Det tar att lyssna på de som vill göra saker bättre men inte får den möjligheten.

Började på Konsum i Löttorp

Johan Lindholms första jobb var i frukt- och gröntavdelningen på Konsum i Löttorp på Öland. Där mötte han som tonåring en eldig lokal facklig representant som informerade sommarjobbare om rättigheter och skyldigheter, och såg till att alla välkomnades in i den fackliga värmen (såg till att alla blev medlemmar). Johan Lindholm själv var måttligt intresserad av facket och fackliga frågor till han började jobba inom byggbranschen, då laget för första gången blev viktigare än jaget. 

Han blev klassmedveten på ett nytt sätt.

– Byggnads pratade om fördelningspolitik, lagar, kollektiv och klassintressen. Där blev det väldigt tydligt vad en arbetare var och att jag var en sådan. Jag är fortfarande en arbetare på alla sätt.

Dramatiskt val i sista sekund

Alla ropar ja och ingen är emot. Så lät det i maj när hundratals ombud på den 30:e LO-kongressen valde federationens 15:e ordförande: en omtumlad och glad Johan Lindholm. 

Två dagar tidigare hade valberedningens ursprungliga förslag spruckit när Pim van Dorpel meddelade att han plötsligt hoppade av och inte längre stod till förfogande. Pim van Dorpels tacktal var redan färdigskrivet och avhoppet, som grundade sig i ryktesspridning och uppgifter om ett tidigare högerextremt engagemang, chockade ombud och personal. I den viskande kongressalen spreds anklagelser om smutskastningskampanjer.

Det var en dramatisk affär med all potential att lämna ett öppet och lite illaluktande sår i LO-kroppen. Men ännu verkar omplåstringen hålla. Och Johan Lindholm beskriver tiden efter kongressen som upplyftande.

– Det har varit glädjande. Jag var tagen av stundens allvar den 18 maj. Och det är klart att det är ett helt annat liv att få en central roll i svensk arbetarrörelsehistoria. Med det kommer förhoppningar och förväntningar som jag hoppas kunna leva upp till. Men sedan valet och allt som hände kan jag säga att stödet som finns i borgen, från alla fantastiska människor som jobbar där, gör att jag känner att vi är på rätt väg. Jag är positiv och jag möts av positiv feedback. Det tänker jag hålla hårt i.

Har du haft kontakt med Pim van Dorpel, har ni snackat något? 

– Nej, inte sedan avhoppet tillkännagavs. Jag har hållit mig uppdaterad och hört mig för men ingen direkt personlig kontakt. 

”Egoismens tid är över”

Den som tror att nya LO-ordföranden ska fixa allt själv tror väldigt fel, säger Johan Lindholm.

– Jag är en som varje dag vaknar och tror på att det går att förändra. Jag känner att jag har kraften och möjligheten, och brinner verkligen. Med fötterna i myllan står jag och vill väldigt mycket. Men en egen förväntning är att fler ska förstå att det här med solidaritet och kollektiva lösningar inte är något gammalt. Det är framtiden. Egoismens tid är över. Ska arbetare lyfta fram våra positioner behöver vi tillsammans göra saker som kommer många till gagn. Och vi behöver samla ihop oss.

Om jag går tillbaka lite till stämningen igen då. Hur skulle du säga att LO mår idag? Innan du blev vald beskrevs det ibland som väldigt konfliktfyllt, med förbund som har motsatta mål och svårt att komma överens. En del käbbel har läckt till medier och en del hetluft har pyst ut. Vad är din syn på stämningen i LO och LO-styrelsen idag?

– Jag är kvar i det här att alla samtal och möten jag haft finns det nu en förväntan och förhoppning om att det ska hända saker. Nej, jag ser inga sprickor i borgen.

Samordning och enighet är viktigt inte minst inför stundande avtalsrörelse, och tiden och allvarets tyngd tillsammans med nytändningen efter kongressen har skapat goda förutsättningar för det, säger Johan Lindholm: "Om alla bjuder till.”

Så vill han påverka S

Sedan många år är Johan Lindholm ordinarie ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse. Nu sitter han även i partiets verkställande utskott, som hunnit ha två möten sedan valet i maj. 

Just nu vill jag vara tydlig med att vi i LO är inget politiskt parti.

Men när partipolitiken kommer på tal och Dagens ETC ställer frågor om förhållandet till S gör han direkt en brasklapp.

– Just nu vill jag vara tydlig med att vi i LO är inget politiskt parti. Men vi bär med oss ett antal frågor. Istället för att sitta på läktaren och inte vara med sitter vi i ett politiskt rum där framför allt jag är väldigt tydlig med hur vi ser på saker. Och LO är någonting man inte rundar.

Det vanliga medlemmar får ut av att Johan Lindholm sitter i verkställande utskottet, säger han, är att LO är med och ser till att viktiga frågor ligger på bordet inför valet 2026.

Lyssnar Socialdemokraterna på er då? Inför valet var hyvling som du nämnt Handelsanställdas viktigaste fråga. Där fanns det en färdig utredning och ett förslag som Socialdemokraterna begravde i en byrålåda för att Centerpartiet krävde det?

– Vi vet att vi kan göra skillnad. I min värld handlar det om att prioritera ett antal frågor som LO och S ska vara överens om. Och vi vill se leverans. Sverige är inte längre det rättvisa samhälle som vi har sett historiskt. Arbetstiden. Karensavdraget. Tandvården. Det finns en rad frågor som jag vet att man diskuterar nu. Och jag tror att man ska sätta texter och tydlighet i vad det är vi menar och vad vi vill se som är utifrån LO-medlemmarnas bästa.

Vad gör ni om Socialdemokraterna sviker då? Som med hyvlingen innan. Hur ser ett missnöjt LO ut, vad gör ni om S sviker i frågan om arbetstidsförkortning, som ett exempel?

– Det är bra att du ställde den frågan. Där är det väldigt tydligt från LO-kongressen att vi ska ta frågan om arbetstidsförkortning avtalsvägen. Vi stänger inga dörrar politiskt men vi ska ta den avtalsvägen. Det ligger också i den samordning som vi vill få på plats men exakt var den frågan hamnar är inte färdigt. Karensavdraget däremot, som är en tydlig klasslagstiftning och där jag har varit tydligt emot...

Vi har som strategi att vara en blåslampa på partiet och vi vill se verkställighet.

Om S släpper frågan om slopat karensavdrag, vad gör du då?

– Jag ser inte det komma.

Men om det händer?

– Vi har som strategi att vara en blåslampa på partiet och vi vill se verkställighet.

Du ser noll risk att Socialdemokraterna struntar i det förslaget?

– Det finns väl alltid en risk med allting. Men jag vill inte prata om risker som ingång till det här. Vi kommer att vara väldigt tydliga med vilka reformer LO vill se. 

”Räntechocker och hela smockan”

När Johan Lindholm tittar ut ser han ett samhälle som gått isär. 

– En del av befolkningen har fått det bättre. De har hjälpts av teknik, kunnat få ihop livspusslet och förena arbete med livet utanför arbetet. Men de som under pandemin gick till arbetarjobbet varje dag har fått högre kostnader, skenande matpriser, räntechocker och hela smockan. Nu gäller det att hitta någonting som känns i bröstet och som gör skillnad i vanligt folks vardag. Det är vägen fram och det jag har för ögonen.

Har LO eller LO-styrelsen haft något möte med Sverigedemokraterna eller en SD-politiker hittills under ditt ledarskap?

– Nej. 

Med någon vänsterpartist?

– Nej, inte under min tid. Jag har än så länge bara haft ett personligt möte med justitieminister Gunnar Strömmer (M). Vi har pratat mycket arbetslivskriminalitet och det var intressant. Vi delar i stort bilden av kriminaliteten på arbetsmarknaden idag.

LO-basen nämner HVB-hem som ägs av kriminella, den svarta och fuskande byggsektorn, hot och våld inom hotell- och restaurangnäringen.

– Kriminaliteten har blivit inbyggd och systematisk. 

Högljudd under Vaxholmskonflikten

Ibland målas Johan Lindholm upp som radikal; som att han struntar i vissa regler och den politiska findiplomatin till förmån för en kommunikativ slägga. Det började redan vid Vaxholmskonflikten 2004-2005. Som lokalt aktiv i Stockholm tog Johan Lindholm högljudd strid för svenska kollektivavtal på svensk mark när en lettisk byggherre hellre ville hävda det egna landets betydligt sämre avtal. Johan Lindholm och Byggnads förlorade konflikten när EG-domstolen i ett tydligt avgörande inskränkte den svenska konflikträtten.

Johan Lindholm var även med och tog fajten för migrantarbetare i diktaturen Qatar under fotbolls-VM där tusentals arbetare förlorade livet på grund av en undermålig arbetsmiljö och slavliknande villkor. 

Ja, då är jag väl radikal då. Jag står för rättvisa.

2017 tog Johan Lindholm tillsammans med Byggnads helt manliga förbundsstyrelse på sig rosa stickade "pussy hats" som en markering om att bryta machokultur. 

Själv tonar Johan Lindholm ner bilden av en radikal klasskämpe på barrikaderna.

– Jag får höra allt möjligt. Jag ser det som att jag går rakt fram och om det är radikalt att lyssna på medlemmarna, ja då är jag väl radikal då. Jag står för rättvisa.

Drömde om att bli stridspilot

LO-basen tar flyglektioner för att bli fritidspilot.

– Det är svårt att planera in och hinna med, men jag har fått ett löfte om att nästa gång jag åker dit, om allt går som det ska, så ska jag få flyga själv. Det är nästa kliv och tröskeln jag måste ta mig över. Flygläraren ska känna att man kan både stiga och landa ordentligt.

Varför vill du lära dig att flyga?

– Min dröm som liten var att bli stridspilot. Det blev inget och tiden gick men det där har legat kvar. Förra sommaren träffade jag en flyglärare och vi satt och snackade. Då sa jag att om jag ska lägga tid på det här, då får du fan ta hand om mig. Och så blev det, på den vägen är jag nu. Jag började i slutet av oktober förra året och det tar ungefär ett år innan man blir klar. Det är rätt mycket tung teori, mycket motor och navigator och metodik. Det är mycket som man måste bli godkänd i, och just det här är ingenting man vill misslyckas med, om du förstår vad jag menar. 

– Att flyga handlar också om att verkligen sysselsätta sig med något som kräver 100 procent närvaro. Det finns ingen bättre känsla än att svänga ut på rullbanan, sprätta iväg och segla uppåt. Det är en grym känsla.