Det är en verklighet som drabbar både barn, föräldrar och pedagoger. Gensvaret har varit över förväntan berättar Katrin Nörthen som sitter i Förskoleupprorets admingrupp.

– Det har exploderat. Hittills har det kommit in 109 berättelser från hela landet, från Boden till Malmö, och många fler är på ingång. Det var som att öppna en fördämning, säger Katrin Nörthen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Blir sjuka av stress

Berättelserna kommer från förskolechefer, förskollärare och barnskötare som vittnar om för stora barngrupper, sjuka förskollärare, ständig vikariebrist och att många flyr yrket – eller funderar på att göra det. Förskollärare och fritidspedagoger ligger näst högst vad gäller sjukskrivningar på grund av stress bland samtliga yrkesgrupper.

– Den största faran är inte den höga arbetsbelastningen utan att man inte får tid för återhämtning. Många får inte ut sina raster och när de kommer hem slänger de sig  bara i soffan och orkar inte ens laga mat.

Även vårdnadshavare har skrivit under #pressatläge och vittnat om oro för sina barns säkerhet.

– Om förskolan inte fungerar då fungerar inte samhället. Vi är ute på väldigt hal is.

Hon har arbetat inom förskolan i över tjugo år och har sett hur situationen försämrats. Sedan förskolan infördes i skollagen 2010 har också kraven på undervisning och dokumentation höjts betydligt – men utan att det följts av ökade resurser.

– Allt fler arbetsuppgifter har hamnat på förskollärarna och barnskötarna, även kringuppgifter som städ, disk och undanplockning, säger Katrin Nörthen.

Vill bryta tystnaden

#Pressatläge har lanserats för att få stopp på den tystnadskultur som råder inom förskolan.

– När kollegor har berättat om det här tidigare så har de ofta blivit illa behandlade av sina arbetsgivare. Så får det inte vara, säger Katrin Nörthen.

– Vi måste få fram allt i ljuset och få stopp på detta innan förskolan havererar. Någon gång måste politikerna lyssna.

Nyutexaminerad förskollärare i Avesta

”När jag väl började jobba fick jag en chock! Det var så stressigt och att hinna med alla barn var helt omöjligt. Barn som mådde dåligt fick vi inga resurser till. Det kändes som att jag försökte släcka bränder hela tiden och när jag släckte en stod det tusen åter.

Att arbeta med läroplanens mål kändes som en omöjlig uppgift. Varje dag handlade mest om att försöka överleva och se till så att inget barn skadade sig. Efter 1,5 år som förskollärare kollapsade min kropp. Jag blev utbränd. Jag känner mig lurad och besviken av yrket.”

Förskollärare i Skellefteå

”Jag vet inte hur många gånger jag ljugit för föräldrar i hallen när de ska hämta sina barn om hur barnets dag varit. Helt ärligt har jag inte haft nån aning, mitt ”hej då ses imorgon” är det första jag sagt till det barnet under hela dagen.

Med en barngrupp på 20+ är det svårt att hinna se alla barn och tro mig – jag försöker. Jag önskar att vi i personalen hade veto på hur många barn som fick finnas i barngruppen utifrån barnens behov. Idag är det utifrån en budget lagd av politiker utan verklig verksamhetsinsyn, så ja, det är dömt att misslyckas.”

Förskollärare i Göteborg

”Jag kastades in i en tuff barngrupp med kollegor som ständigt var sjuka. Ibland fick vi vikarie och ibland inte, vi hade även vikariestopp, det skulle sparas pengar. Det hände alltför ofta att vi var två personal på våra 18 barn (det skulle inte ta stopp där)!

Hade vi ”tur” var några barn sjuka och vi kunde kanske få till någon planering/aktivitet. Jag mår så dåligt när jag tänker tillbaka på de ständiga hjärtklappningarna, magont och ångest jag hade varje dag! Det slutade i sjukskrivning och jag har sagt upp mig.”