Finansborgarrådet Karin Wanngård (S), som drivit igenom reformen, menar att den är viktig för att alla barn ska behandlas lika. 

– Vårt beslut ger alla barn samma rätt till förskolan. Det är viktigt eftersom förskolan har positiva effekter på barns lärande och utveckling, samt ger ett bra socialt sammanhang. Utöver det fungerar den även utjämnande när vi tittar på socioekonomiska effekter – förskolan är en viktig del i vårt arbete att bygga ett Stockholm för alla, säger hon.      

”Fel prioritering”

Hanna Ahnqvist, vice ordförande för Lärarförbundet i Stockholm, är dock mycket kritisk till reformen. Detta eftersom förskolepersonalen redan idag går på knäna till följd av knappa resurser och allt för stora barngrupper.    

– I grund och botten är vi inte emot förslaget. Det är bara fel prioritering just nu. Lärartätheten på Stockholms förskolor ligger idag på 30 procent, vilket gör att kvalitetssäkringen av verksamheten blir lidande. Dessutom får vi tydliga signaler från våra medlemmar om att arbetsbelastningen är på tok för hög, vilket har fått effekten att sjuktalen blivit alarmerande höga. Givet de förutsättningarna tycker vi att det är konstigt att man satsar på fler barn i verksamheten, utan att först tillföra mer resurser, säger hon. 

Karin Wanngård framhåller att resursfördelningen till förskolorna kommer att följas upp. 

– När det gäller finansieringen är det redan idag så att förskolorna ersätts med en heltidsschablon för de barn som går deltid. Vi kommer också att följa detta noggrant, och skjuta till mer resurser om det behövs. 

Kritikerna vidhåller dock att politikerna börjar i fel ända. 

– Man behöver göra andra saker först. Framförallt behöver man se över arbetsbelastningen. Som det är idag ligger fokus för många förskolor på att enbart ta sig igenom dagen. Förskolan blir till en form av förvaring, säger Hanna Ahnqvist.        

”Familjens valfrihet”

Karin Wanngård menar att reformen är viktig eftersom det handlar om föräldrars valfrihet.

– Jag är övertygad om att det är föräldrarna själva som bäst förstår behoven i sin egen familj. Det är inget jag som politiker ska lägga mig i. Andra har en annan syn på detta, men för mig är familjens valfrihet grundläggande, säger hon.

Annica Järking från Förskoleupproret, en Facebookgrupp som samlar närmare 10 000 medlemmar, menar dock att personalen på många håll inte räcker till som det är, vilket skapar en otrygg situation för barnen. En situation som hon inte tror att föräldrarna eftersträvar för sina barn.  

– Som situationen är idag räcker personalen inte till för alla barn. Man har fått för många kringuppgifter, som dokumentation och administration, medan man inte får resurser till vikarier eller mer fast personal. Vi behöver se över vad vi kan tillföra för trygghetsaspekter innan vi kan börja diskutera att ta in fler barn i verksamheten, säger hon.   

Hanna Ahnqvist framhåller att politikerna borde lyssna mer till professionen. 

– De måste lyssna mer till de som jobbar i förskolan. Det är ju de som vet vad som behövs, säger hon.