– Det handlar om områdes­kontrollen. Problemet med de territoriella gängen är att de har starkt inflytande i den offentliga miljön i sina bostadsområden genom våld och att människor är rädda för dem. Man behöver använda social stadsplanering och kunna ha hyreskontrakt som ett vapen. Det försvinner när man ombildar och risken är att de territoriella gängen biter sig fast. 

Hur påverkas övriga boende i området av att kriminella äger bostäder?

– Säg att man har ett allvarligt problem i området, att människor går omkring beväpnade, det kanske är drogförsäljningar eller andra störningar. De som stör är ju de kriminella. I en vanlig bostadsrättsstyrelse kan man jobba för att få bort dem på olika sätt. Men det kommer inte hända här. Även om de kriminella inte själva sitter i styrelserna kan deras föräldrar som bor i samma områden göra det. De får ju makten i området.

En motivering till utförsäljningen är att man vill minska segregationen. Det låter ju bra.

– Det finns ingen logik i det. Då förstår man inte hur de här områdena funkar. Det vore en sak om det var området vi hade problem med, men det är organiserad kriminalitet vi har problem med. Det handlar inte om klickar av unga killar som hänger lite och begår lite brott. Det handlar om organiserad kriminalitet som använder ungdomar och barn för att tjäna pengar.

Ett av problemen är bidragsberoendet och fattigdomen. Det är också en del i de att gängen kan rekrytera. Jag kan inte se att segregationen bryts av att man säljer ut billiga hyresrätter, det ökar ju snarare problematiken.