Patrik Öhberg är forskare och lärare vid SOM-institutet, Göteborgs universitet. Han säger till Dagens ETC att det inte är helt förvånande att Märta Stenevi väljer att avgå men att hennes tajming är märklig. 

– Jag är inte så förvånad att hon lämnar men det borde hon kanske ha gjort innan hon blev omvald i november. Då hade både Daniel Helldén och partiet besparats en massa besvär.

Att avgången förekommer en rapport om hennes ledarstil tycker han inte är en tillräcklig förklaring.

– Den kritiken fördes ju även under själva nomineringsprocessen. Så det är ju ingen ny information på det sättet. Det som är nytt är att den nu blir offentlig och då kanske det förstärker kritikernas uppfattning. Men den processen borde hur som helst vara avklarad nu så att partiet kan ägna resten av mandatperioden till att arbeta med att göra sig relevanta igen i väljarnas ögon. 

Bensin istället för klimat

Nu får partiet istället lägga krut på jakten efter ett nytt språkrör och i samband med den processen genomgå energikrävande diskussioner om vart man är på väg. 

Patrik Öhberg påminner om att MP avslutade sitt samarbete med S i samband med att Magdalena Andersson blev statsminister. Då hade MP länge velat visa att de är ett unikt parti som andra kan göra ”business” med. Men partiet fick kritik för att inte åstadkomma särskilt mycket i regering och minskade i stöd, och i förlängningen i betydelse i väljarnas ögon. En annan utmaning är att klimat- och miljöfrågan fortsätter att vara väldigt relevant men diskuteras som kärnkraft, bensin- och elpriser. 

– Och då har de svårt att casha in på det, Patrik Öhberg.

Är det svårare för kvinnliga språkrör i Miljöpartiet?

– Det är en jättesvår fråga. Men om man läser vad forskaren Jenny Madestam eller SvD-journalisten Maggie Strömberg skriver om Miljöpartiet så verkar det finnas andra och mer komplexa föreställningar om hur ett kvinnligt språkrör ska vara. De ska vara mer moderliga, jordbundna och besitta andra kvaliteter som inte på samma sätt verkar gälla för det manliga språkröret.