Förskolläraren och forskaren Mirella Forsberg Ahlcrona har ägnat en större del av sitt yrkesliv åt förskolor i utsatta områden i Göteborgstrakten. Hon menar att det behövs ett mer medvetet och konsekvent arbete för att barn som inte har svenska som modersmål ska kunna lära sig behärska språket på samma nivå som de med svenska i hemmet.

– Många överskattar barns förmåga att kunna lära sig svenska på egen hand. De tror att om barnen bara vistas i en miljö där det talas svenska i någon mån så kommer språket av sig själv i leken. Men barnen använder sig av ett fattigt ordförråd utan att kunna påverka varandras språk. De är ju på samma nivå. Språket kommer inte av sig själv och i synnerhet inte i miljöer där svenska inte finns kontinuerligt omkring dem.

Statistiken visar segregation

Förskolans verklighet i de utsatta områdena är att personalen ofta är outbildad. Enligt Skolverkets nationella statistik har antalet anställda personer utan pedagogisk utbildning ökat inom förskolan, från 24 procent 2014 till 31 procent 2022. Den största delen av de helt outbildade personerna arbetar på förskolor i storstädernas utanförskapsområden.

Samtidigt visar forskning att barn från de förhållandena har större behov av kompetenta lärare.

– Hur kommer det sig att barn som kräver dubbelt så mycket när det gäller svenska har pedagoger som i många fall knappt kan prata och läsa svenska? Denna verklighet är någonting som det inom akademin är svårt att diskutera för mina kollegor har själva ingen praktiskt erfarenhet av vad jag pratar om, berättar Mirella Forsberg Ahlcrona.

Måste kunna kompensera

Hon ser ett stor glapp mellan det som förskolans läroplan lovar och vad den i praktiken levererar. Enligt skollagen ska förskolans verksamhet vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den ska dessutom verka kompensatoriskt. ”Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd”, står det i lagen.

Det här glappet handlar hennes nya bok, ”Språkets utsida och insida – svenska som andraspråk i förskolan”, om. Det är ett slags nödrop för en förskola som underprioriterats men som nu politikerna yrvaket lägger oerhört stora förhoppningar på. För från och med den första juli 2023 är kommunerna enligt lag skyldiga att söka upp vårdnadshavare till barn mellan tre och fem år som inte går i förskolan. Syftet med den nya lagen handlar om att främja språkutvecklingen hos barn med invandrarbakgrund.

Man tror att förskolan är någon slags trollstav.

– Nu plötsligt när den här samhällssituationen uppstått med kriminalitet som kryper ner i åldrarna så tror flera som jag talat med att förskolan är någon slags trollstav. Om alla barn bara kommer till förskolan ska det inte hända. Men så fungerar det inte! Om förskolan ska bli en faktor som verkligen förändrar barnens förutsättningar måste det finnas både styrmedel för förskolan och lärarkompetens.

Om förskolan ska bli en faktor som verkligen förändrar barnens förutsättningar måste det finnas både styrmedel för förskolan och lärarkompetens menar hon.

– Förskolan skulle kunna betyda mer än den gör om man ändrade synsättet på vad är det som behöver hända där för att komplettera och kompensera barnens förutsättningar och livsvillkor.

”Drivna, medvetna och villiga”

Men de utbildade förskollärarna sviker förskolor i utsatta områden. Mirella Forsberg Ahlcrona har handlett flera förskollärarstudenter och menar att bristen på kollegor med utbildning och språklig kompetens där skrämmer bort studenterna.

– Det är brist på behörig personal på de förskolorna. Och har man inte behöriga förskollärare så får du inga studenter heller.

Hon berättar att många av hennes studenter som börjat arbeta på förskolor i utanförskapsområden snabbt säger upp sig.

– De är drivna, medvetna och villiga. Men de säger upp sig efter några månader. När jag frågar varför så berättar de att de inte har några att samarbeta med. Det finns inga andra där med likvärdig utbildning, flera är lågutbildade, eller utan utbildning.

”Godtyckliga beslut”

Ett annat problem som Mirella Forsberg Ahlcrona beskriver i boken är de så kallade 15-timmarsbarnen. Hur många timmar barn till föräldralediga har varierar mellan kommunerna och i Göteborg får barnen maximalt vara på förskolan 15 timmar i veckan. Eftersom en större del av barnen med annat modersmål har många syskon innebär det att många bara är i förskolan tre timmar om dagen.

– Där har vi ett nationellt beslut om att förskolan ska vara likvärdig. Och ändå fattas olika godtyckliga beslut i kommunerna, säger Mirella Forsberg Ahlcrona.

Mirella Forsberg Ahlcrona är själv docent i utbildningsvetenskap men hon har fortsatt att ha kvar en fot i verksamheten. Sedan flera år tillbaka är hon ute på förskolor en dag i veckan och bedriver projekt som utvecklar språket och kunskaper om hur barn lär sig svenska.

Hon utbildade sig till dockteaterpedagog i Kroatien där hon kommer ifrån och har alltid med sig en docka när hon möter barnen.

– När jag går in i en barngrupp vill jag vinna dem. Och då kan man inte vara tomhänt. Du måste överraska!

Roboten Mauro Mille samlar på saker. Och de små barnen gillar apan Affe som kan kramas och bor i en låda som öppnas med knackningar.

Dockorna får barnen att börja berätta, beskriva och förklara.

Språket kan utvecklas snabbt

Mirella Forsberg Ahlcronas projekt visar hur mycket barnen kan lära sig med målmedveten undervisning. På en förskola i Biskopsgården var barnen mellan tre och fem år, ingen av dem hade svenska som modersmål, och de pratade väldigt begränsat. De tyckte om att sjunga ”Imse vimse spindel”. Men vad betyder orden? Begrepp som klättra, spola och torka kände inte barnen till. Gruppen arbetade med ord kopplade till leken. De klättrade i klätterställningen ute, spolade vatten i en balja och torkade med en trasa.

I början av terminen ombads barnen på förskolan att beskriva en bild på en groda som ser ut att sitta och fundera. En femårig pojke med arabiska som modersmål kunde inte svara på frågan ”vad händer här?”. Han ryckte på axlarna och svarade ”jag vet inte”.

52 dagar in i projektet i slutet på terminen får pojken se på bilden igen och svara på samma fråga. Nu lyder svaret:

”Jag tror han ska gå till väg. Sedan han ska jobba. Sedan han gått hem. Sedan han ska gå ut och leka med lekpark. Sedan han sovit hemma. Sedan han tänker. Sedan va hans syster. Leka med syster. Sedan han ska göra bild på henne. Sedan han vill rita. Sedan han vill äta mat. Sedan han går till hennes mamma. Sedan han äter mat. Sedan han tvättar händerna. Sedan han sovit.”