Kajsa Nolbeck vid Göteborgs universitet har i sin doktorsavhandling granskat och analyserat den rumsliga och sociala vårdmiljön på de här hemmen.
– Det är en väldigt svår vårdmiljö – både för ungdomar och personal. Det är både en fysisk och social miljö som hindrar och villkorar relationer mellan personalen och ungdomarna, förklarar Kajsa Nolbeck.
Signalerar inte omtanke
Det handlar framför allt om att hemmen upplevs, och är, betydligt mer uppbyggda kring kontroll och repressalier än på vård och omsorg. Det är delvis en konsekvens av att myndigheten har ansvar för att hantera flera olika målgrupper med vitt skild problematik under samma tak.
– På Sis har man en miljö som inte signalerar vårdande och omtanke. Personalen uttrycker hur de tvingas ta till kollektiva lösningar och vårdmiljön behöver hela tiden anpassas till dem med störst problem. Men det är begripligt och rationellt att de gör så under de förutsättningar de har.
– Inne på en avdelning finns det säkerhetsdörrar, säkerhetsfönster, personalen har larmtelefon och låstaggar och allt möjligt. Hur man hanterar sådana saker i förhållande till ungdomarna spelar stor roll.
Kajsa Nolbeck tar Rågården rättspsykiatri i Göteborg som exempel på säkerhet och vård inte måste stå i motsatts till varandra.
– Där har man utformat en miljö som ser väldigt annorlunda ut. Man har byggt in ett skalskydd, man har en innergård och en helt annan miljö som signalerar något annat än kontroll.
Större än Sis
Förutsättningarna som Sis-hemmen har – det är dit Kajsa Nolbeck vill föra debatten.
– Organisationen har inte riktigt bestämt sig för vad som är säkerhet och vad som är vård och behandling, eller hur de ska förhålla sig till varandra. Enligt mina resultat så är det här större än Sis själva.
Huruvida klimatet på Bärbyhemmet som Dagens ETC har granskat är representativt eller inte vill Kajsa Nolbeck inte uttala sig om.
– Men i ljuset av mina resultat så skulle jag säga att alla de här granskningarna, med alla missförhållanden som uppdagats, är olika varianter på samma tema. Det är en tonvikt på kontroll och repressiva åtgärder, men sen är de här missförhållandena extrema varianter av det.
Inramningen på Sis-hemmen sätter tonen för vilka relationer som blir möjliga, menar Kajsa Nolbeck. Förändringarna måste börja där.
– Min avhandling är bara en pusselbit, men jag hoppas att vi lyfter blicken ovanför Sis och tittar på de politiska incitament och krav som de har på sig. De senaste åren har det handlat mycket om säkerhet och man har fått ett sådant regeringsuppdrag. Men hur ska man relatera det till vård och behandling? Där önskar jag att det politiska fokuset hade hamnat. Jag vill att vi lyfter blicken ovanför Sis till politiken. Nu har det kommit så många rapporter om missförhållanden, och vi måste använda mer energi till att titta på hur och varför det blir så, och mindre på att skälla på Sis.