Barn från synliga minoriteter som växer upp i utsatta låginkomstområden kring storstäderna blir oftast kvar där eller i liknande områden, och med liknande ekonomiska förutsättningar. Torun Österberg, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Björn Gustafsson, professor vid samma institution, och Katarina Katz, lektor i nationalekonomi vid Karlstads universitet, genomfört en stor studie på alla invånare födda 1974 och bosatta i Stockholm, Göteborg och Malmö.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är Socialstyrelsen som har samlat siffror på uppdelning i grannskap mellan 1990 och 2006 och vi fick forskningsanslag från Försäkringskassan för att titta på segregation. De stora omvälvningarna skedde under 1990-talet då arbetslösheten och löneklyftorna ökade, försörjningsstöd och barnbidrag ökade inte och ersättningsnivåerna i transfereringssystemen minskade. Här sker den stora omvandlingen i svensk ekonomi och vi fångar in den tiden, säger Torun Österberg.
"En enorm utveckling"
Före 1990 skilde det kring 40 procent i disponibel inkomst mellan exempelvis Hovås och Hammarkullen. År 2006 hade de 262 procent mer i Hovås.
– Det är en enorm utveckling. Det har tidigare i Sverige alltid funnits en grundtanke om rättvis fördelning, men inte mycket av den finns kvar. Och bostadspolitiken har i mångt och mycket förvunnit, säger Torun Österberg.
Studien har riktat in sig på etnisk segregering och siffrorna talar sitt tydliga språk. När personerna födda 1974 var 32 år gamla (år 2006) så bodde 61 procent av dem som tillhörde en synlig minoritet kvar i likvärdiga låginkomstområden som dem de föddes i. För dem som vuxit upp i samma typ av grannskap, men inte tillhörde en synlig minoritet var siffran nära hälften så stor då 35 procent bodde kvar.
Unik undersökning
Studien är unik på så sätt att den har undersökt generationsöverskridande samband, inte endast på individnivå utan även på grannskapsnivå. Göteborg har många gånger pekats ut som en av de mest segregerade städerna i Europa.
– Det är inget vi har tittat specifikt på, men det har andra studerat tidigare. Vad vi kan se tydligt är att de här områdena inte är tillfälliga, som man bor i en viss tid och sedan flyttar vidare, utan folk blir kvar.
Den enda positiva aspekten av det är enligt Torun Österberg att även de högutbildade blir kvar och området kan bli mer blandat ur den aspekten.
– Men då vill man gärna se en förändring och ett lyft av hela området, och det gör vi inte.
Om man tittar på Göteborgs kommuns statistik så framgår det att det heller inte kommer så många högutbildade individer från utsatta låginkomstområden längre.
– Före 1990 var det inte väsensskilt mellan de olika stadsdelarna. Men 2006 hade endast 67 procent av de som gick ut högstadiet i Hammarkullen gymnasiekompetens och i Hovås hade 96 procent det. Och det är även väldigt få som har de högsta betygen.
"Avståndet oerhört mycket större"
De mest segregerade områdena i både Göteborg och de andra storstäderna är dock de rika stadsdelarna.
– De mest segregerade områdena är alltid de rikaste för där kan man inte ta sig in utan pengarna. Och avstånden har blivit så oerhört mycket större.
Även om den explosionsartade förändringen i svensk ekonomi skedde på 90-talet så har pendeln sedan bara fortsatt åt samma håll.
– Ojämlikheten hade redan skett, och har sedan bara fortsatt, som Torun Österberg uttrycker det.
Stora effekter
Liknande studier har gjorts i USA, fast där har man tittat på den afroamerikanska befolkningen i så kallade ghetton. I båda länderna är människor från underprivilegierade bostadsområden "fast" i de områden de kommer ifrån och kommer generellt att bo där även som vuxna. Enligt forskarna innebär det att kontakter mellan människor som är olika gällande ursprung, kultur och religion riskerar att fortsätta minska vilket ger stora effekter på samhället i stort.
