Nej, inte ens en kvart kan arbetsgivarna bjuda på. Det var det syrliga budskapet från Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro i måndags när sjuksköterskestrejken blev ett faktum.

Nej, inte ens en kvart – eller 75 minuter i veckan – kan vi bjuda på, bekräftade Sveriges kommuner och regioner. Till det finns varken pengar eller personal, menar man.

Vårdpersonalen sliter hund. För få vill göra det. Villkoren behöver bli bättre för att fler ska ta jobben – och orka stanna kvar. Men kortas arbetstiden ska ännu fler pass bemannas. När region Värmland genomförde ett pilotprojekt med sänkt arbetstid blev resultatet mer övertid och försöket stoppades.

Hur ska dilemmat lösas? En svår fråga, menar Ulrika Danielsson som forskar om arbetstidsförkortning vid Mittuniversitetet. I andra branscher kan kortare arbetstid användas som lockbete för att rekrytera personal. För kommuner och regioner med ansträngda budgetar är det inte lika enkelt – även om det behövs.

– Det handlar om en yrkesgrupp som sliter väldigt hårt, säger Ulrika Danielsson.

Rödgröna utspel

Att arbetstiden står i centrum för en av årtiondets hetaste arbetsmarknadskonflikter kan ses som ett tecken i tiden. Sjuksköterskorna är nämligen inte ensamma om att vilja jobba mindre. Sedan 2010 har stödet för en arbetstidsförkortning ökat från 40 till 54 procent, enligt SOM-institutet. Och partierna till vänster har börjat svara på opinionen.

Vänsterpartiet har krävt en statlig utredning med arbetsmarknadens parter som ska mejsla fram hur en arbetstidsförkortning ska utformas, med prioritet på grupper som inte kan jobba hemifrån, har höga sjuktal och har svårt att orka jobba ända fram till pensionen.

Annika Strandhäll som leder en av de arbetsgrupper som ska ta fram ny politik för Socialdemokraterna har utlovat förslag om arbetstidsförkortning – även om partiledningen hittills duckat frågor om det också blir partiets linje.

Också Miljöpartiet kräver en utredning om hur en arbetstidsförkortning ska bli verklighet. Redan nu lyfter de särskilt fram den modell med fyra dagars arbetsvecka som nu testas på flera håll i Europa.

Längre sammanhållen återhämtning lyfts fram som ett argument för färre dagar, snarare än kortare. Men vilket sätt att korta arbetstiden som är att föredra beror både på yrke, var man bor och hur livet i övrigt ser ut, enligt Ulrika Danielsson.

Bättre för pendlare 

En småbarnsförälder kanske föredrar kortare dagar för att hinna mer än helfabrikatsmiddag och tandborstning före kraschlandning i säng. För den som lägger mycket tid på pendling – med bil genom Norrlands inland eller på pendeltåg genom storstaden – är en förkortad arbetsdag möjligen inte lika lockande.

– Då kanske en ledig dag gör större skillnad, säger Ulrika Danielsson.

Modellen med fyradagarsvecka kan också minska risken för att en arbetstidsförkortning äts upp av förväntningar om att producera som förut, tror Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap på Högskolan i Skövde.

– Är du ändå på jobbet blir det lätt att du fortsätter jobba ett par timmar till för att bli färdig med det du ska göra, säger han.

I den svenska EU-valrörelsen är det tyst om arbetstidsförkortning. Någon EU-fråga är det inte i första hand, menar Johan Danielsson, andranamn på Socialdemokraternas EU-lista.

”Detaljer kring arbetstid regleras bäst av kollektivavtal och i näst bästa fall av nationell lagstiftning. För mig är det därför inte aktuellt med skärpt EU-lagstiftning på området”, skriver han i ett mejl.

EU-sossar vill

Att arbeta för kortare arbetstid är en av punkterna i valprogrammet för PES, den europeiska sammanslutning av socialdemokratiska partier där svenska S ingår. Johan Danielsson understryker att också PES ser både avtalsförhandlingar och lagstiftning som möjliga vägar.

”Det är helt i linje med vad LO precis beslutat på sin kongress och jag noterar att Svenskt Näringsliv redan har öppnat för att förhandla i frågan”, skriver han.

Också den gröna gruppen där Miljöpartiet ingår skriver i sitt program om att ”vidta åtgärder” för att minska arbetstiden. Vänstergruppen, som Vänsterpartiet är en del av, ska arbeta för fyradagarsvecka. Hanna Gedin (V), andranamn på EU-listan, menar även hon att det är upp till medlemsländerna att utforma en arbetstidsförkortning. Ändå har EU-valet betydelse, enligt Gedin. Det handlar om att EU påverkar ramarna för den ekonomiska politiken, exempelvis genom de regler för budgetdisciplin som medlemsländerna har att rätta sig efter.

”Istället för att, som idag, fokusera på åtstramning och minskade resurser till välfärden, bör EU uppmuntra till förbättringar av arbetsvillkor”, skriver Hanna Gedin i ett mejl.

Svenskt Näringsliv vill inte

Minskad stress och därmed ökad hälsa är det viktigaste argumentet för arbetstidsförkortning, anser forskaren Christer Thörnqvist. Den sjukfrånvaro som stressrelaterad sjukdom leder till är dyr. Dyrare för samhället än frånvaro till följd av såväl förkylningar som utslitna leder och ryggar.  

– Det är enorma summor som försvinner för att människor bränns ut och inte orkar med.

Svenskt Näringsliv å sin sida menar att en arbetstidsförkortning skulle minska produktionen på ett sätt som vore förödande för svensk konkurrenskraft.

Christer Thörnqvist invänder att svenskarna idag jobbar mer än genomsnittet i Europa. I Tyskland – som i likhet med Sverige är beroende av sin export – sänktes arbetstiden i verkstadsindustrin redan på 1980-talet till 35 timmar i veckan.

– Men de har inte blivit utkonkurrerade, säger Christer Thörnqvist.

Också svenska metallarbetare har fått viss arbetstidsförkortning genom avtal. Christer Thörnqvist konstaterar att på en fabrik kan arbetet rationaliseras i takt med teknikutveckling. Alltså behöver kortare arbetstid inte betyda ökade lönekostnader. 

Knepigare är det då i vården. Här behöver politiken komma in, anser Christer Thörnqvist. Schysta villkor för dem som jobbar i välfärden är i förlängningen viktigt också för industrin. De har anställda som behöver tillgång till välfärd. Därmed är det också rimligt att företagen genom skattsedeln är med och står för sänkt arbetstid för de som ska få den att fungera, enligt Thörnqvist. 

– På något sätt måste pengar överföras från tillverkningsindustrin till vård, skola och omsorg.