Forskare: Riva bostäder löser inte segregationen

Det var redan 2018 som danska folketinget med bred majoritet kom överens om att 15 särskilt utsatta områden ska byggas om, och att endast 40 procent av bostäderna där ska vara allmännyttiga år 2030. Målet är att motverka segregation och kriminalitet.

I Sverige finns det liknande retorik. Sverigedemokraterna har länge förespråkat rivningar av miljonprogrammen, och Liberalerna föreslår i det så kallade Förortslyftet också rivningar och att hyresrätter ska ersättas med bostadsrätter. I Karlslund i Landskrona har bostadshus rivits under Liberalernas ledning för att ge plats åt radhus. Hyresgäster har då fått flytta till andra delar av Landskrona.

Irene Molina, forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet, anser att det både i Danmark och i Sverige är en dålig idé att riva och bygga om bostadsområden.

– Det finns inga belägg för att riva ned och bygga nytt skulle påverka en segregerad stad. Det är väldigt optimistiskt och naivt. Det kan förändra områdets karaktär när man byter ut befolkningen mot de med större betalningsförmåga, men det flyttar bara dem som de anser var problemet till bostäder med sämre lokaliseringar och standard.

”Bättre med upprustningar”

Irene Molina framhåller att politikerna har bäddat för det här genom att under lång tid stigmatisera områdena och befolkningen.

– När de gör befolkningen till problemet är det lätt att komma med sådana populistiska förslag. Invånarna blir som samhällets skräp och politikerna kan göra vad de vill med dem.

I stället för att riva och bygga om menar Irene Molina att det vore bättre om kommunerna arbetade med arbetsmarknadsåtgärder tillsammans med renoveringar och upprustningar av den fysiska miljön.

– Satsa framför allt på arbete och meningsfulla aktiviteter för ungdomar. Det skulle få den effekten som de säger att riva ned skulle få.