– Varenda gång jag läser en ny studie kommer frågan om pedofildebatten och fysisk beröring av barn från manlig personal. Jag ville lite ta lite avstånd från pedofildebatten och bidra med ett nytt perspektiv: att undersöka beröring och relationer mellan män och barn utifrån ett pedagogiskt perspektiv, säger han om sin avhandling som undersöker beröring i interaktionen mellan barn och manlig personal på förskolan.

Vill stärka med kunskap

Ricardo Gonçalves de Sousa har identifierat fem sorters beröring i arbetet med barn. Det kan handla om att lära barnet något, som att hålla i en sked, att rikta barnets uppmärksamhet, att ge emotionellt stöd och trösta, att hjälpa vid konfliktsituationer eller olyckor och att skapa relationer. Kunskap om hur beröring används och dess funktioner blir ett sätt att stärka manlig personal på förskolan i deras arbete, förklarar han. 

– De kan använda den här kunskapen i kommunikation med vårdnadshavare och kollegor till exempel. Det skapar ett yrkesspråk och en kännedom om att beröringen fyller en funktion. 

Själv stötte han aldrig på negativa attityder när han jobbade som förskollärare. Men så förekom han också risken för att misstänkliggöras – en strategi som återkommer i andra pedagogers berättelser. 

– Jag brukade inte vara ensam med barnen till exempel, för att inte ge utrymme för misstankar. Det är något man skapar automatiskt.

Risken: brist på närhet

Julia Wester är doktorand i etnologi på Södertörns högskola. Hennes pågående avhandlingsprojekt handlar om kroppens roll i interaktionen mellan elever och personal på fritidshem.

Även hon har stött på oro från manlig personal kopplat till att känna sig misstänkliggjord. Vissa låter sig inte påverkas av det, andra är mycket noga med hur de agerar: att inte titta på barnen på ett sätt som skulle kunna uppfattas som konstigt, inte vara ensam med barnen och inte ta i barnen mer än nödvändigt. 

– Det var en pedagog som berättade att när ett barn ville krama honom höll han upp händerna i luften så att han inte skulle röra vid barnet.

Rädslan bland personalen kan leda till att barnen får mindre tillgång till närhet och omsorg. En avvaktande attityd från en vuxen kan dessutom uppfattas som att man blir avvisad personligen och att man är till besvär när man söker närhet. Barnen är ofta helt ovetande om kontexten och kan tolka det som att det är de som är problemet. 

Oro vid millennieskiftet

En annan risk är att barnen går miste om stöd och skydd. Det har exempelvis hänt på fritidshem där det jobbar många män att de inte har upplevt att de kan närvara i flickornas omklädningsrum – något som kan vara viktigt för att se till att inga barn blir filmade i duschen eller trakasserade av andra barn. 

Barns integritet tas allt mer på allvar, en utveckling som har gått parallellt med den ökade oron att bli misstänkliggjord. Flera studier pekar på millennieskiftet som en avgörande punkt. 

– Då förekom det flera fall av övergrepp på barn i förskolor som det rapporterades om i media. Det triggade igång en oro. 

Sedan den år 2020 blev svensk lag är det också större fokus på barnkonventionen. Samtyckeslagen är ytterligare en avgörande förändring. 

Det finns forskare som har varnat för en risk att barn får mindre beröring, men Julia Wester har inte sett någon data på att beröringen mellan barn och vuxen personal faktiskt har minskat. I ett längre tidsperspektiv kan den tvärtom ha ökat. 

– Säg för 200 år sedan. Fick man springa och krama någon institutionell vuxen då?