Forskare om L-förslaget: Bidrar till stigmatisering av utsatta grupper

– Det är en viktig del för att hålla ihop kunskapstrappan som börjar så tidigt och där språket är avgörande. Det är svårt att klara sig utan svenska i Sverige och man riskerar att hamna i värre utanförskap, sa Liberalernas partiledare Johan Pehrson under en pressträff.

Niclas Abrahamsson, professor i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet, menar att grundfrågan om språkets betydelse inte är kontroversiell.

– Alla är överens om att barn tidigt behöver exponeras för svenska och att det är ett ­potentiellt problem att barn växer upp i områden där svenska sällan används. Forskning stöder att förskolan är bästa verktyget och att vi måste utnyttja den automatiska språkinlärningsförmåga som små barn har, säger Niclas Abrahamsson.

Det som Niclas Abrahamsson tycker skaver med Liberalernas förslag är att de blandar in socialtjänsten – att föräldrar som inte lämnar in sina barn till förskolan ska kunna orosanmälas och att det ytterst kan leda till att barnen omhändertas. Det är mycket allvarliga saker som ofta innebär en tragedi för de drabbade. Där ska inte bara svenskkunskaper räknas, menar han.

Lägger ansvar på drabbade

Niclas Abrahamsson ser det som att Liberalerna passar på att använda familjerna som ett slagträ för att slåss om att positionera sig på högerkanten.

– Man vänder problematiken med segregation mot de som är drabbade av den. Att det är de som ska skärpa sig, och att de är problemet. Det är ett narrativ som återkommer oftare och det är inte riktat till familjerna det handlar om, utan mot en annan del av väljarkåren. 

Niclas Abrahamsson tar också upp att det redan görs språkbedömningar på BVC, men att det då handlar om att upptäcka språkstörningar. Där finns också regler för att man ska testa barnets sammanlagda ordförråd, på både svenska och modersmålet. Så att man inte blandar ihop brister i svenska med språk­störning.

MP: ”Ohyggligt problematiskt”

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi är också kritisk mot Liberalernas retorik. Till Dagens ETC säger hon att Miljöpartiet delar Liberalernas syn på att det är viktigt att barn klarar språket. Partiet står även bakom en utredning från 2020 som föreslår att kommunerna ska arbeta uppsökande bland familjer där barnen inte är inskrivna i förskolan. Och en automatisk inskrivning i treårsåldern så att föräldrar är garanterade en plats och inte behöver söka.

– Däremot är det ohyggligt problematiskt att gå från att det är viktigt med språk till att omhänderta barn som inte går på förskolan. Det slår otroligt hårt mot familjer vi skulle behöva upprätta fortroende hos istället för att slå sönder det, säger Märta Stenevi. 

Hon understryker också att BVC inte är en kontrollapparat utan ett frivilligt stöd för föräldrar och barn. Det viktigaste, enligt Miljöpartiet, är att verksamheterna tidigt, redan vid mödravården, bygger ett förtroende hos föräldrarna för att de ska vilja lämna sina barn på förskolan. 

Ojämlikhet mellan förskolor

Märta Stenevi konstaterar också att ett stort problem idag är ojämlikheten mellan förskolorna i Sverige.

– Förskolor i politiskt eftersatta områden har stora barngrupper, personalbrist och en liten andel utbildad person, jämfört med mer välbärgade och vita områden. När föräldrarna möts av personalbristen och de stora barngrupperna kommer de att dra sig för att lämna sina barn där. Om vi vill ha fler barn på förskolan är det absolut första vi måste göra att säkra en jämlik förskola i hela Sverige, inte hota med socialtjänsten, säger Märta Stenevi. 

I en undersökning från Lärarförbundet framkommer det att andelen utbildade förskollärare skiljer sig markant åt mellan förskolorna. Vissa har så många som 75 procent förskollärare medan andra endast har 22 procent. Sex av tio förskollärare som är ensamma på hela förskolan uppger att de inte kan leva upp till läroplanens mål. Och åtta av tio förskollärare som är ensamma i sitt arbetslag svarar att för stor del av tiden går åt till administrativt och praktiskt kringarbete. 

– Språkutvecklingen kommer hämmas för att det finns för lite personal. De har inte tid med den pedagogiska verksamheten, säger Märta Stenevi.

Signe Tonér är doktor i lingvistik på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon ser flera praktiska problem med Liberalernas förslag.

– Hur skulle en sådan bedömning vara utformad för att mäta språkfärdighet hos en tvååring? En tvååring kan prata jättelånga meningar samtidigt som det är normalt att inte ha ett jättestort ordförråd. Det är ingen bra idé att bedöma hur bra en tvååring pratar, säger hon.

Hon framhäver också att det inte går att förvänta sig att ett flerspråkigt barn ska prata lika bra svenska som ett enspråkigt.

– Det tar ungefär tre år för ett flerspråkigt barn att prestera som ett enspråkigt barn på tester, eftersom man precis exponerats för ett nytt språk. Då kan vi inte förvänta oss att barnet ska prestera lika bra förrän det gått tre år på förskola och fått möjlighet att lära sig svenska. 

Leder till exkludering

Åsa Wedin, professor i andraspråksforskning vid Högskolan Dalarna, är också kritisk:

”Förslaget går inte bara stick i stäv mot aktuell forskning när det gäller barns språkutveckling, utan är även direkt rasifierande och bidrar till stigmatisering av utsatta grupper”, skriver hon i ett mejl till Dagens ETC.

Hon menar också att det finns ett starkt forskningsstöd för användning av föräldrarnas olika språk i hemmet och för att flerspråkig utveckling gynnar barnens kognitiva och språkliga utveckling.

”Däremot missgynnas barnens utveckling av svenska av just stigmatisering och följder av segregation, så som avsaknad av svensktalande jämnåriga och brister i förskola och skola”, skriver hon.

Kraven för bättre svenskinlärning måste ställas på samhället, menar Åsa Wedin. Förskolorna behöver utökade resurser och lärarkompetensen behöver stärkas. 

”Att rikta kraven mot de som redan är utsatta bidrar enbart till öka exkludering.”