Det var i en intervju med Dagens Nyheter som statsminister Stefan Löfven (S) nyligen pekade ut rika ungdomar som medskyldiga till skjutningar och gängkriminalitet kopplade till droghandel.

Men det är inte ungdomar i rika stadsdelar i Stockholm som driver efterfrågan på narkotika och det är inte där lösningen på knarkkrigen finns. Det menar Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, och hänvisar till undersökningar av hela befolkningen och droganvändning som Folkhälsomyndigheten gjort.

– De talar för att bruket är ganska jämnt fördelat med hänsyn till inkomstskillnader, säger han.

”Logiken är högst tveksam”

Björn Johnson vänder sig mot tanken att man skulle kunna minska brottsligheten och skjutningarna  genom att sätta in insatser mot drog­användande ungdomar.

– Den logiken är högst tveksam. Jag har svårt att se framför mig att man skulle kunna få några effekter på skjutningar genom att skicka polisen att lagföra ungdomar för eget bruk i rika förorter. Det är inte så det fungerar. Vi har testat insatser mot gatunivån i 40 år utan tydliga effekter, och det finns inte heller något stöd i internationell forskning för den typen av politik.

Finns det inte någon koppling alls mellan hög efterfrågan på droger från grupper med höga inkomster och drogkriget?

– Jo, det är klart att på något plan så bygger ju den illegala drogmarknaden på att det finns en illegal efterfrågan. Det är ju alldeles självklart. Men det har ju varit huvudargumentet för en legalisering, att man på det sättet kan ta ifrån de kriminella gängen den här marknaden. Men den möjligheten avvisar ju statsministern.

Hade hoppats på nytänkande

Det är både sociala, psykologiska och generiska riskfaktorer som gör att vissa individer hamnar i drogproblem och långvarigt beroende, menar Björn Johnson. Men statsministern vågar inte se pragmatiskt på problemet och verkar rädd för att framstå som drogliberal, tror han.

– Jag hade hoppats att det skulle komma nytänkande. Narkotikapolitiken är en fråga där det finns potential för samarbeten mellan partierna, det finns en samsyn i många frågor. Men uppenbarligen har inte Socialdemokraterna velat röra i den här frågan.