Per Johnsson har alltid varit intresserad av teater, men har tidigare valt att uppleva scenkonsten från åskådarplats. Men när han för något år sedan fick frågan om att själv stå på scen i sällskap med en grupp skådespelare så tvekade han inte.

– Det är ett roligt och spännande sätt att sprida kunskap till en ny publik, säger han.

I sammanlagt sju föreställningar berättar Per Johnsson och en grupp improvisationsskådespelare om de nio affekter, som inom psykologiforskningen ses som människans äldsta och mest utmärkande känslouttryck.

Föreställningarna, som startade i höstas, har visats i Lund. När Per Johnsson två timmar före föreställningarna träffar skådespelarna och konferencieren Magnus Nylander, så vet han bara vad han själv ska prata om. Resten av föreställningen, där Per Johnssons föredrag varvas med sketcher, improviseras fram.

Fem föreställningar har redan hållits, och av dem har fyra varit helt fullsatta.

– Intresset har varit över förväntan, säger Per Johnsson.

Samarbetet mellan skådespelare och forskare från psykologiska institutionen i Lund inleddes för ett par år sedan med teaterserien Psykoterapi x 5 på Månteatern. Skådespelaren Magnus Nylander ville fortsätta samarbetet och startade Kunskapskabarén, där Per Johnsson är en av de medverkande.

Teater och forskning

Avståndet mellan teater och arbetet som forskare i psykologi, är enligt Per Johnsson inte så långt som man kan tro.

– Duktiga skådespelare är bra på att uttrycka känslor med sina ansikten. Deras arbete går mycket ut på att undersöka och experimentera med olika känslouttryck. De arbetar med samma känslouttryck som vi psykologer utforskar på annat sätt, säger han.

Vad är det som är så speciellt med de nio affekter, som är temat för föreställningarna?

– Att de är universella. Alla människor föds med förmågan att uppleva de här känslorna som uppstår i nedre delen av våra hjärnor, den allra äldsta delen som kallas reptilhjärnan. Det finns direkta kopplingar mellan reptilhjärnan och våra ansikten, som gör att alla människor världen runt använder samma miner när de ska uttrycka dessa känslor.

Varför är det viktigt att känna till hur affekterna fungerar?

– Man kan säga att det är de som gör oss mänskliga. De allra minsta barnen uttrycker dessa affekter. Att andra människor ser och förstår vilka känslor de uttrycker och ger dem respons är avgörande för att de ska känna sig trygga. De som är ledsna behöver tröstas, den som är rädd ska bemötas med trygghet. Det är så vi speglar oss i varandra.

Kan man trycka undan dessa affekter?

– Som vuxen kan man ha lärt sig det, men barn visar alltid dessa affekter direkt. Barn är dessutom bra på att avläsa när vuxna håller undan sina sanna känslor, genom att till exempel le fast deras ögon visar att de egentligen är ledsna. Även hos vuxna som har lärt sig att förställa sig så är den första reaktionen att affekten syns i deras ansikte, till exempel om någon blir överraskad så reagerar de med uttrycket för häpenhet, som är gemensamt för människor från vitt skilda kulturer.

Är några affekter viktigare än andra?

– Ja, skam och rädsla är överordnade affekter. Andra affekter kan verka samtidigt, men om du är rädd eller känner skam så kan du inte samtidigt vara glad eller ledsen. Ett exempel på hur skam fungerar är att det är den känsla som den som blir mobbad brukar utveckla, då de med tiden tar på sig skulden för situationen. Så länge de känner skam kan de inte känna den ilska de egentligen borde uppleva gentemot mobbarna. Skam är dessutom en komplex känsla, som inte bara är dålig. Den är det viktigaste verktyget för barnets socialiseringsprocess. Genom förmågan att känna skam så lär man sig gradvis vad som är rätt och fel i umgänget med andra.

Forskare och terapeuter har börjat dyka upp i lite nya sammanhang på fler håll. Tv-serien In treatment och att en terapeut intervjuar partiledarna är två sådana exempel.

Är det en trend med ökat intresse för psykologi som syns?

– Det stämmer. Vi på psykologiska institutionen har aldrig tidigare varit så efterfrågade av tv, radio och tidningar som expertkommentatorer.

Vad beror det på?

– En orsak är säkert att vi har blivit bättre på att kommunicera om vår forskning, och att människor därför är mer intresserade av vår kunskap. Men det är dessutom en effekt av att det började skrivas mycket om utmattningsdepressioner för några år sedan. Många människor blev i och med det medvetna om vikten av att vara lyhörd för hur det egna psyket mår.

I nästa föreställning om de nio affekterna så ska ni berätta om avsky och förvåning. Varför har ni satt samman de två?

– Det är en positiv och en negativ affekt, som inte står i direkt motsats till varandra men som speglar varandra på ett bra sätt när man ska förklara hur affekterna fungerar. Det är dessutom två av de minst utforskade affekterna.

Jenny Wickberg