Flera studier visar att invandrade mödrar och deras barn råkar ut för fler komplikationer än genomsnittet. Särskilt utsatta är kvinnor från låginkomstländer.
Mödradödligheten i Sverige är låg, sex kvinnor om året avlider i samband med förlossning. Men en ny avhandling av Annika Esscher från Uppsala universitet visar att risken för mödradödlighet är betydligt högre för utlandsfödda kvinnor. Språksvårigheter var i flera fall en bidragande orsak. Avhandlingen visade också att den verkliga mödradödligheten låg 64 procent högre än vad Sverige rapporterar till WHO.
Forskarkollegan Birgitta Essén, docent i Internationell mödrahälsa vid Uppsala universitet och tidigare överläkare för kvinnokliniken i Malmö, har studerat mödradödligheten bland invandrade kvinnor och har kommit fram till att risken för att mamman eller barnet ska avlida är fyra gånger högre än genomsnittet. Många av dödsfallen tror hon hade gått att förhindra med ordentliga vårdplaner och en bättre utbyggd tolkverksamhet.
– Skillnaderna skulle gå att jämna ut, säger Birgitta Essén.
Satsar extra resurser
På Region Skåne menar de ansvariga att de redan satsar extra resurser på mödrar med utländsk härkomst. Vårdgivarna inom barnmorskemottagningarna har inga begränsningar i användandet av tolk och det finns ett flertal barnmorskemottagningar som inriktar sig på kvinnor med utländsk härkomst.
Trots det är Birgitta Esséns slutsats tydlig när det gäller mödradödligheten bland de utländsfödda mödrarna.
– Det finns en uppenbar brist på tolk i nästan vartenda dödsfall.
Verksamheten viktig
I de fall kvinnorna har med sig dåliga erfarenheter av mödravården i hemlandet är det också viktigt att man ger extra tid vid inskrivningen på mödravårdcentralerna för att diskutera hur till exempel smärtlindring och kejsarsnitt fungerar i Sverige. Har man inte pratat om detta och det i en akutsituation saknas tolk kan det bli så att kvinnan av rädsla motsätter sig ett akutsnitt om det skulle behövas.
Kvinnoklinikens nuvarande chef Andreas Herbst håller med om att tolkverksamheten är viktig.
– Jag är överens med Birgitta Essén om att det i kritiska situationer är viktigt med kommunikation. Vi brukar kunna få tolkar på alla språk, i första hand på telefon. Men har man någon som är inlagd kan man inte hela tiden ha en tolk närvarande utan man får boka några tillfällen och sedan finns det tillfällen när kommunikationen inte blir som man vill.
”Haltande kommunikation”
I Malmö är det bland annat Mikael Wallin, medicinskt ansvarig anestesiolog på Kvinnoklinikens operationsavdelning i Malmö, som träffar kvinnorna.
– Jag kan inte uttala mig om hur tolkläget är på förlossningen, men jag vet att det ibland blir lite haltande kommunikation när jag ska lägga epiduraler på kvinnor vid kejsarsnitt.
Han ser också att det finns en större skepsis mot kejsarsnitt inom vissa grupper. De har visat sig att kvinnor födda i Irak, Somalia, Turkiet och Jugoslavien är de som använder minst ryggbedövning.
”Måste bli mer tillgänglig”
För att komma tillrätta med problemet behöver man hitta forum att nå ut med information till kvinnorna. En svårighet är att mödrar födda i låginkomstländer inte deltar i föräldrautbildningarna lika ofta och de gör färre besök på mödravårdcentralerna. Barnmorskan Pernilla Ny konstaterar i sin avhandling från Malmö högskola att mödravården måste bli mer tillgänglig. Information på flera språk och någon form av drop in-mottagning skulle kunna vara till hjälp.
Hon tycker också att flyktingmottagningar, apotek, svenska för invandrare (SFI) och andra instanser skulle kunna ta ett större ansvar för att sprida information.
