Det är fem grader kallt och iskall vind. Snön ligger någon decimeter tjock över hela skolgården. Ändå har några elever tagit fram en basketboll. De går i nian. Och de vet mycket väl att många av de elever som bor i det närliggande villaområdet väljer bort skolan.

– Det är de gamla ryktena som gör att det blir så. De gamla ryktena om tjafs och sånt. Men det är inte som förr, säger Emel Gerzic.

Hans kompis Linda Pettersson kom hit från den statusfyllda friskolan Engelska skolan för ett år sedan.

– Jag bara kände att jag vill ha något annat, säger hon. Och det blev bra här. Alla är med alla, det är inte så uppdelat.

Stora förändringar

Bakom ett av skolans fönster, med utsikt över skolgården och eleverna vid basketkorgen, sitter rektor Mats Olsson. För ett år sedan tog han över skolan som stod på randen till nedläggning, bytte namn på den och bestämde sig för att vända trenden.

– Vi ville försöka göra något annat och vi lyckades övertyga politikerna, säger Mats Olsson.

Han tog över en skola där inte ens en tredjedel av de elever som hade skolan som anvisningsskola valde att börja där. I stället gick de på populära kommunala skolor närmare centrum eller på friskolor. Skolan, som då hette Mikaelskolan, hade ett betygssnitt som var bland de sämsta i hela Örebro, bara 67 procent var behöriga till gymnasiet. Och det som skulle bli ett lyft för skolan, medverkan i SVT:s Klass 9A där superpedagoger skulle ta sig an skolan och lärarna, hade blivit ett magplask. Skolan fick ännu sämre rykte och tappade ännu fler elever.

Mats Olsson jobbade tidigare på Engelbrektsskolan, stans populäraste kommunala skola där mer än hälften av eleverna är sådana som har sökt sig till skolan från andra delar av stan. Han tänkte att samma saker som gjorde den skolan framgångsrik, skulle kunna göra Mikaelskolan populär. Och en av de första sakerna som drevs igenom var namnbytet. Nu skulle skolan heta Västra Engelbrekt. Mikaelskolan och det dåliga som var förknippat med den skulle bort. Sedan följde fler förändringar.

– Vi byggde ett café här. Så att eleverna skulle ha någonstans att vara på sina raster. Och skolans personal ska inte fika uppe på sina rum utan sitta här tillsammans med eleverna, säger Mats Olsson och pekar på caféet som ligger precis utanför hans eget arbetsrum.

Egen städpersonal

När kommunen sparade pengar genom att dra in de så kallade pedagogiska luncherna som gjorde det möjligt för lärare att äta gratis i matsalen tillsammans med elverna, valde Mats Olsson att låta skolan själv betala för lärarnas luncher. Allt för att bygga relationer mellan lärare och elever. Istället för att hyra in städare från andra företag har skolan anställt in egen städpersonal. Fler ögon som ser eleverna och bryr sig om skolan. Mats Olsson är inne och petar i lärarnas lektioner, sitter med och lyssnar, är en som visar att han bryr sig. Pengar har satsats på att höja lärartäthet. Och två gånger per termin har hela skolan aulasamling där elever, under högtidliga former, får pris för sina prestationer.

– Då är det inte nödvändigtvis de elever som har bäst resultat som får pris, utan de som har gjort störst framsteg. Det kan handla om att den som aldrig har haft något rätt på matteprovet faktiskt börjar få några rätt, eller att den som alltid har kommit försent har börjat komma i tid, säger Mats Olsson.

Inte någon vändning

Ett år har gått. Nya betyg har delats ut. Har det blivit någon skillnad för den före detta Mikaelskolan? Eleverna som spelar basket i snön tycker det.

– Vi lär oss mer, säger Linda Pettersson.

Det har blivit mycket hårdare. Hårdare på ett bra sätt, tycker Emel Gerzic.

– Nu måste vi jobba och göra mer på lektionerna.

Men i siffror är det svårt att se någon vändning. Slutbetygen för niorna 2013 var till och med sämre än året innan. Nu var bara 63 procent behöriga till gymnasiet och bara hälften av eleverna hade nått målen i alla ämnen.

– Men vi ser att fler elever har fått betyg i något ämne, säger Mats Olsson optimistiskt.

Han vill inte gärna prata om problemen. Hans viktigaste uppgift är att sälja in skolan. Att få föräldrarna i villaområdet att välja skolan. Han har turnerat runt på föräldramöten på förskolor och skolorför att övertyga föräldrarna om att Västra Engelbrekt är en skola där man tryggt kan placera sina barn. Och ordet skolsegregation vill han riktigt använda.

Han har sitt uppdrag men verkligheten är fortfarande sådan att fyra av tio av de elever som bor i området omkring Västra Engelbrektsskolan väljer att gå på andra skolor. Skiljelinjen är skarp, de som bor på ena sidan Hjalmar Bergmans väg, barnen i lägenheterna i ett område där många är arbetslösa, har låg utbildningsbakgrund och utländsk bakgrund, de går på skolan. Barnen på andra sidan vägen, barnen i villorna, de går på andra skolor. Segregationen finns.

– Ja, säger Mats Olsson till sist. Och det vi måste övertyga föräldrarna i villorna om är att resurserna räcker till att ge även deras barn stöd, allt går inte till eleverna från lägenheterna.