När det gäller den politiska makten är vi rätt bra. Häromdagen intervjuades en expert på Syrien av en ledande tv-journalist, båda var kvinnor och det var ingen som funderade över saken. Det är en stor skillnad jämfört med hur det såg ut för 20 år sedan. Så i synliga medier och i politisk makt har det gått rätt bra. I den verkliga makten och den ekonomiska makten har det inte gått särskilt bra. Det beror också på att den politiska makten inte har tagit det på riktigt allvar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

På mäns villkor

För att illustrera varför Sverige inte har kommit längre i maktutjämning berättar Agneta Stark om ett forskningsprojekt hon deltog i för drygt 10 år sedan. Forskare från olika länder skulle granska svensk jämställdhetspolitik. Många inom kvinnorörelsen hoppades få svar på vad som var fel i den svenska föräldraförsäkringen, berättar Agneta Stark.

Men istället var forskarna intresserade helt andra saker.

– Forskarnas slutsats var att Sverige har gjort mycket som har varit väldigt bra, men när det handlar om makt, sade de, så vet vi mycket mer än vad ni gör. De här forskarna kom från länder som hade kämpat sig till sin egen befrielse genom våld, i Latinamerika, Sydafrika, Mellanöstern. Vi vet någonting om våld, sade de, vi vet att folk är våldsamma, också folk vi känner, också folk vi tror är snälla. Om ni tror att våld inte finns så kommer ni ingenstans heller, för våld är ett uttryck för makt och de verkliga maktfrågorna har ni inte gett er på.

Projektet fick Agneta Stark att formulera en ny teori om den svenska jämställdheten.

– Svenska kvinnor har tagit sig till jämställdhet under devisen ”Stör inte mannen”. Man kan göra vad som helst, så länge man inte verkligen kräver att män förändrar sitt beteende. Det är därför det är så mycket bråk om föräldraförsäkringen. Man tvingar inte en enda karl att vara hemma.

”Brist på perspektiv”

Inför den svenska folkomröstningen om ett inträde i EU 1994 var Agneta Stark en av de ledande debattörerna som motsatte sig medlemskapet. I dag tycker hon att hon har fått rätt.

– Den gemensamma valutan är en katastrof, det är de länderna med makt i mitten som bestämmer. Det är inte arbetslösheten och rörligheten för människorna som är central, utan det är kapitalrörelser. Det är också en väldig byråkrati. Allt det där var ju ganska lätt att förutse. Det är det absolut värsta jag vet, att säga ”vad var det jag sade”, då har man ju inte lyckats säga någonting i tid, i alla fall inte tillräckligt högt.

Skulle du vara för ett utträde?

– Inte som det är nu. Nu är vi här och väldigt mycket har skruvats om.

Vad vill du skriva ledare om i Dagens ETC?

– Det som jag tycker ska sägas just då! Ofta finns det en brist på perspektiv och jämförbarhet. Till exempel, när man säger att om vinstintressena förbjuds för den svenska skolan så kommer den aldrig mer att utvecklas. Jaha, då kan vi titta på resten av världen – står skolan verkligen så vansinnigt still överallt där man inte har den här konstruktionen med skolpeng och tillstånd för vinst? För det är väldigt sällsynt. Då och då så vill jag stoppa in ett annat perspektiv, och att göra det i Dagens ETC tycker jag ska bli väldigt roligt.