BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I dag är 125 barn och unga familjehemsplacerade i Umeå. Av dem är 70 placerade i ett kommunalt familjehem och 55 placerade i konsultstödda familjehem – alltså hem som är framtagna med hjälp av privata aktörer. De privata hemmen är en dyr historia för Umeå kommun. Snittkostnaden för kommunens egna familjehem är 1 050 kronor per dag. Snittkostnaden för en köpt plats är 2 580 kronor.
Omsätter runt 10 miljarder
Attendo är en av de sex privata aktörer som Umeå anlitar mest för att få hjälp med familjehemsplaceringar. Bolaget är Sveriges största omsorgskoncern och omsätter runt 10 miljarder kronor årligen på att tillhandahålla tjänster till kommuner och landsting. Umeå kommun anlitar också två andra stora bolag – Aleris Nåjden och Humana – för att ta fram familjehem. Humana introducerades förra året på Stockholmsbörsen och blir därmed ännu ett i raden av bolag som kommer att ge sina aktieinnehavare utdelning på skattefinansierad verksamhet.
– Det är i sig ett sjukt system som innebär att barn och unga är en miljardindustri för dessa företag. Vinstjakten måste upphöra för barnens skull, säger Ulrika Edman, gruppledare (V) Umeå och ledamot i SKL:s socialpolitiska beredning.
Det finns förklaringar
Men Nils Öström, biträdande chef- och placeringsansvarig på Aleris Nåjden, menar att det finns förklaringar till att deras familjehemsplaceringar kostar mer än de kommunala:
– När Umeå kommun köper platser av oss så handlar det ofta om vård som kommunen inte klarar själv – alltså platser med kraftigt förstärkt familjehemsvård. Det rör sig om ungdomar med ett omfattande vårdbehov. Det handlar också om graden av handledning. Hos oss har en konsulent i snitt hand om sex placeringar – vilket är få om man jämför med kommuner som jag har jobbat på – och vi åker hem till varje familj en gång i veckan. Ett annat skäl till att det är dyrare i våra familjehem är att en familjemedlem ofta är hemma på heltid och får arvode för det, säger Nils Öström.
Jeanette Åsemar, som är verksamhetschef för jour och familj Norrland på Attendo har samma bild:
– Det som kommunen köper är konsulentstödet. Det innebär att det finns en konsulent som besöker familjerna varannan eller varje vecka. Så gör inte socialsekreterare, de är inte på besök hos familjehemmen på samma sätt. Vi har också en dygnet runt-beredskap året runt.
Åsa Marklund, enhetschef på Familjehemscentrum på Umeå kommun, menar att det i grunden handlar om platsbrist:
– Vi kommer alltid att till en del behöva köpa det dessa företag erbjuder i form av förstärkt familjehemsvård, men inte i den utsträckning vi gör nu. Det är bristen på familjehem som tvingar oss att köpa även i de fall där vi skulle ha kunnat täcka behoven själv om vi hade resursen, alltså familjehemmen.
Men det förekommer också att kommuner betalar för förstärkta familjehemsplaceringar, fast det inte behövs.
Standardiserat paket
Enligt en kartläggning som Myndigheten för vård- och omsorgsanalys gjorde förra året betalade många kommuner privata bolag för ett standardiserat paket av insatser, där både rekrytering och stöd- och handledningsinsatser ingick, trots att de inte var motiverade utifrån barnens eller familjehemmens behov. Skälet att de köptes in ändå var att man saknade platser i egna familjehem och tog det som erbjöds.
Det är dock inte bara bristen på kommunala familjehem som gör att familjehemskostnaderna kan bli höga. Christina Ramberg, som är professor i civilrätt vid Stockholms universitet, menar att Lagen om offentlig upphandling är ett problem i sammanhanget. Kommunerna är bundna av lagen, men den lämnar inget utrymme för att förhandla villkoren. Kommunerna kan bara säga ”ja” eller ”nej” till anbuden – och därmed har företagen möjlighet att lämna höga anbud som kommunen kan tvingas ta om det är bråttom med placeringen.
– Lagen ger ingen flexibilitet. Det blir också en konstig människosyn i förhållande till de som sysslar med att köpa in tjänster. Man ger dem inget förtroende. Även om det blir dyrt för kommunen, så får inte inköparna försöka hitta en lösning som är bra för kommunen, utan de ska bara följa lagens formaliteter. Om du jämför med när ett privat företag ska köpa in någonting, så får inköparen veta att han ska använda sitt goda omdöme och göra det som är mest fördelaktigt för företaget, säger Christina Ramberg.
Höja arvodena
Varför höjer då inte Umeå kommun arvodena till de kommunala familjehemmen för att locka fler och därmed komma undan de dyrare privata alternativen? Ulrika Edman säger att hon har lyft frågan i individ- och familjenämnden flera gånger, men att någon höjning inte är aktuell just nu.
– Det är inte helt enkelt att bara tänka ersättning, då det blir lite av ett chicken race – höjer kommunen så höjer de privata. Det blir inte heller vettigt att konkurrera på ojämlika villkor med överbudspolitik.
Men det finns också företag som vill hålla sig utanför börshuset. Familjehem Norr, med säte i Sundsvall, är ett av de mindre företagen som Umeå kommun anlitar. Johan Ording, som är familjehemskonsulent och grundare av företaget, säger:
– Jag har jobbat med familjehem tidigare både på kommun och privata företag och båda de privata företag som jag jobbade på såldes till riskkapitalbolag. Där är ju affärsidén att växa och maximera vinst för att sedan säljas vidare. Det fick konsekvenser på verksamheten och det märkte jag som anställd. Det blev återkommande allt högre krav på oss anställda, eftersom det fanns ägare som skulle ha sin del av kakan med vinst – det handlade både om besparingar och högre krav på hur många familjehem som man skulle hantera. Vår ambition är att fortsätta att hålla det småskaligt.