BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag har nog varit med i föreningen i ungefär 15 år, berättar han.
Hotad förening
Lokalen har helt klart en social funktion. I soffan sitter också Anna Nilsson, medlem sedan ett par år.
– Det här är en plats där vi studerar och alla har sina projekt på gång, säger hon.
Men det finns risk att det inom några år är slut med Update, i den form föreningen har nu. Allt mer av verksamheten på Polacksbacken flyttar till nybyggda lokaler i det expanderande Ångströmlaboratoriet, och om planerna på en ny byggnad går i lås står snart Institutionen för informationsteknologi på tur. Det är institutionen som hittills har gett Update möjligheter att ha verksamhet, genom att försörja föreningen med plats, el och internetuppkoppling. Om flytten blir av kommer det stödet att försvinna.
Mitten av terminalsalen upptas av bord med en rad datorer och skärmar, som fungerar som arbetsplatser för medlemmarna när de kommer hit. I dag sitter ett par olika personer här och knåpar med sitt.
Minidator i stort format
Bjarni Juliusson tar med sig kaffekoppen och visar runt, för här finns mycket mer än som först möter ögat. Väl synlig från ingången står en stor grön maskin från ungefär 1970 som har fått namnet Elsa. Den är en av de antika datorer som är föreningens specialitet. Det här är en så kallad minidator, vilket inte alls betyder att den är liten med dagens mått mätt.
Bjarni förevisar förtjust insidan. Det här är något annat än de ogenomträngliga inbyggda komponenterna i en nutida dator. Här går det mängder av trådar, och enskilda transistorer och kondensatorer är fullt synliga. Föreningen har byggt till egna delar för att kunna koppla ihop den med mer nutida datorer och ge den instruktioner den vägen.
– Det är så fint att man kan modifiera den genom att bygga egna kretskort och bara plugga in.
Men de flesta av maskinerna står inte i t-salen, utan i en datorhall. Vi får gå till en annan del av källaren. Ännu en Updatemedlem hakar på, Filip Öfverström heter han, och de drar iväg genom korridoren. Här står också en lång rad med äldre maskiner uppställda.
– Officiellt är det här en utställning, men de stod där redan innan det bestämdes, säger Bjarni Juliusson.
– De har nog fått ganska lite kärlek, kommenterar Filip Öfverström.
Men vi skyndar förbi, för det är inte detta som är det mest intressanta. Vägen till det innersta går genom en dörr med kodlås, förbi ett rum med ett trumset i som tydligen används som replokal, och sedan ännu ett kodlås. Här innanför brusar det och bullrar av mängder av kylfläktar. Det är ett antal stora skåp som står här, fulla med elektronik.
Vi går in i den smala gången mellan maskinerna, som står tätt uppställda. De har alla personliga namn som Magica, Sigge och Krille, och alla har de sin historia. En av dem var ursprungligen två maskiner som har tillhört en stor bank, men nu har de kombinerats till en. Den allra äldsta av de datorer som står här kom som en gåva från Stacken, en datorförening vid Stockholms universitet, som blev av med en del av sina lokaler och inte hade plats för den längre.
Finns mycket att lära sig
Alla medlemmar kan få tillgång till de här datorerna. När de är igång går de att nå från terminalsalen eller över internet. Somliga startas dock bara ibland. Genom att göra saker på riktigt gammal hårdvara kan man lära sig mycket grundläggande saker om hur datorer fungerar.
Bjarni Juliusson öppnar och visar insidan på den ena datorn efter den andra, och Filip Öfverström pekar. Engagemanget går det inte att ta fel på. De här maskinerna är urtidsvarelser, och hallen här är lite som datorernas Jurassic Park. Kanske är just detta inte riktigt en dinosaurie, men väl en livs levande mammut eller sabeltand.
Ovanpå Magica ligger några trasiga kretskort, vittnen om en av de senaste reparationerna.
– När något går sönder gäller det att gå in och mäta och hitta felet, och sedan byta ut mot reservdelar, säger Bjarni Juliusson.
Och reservdelar finns det, högvis.
Inte bara här inne i datorhallen heller. Vidare genom dörr efter dörr hittar vi in i förrådsutrymmen med lagerhyllor bakom hönsnät. Några historiestudenter har gjort en inventering här, som ett projektarbete.
– Men i förrådet brevid finns det kartonger fulla med saker som vi inte vet vad det är, säger Filip Övferström.
I en hylla ligger pappersremsor med hålmönster. Det var ett tidigt sätt att mata in instruktioner till datorer. Det finns också andra papper: böcker och pärmar med dokumentation. Det är en av föreningens viktiga insatser när det gäller datorhistoria, enligt Bjarni Juliusson.
– Folk sparar ofta gamla datorer men slänger manualerna, och 20 år senare vet ingen hur de fungerar.
Det här med att ta hand om gamla datorer är helt klart något som gör föreningen speciell. Men Update är egentligen inte någon museiförening, utan till för alla datorintresserade.
I senaste numret av den oregelbundet utgivna föreningstidningen Uptime står det om föreningens utveckling. Update grundades 1983, och från början var lockelsen att alls kunna få tillgång till en dator. Lite längre fram var möjligheten att få internetuppkoppling eller eget lagringsutrymme något som lockade många till föreningen. Numera handlar det mer om den sociala sidan av en förening, och att ha en plats att vara på. Och så det där att kunna testa olika ovanliga datorer förstås.
Till vardags är det 5–10 aktiva som syns här i lokalen. Det finns många fler medlemmar, men de flesta är sådana som dyker upp någon gång ibland, eller som fortsätter att vara med för att de vill ha kvar kontakten med Update fastän de kanske har lämnat universitetet och har fullt upp med annat. Enligt Bjarni Juliusson har föreningen just nu en god tillströmning av nya medlemmar, och det finns mycket aktivitet och många idéer om projekt. Det enda molnet på himlen är hotet om att så småningom bli av med lokalerna.
Teknikhistoria kan gå förlorad
I planeringen för IT-institutionens flytt finns fortfarande avstyckad plats för Update. Men det kommer att kosta 300 000 kronor om året och det är institutionen inte villig att betala. Sådana pengar kan knappast en studentförening garantera att de kan skrapa ihop år efter år. Och då är frågan vad som händer. Det skulle räcka med ett enda dåligt år för att rasera föreningen och förlora ett stort stycke levande teknikhistoria.
– Universitetet har erbjudit förrådsutrymme för de mest intressanta datorerna, säger Bjarni Juliusson. Men vi kör dem ju. De står i datorhallen och snurrar.
– Ja, förstör vi föreningen kommer ingen att kunna köra dem, understryker Filip Öfverström.
De resonerar lite om att det nog är så att universitetets syn på studenter och på studentföreningarnas funktion har ändrats. Känslan verkar vara att det är högre press på att studenterna ska komma ut i näringslivet, och mindre stöd för bredare aktiviteter och studentliv.
– Alla sektionsföreningar får mycket mindre plats, säger Anna Nilsson.
Just nu går det trots allt bra för Update. Föreningen har en ny styrelse, och har bildat en arbetsgrupp för att ta bättre hand om samlingen av äldre datorer. Tanken är att den ska bli synlig och tillgänglig för fler, och det finns idéer om att ha visningar för skolklasser och andra grupper utifrån. Kommer det till det värsta och alla datordinosaurierna hamnar på bar backe, då ska det också finnas en reservplan för att rädda samlingen.
