BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Då sade jag, att jag kan öva med dig. Och på den vägen var det – jag insåg att om jag kan göra det, så kan alla göra det, och i det ögonblicket föddes körkortsföreningen, berättar Paavo Ruokojärvi över en kopp kaffe i ABF:s lokaler mitt i Robertsfors.

15 handledare

I dag har Ideella körkortsföreningen växt och omfattar cirka 25 medlemmar – ordet har spritt sig från mun till mun och via ABF, som föreningen har ett samarbete med. Tanken är att alla som behöver, ska få möjlighet till privat övningskörning. Upplägget är enkelt: den som vill övningsköra måste bli medlem i föreningen, ha körkortstillstånd och dessutom vara elev på en vanlig körskola. Uppfyller man de kraven, får man använda föreningens bil och öva tillsammans med någon av de 15 handledare som också är anslutna. Den som övningskör betalar bara för bensinen, oftast en tankning för ungefär 75 kronor.

Paavo Ruokojärvi understryker att föreningen inte ersätter en körskola, utan är ett komplement – en ”läxhjälp”, som han uttrycker det.

– Körkort borde vara en generell rättighet. Numera är det en klassfråga – man är beroende av om föräldrarna har körkort och bil. Om du är född på rätt ställe, av rätt föräldrar, så blir det lättare för dig att få ett körkort. Men om man är född av fel föräldrar, eller har kommit till Sverige i fel läge – då blir det inget. Jag anser att körkortet ska återerövras av folket, säger Paavo Ruokojärvi bestämt.

– Vad man önskar är ju att man skulle kunna ta körkortet via skolan. Vi hade en trafikskola på gymnasiet här innan EU:s avregleringar och skolans kommunalisering. Att den försvann var vi ju väldigt missnöjda med, påpekar Östen Andersson, som är handledare och sekreterare i körkortsföreningen.

En förutsättning för att bygden ska leva

I pendlarkommunen Robertsfors är körkort ingen lyxfråga, utan snarare en förutsättning för att bygden ska leva vidare. Freweyni Berhe, Ahmad Malaymi, Housam Masdi och Habtestilase Tesfaldet sitter bredvid och lyssnar uppmärksamt på samtalet. De tillhör alla gruppen nyanlända och håller på att etablera sig på orten. De söker jobb, och i mindre kommuner är ofta körkort en förutsättning för att få ett arbete – och därmed en dräglig tillvaro. ”No job, no life”, konstaterar Housam Masdi krasst.

Freweyni Berhe vill gärna ha möjlighet att kunna arbetspendla.

– Det är jätteviktigt för mig att ha körkort. När man bor i Robertsfors kan det vara svårt att åka in till Umeå om man inte själv kan köra, säger hon.

– Du funderar ju dessutom på att utbilda dig till busschaufför, fyller Östen Andersson i, och Freweyni Berhe nickar bekräftande – busschaufför och lastbilschaufför är två yrken, där arbetsgivarna skriker efter arbetskraft.

”Alla som behöver får hjälp”

Men arbetet med föreningen öppnar också upp för personliga möten Robertsforsbor emellan.

– Vi får en social kontakt med människor som vi annars aldrig skulle ha träffat, och vi får en insyn i liv som vi annars inte skulle ha vetat något om. Det skulle nog också vara bra för de som bor i större städer, som Stockholm, att kunna mötas så här, säger Östen Andersson.   

Samtidigt har det förekommit en del prat om föreningens verksamhet. Är den ens tillåten? har en del frågat sig. Paavo Ruokojärvi suckar.

– Vi har inte brutit mot någon lag, förutom Jantelagen. När det görs något i en by så kan det bli snack – särskilt om det här med att vi hjälper många nyanlända. Nu råkar det vara så att det oftast är de som har behov, men vi gör ingen åtskillnad på folk. Alla som behöver får hjälp. Om man sedan kommer från Kiruna eller Senegal skiter väl vi i.

Kontakt med andra kommuner

Nu söker föreningen olika typer av projektbidrag för att kunna utvecklas. Det saknas inte planer – om allt flyter på vill föreningen köpa in ännu en bil och komplettera med en motorcykel. Paavo Ruokojärvi säger att de har kontakt med intresserade från andra kommuner, som Klippan och Mölndal, som vill ta efter modellen, och att föreningen även diskuterar samarbeten med organisationer som Tillsammansskapet och Hela Sverige Ska Leva.

– Jag har själv fått mycket hjälp från samhället. Numera – när jag ser sådant som jag uppfattar som slöseri med resurser – så tänker jag ”Vad kan jag göra för att hjälpa?” För mig är detta Sverige – man stöttar varandra och hjälps åt med till exempel integrationen. Dessutom måste ju någon ha visioner.