Tom Summanen, utbildningschef på RFSL, tycker att det är en fantastisk utveckling.
– Jag tror det beror på att medvetenheten kring dessa frågor i allmänhet har ökat, men också att det i många kommuner finns politiska krav på att lyfta diskriminerings- och mångfaldsfrågor. Ytterligare en orsak kan vara att vårdinstanserna faktiskt möter fler hbtq-personer idag. Däribland samkönade par som blir föräldrar, säger han.
”Bemöts på ett sämre sätt”
Flera studier från Folkhälsoinstitutet och RFSL visar att ohälsotalen är högre bland hbtq-personer än bland den övriga befolkningen i landet.
– Det har troligtvis att göra med att den här gruppen ofta bemöts på ett sämre sätt inom vården. Många vittnar om att de själva får agera kunskapsbärare i mötet med vårdpersonalen, men det förekommer även direkt homofobi, vilket givetvis skadar förtroendet. Det skapar utanförskap och högre ohälsa på sikt, säger Tom Summanen.
Vanligt förekommande inom vården är att läkare tar för givet att patienten är heterosexuell, och därmed osynliggör hbtq-personers sexualitet och identitet.
– Det är väldigt vanligt att vårdpersonalen har förutfattade meningar och tar för givet att man lever ihop med en partner av det motsatta könet. Kommer två tjejer till mödravården förutsätter man att de är vänner i stället för partners. Det gör att människor känner sig osynliggjorda och kränkta, säger Tom Summanen.
Fördomsfri personal
Nathalie Edlund från Habo har sedan sex månader tillbaka sonen Vidar tillsamman med sin fru Helena. Från förlossningen i Jönköping har de enbart positiva erfarenheter av personalen, som de upplevde som fördomsfri och hänsynsfull.
– Barnmorskorna under förlossningen var helt fantastiska, jag blir rörd bara jag pratar om dem. De frågade aldrig om någon pappa. En förlossning är tillräckligt påfrestande som det är, så det var himla skönt, säger Nathalie Edlund.
Annat var det under informationsfasen, inseminationen och mödravården inför förlossningen. Nathalie Edlund och hennes fru kände sig utsatta, kränkta och diskriminerade av såväl barnmorskor som läkare på grund av sin homosexualitet.
– När min fru skulle undersökas blev jag tillsagd att sätta mig på ”pappastolen”. Jag förstår inte varför man inte bara kan säga partner i stället. Det är så otroligt påfrestande att ständigt, i alla situationer, behöva förklara att man är lesbisk och vad det innebär. Jag blir trött, arg och ledsen, säger hon.
Ofta upplevde paret att personalen var så dåligt insatt i hbtq-frågor att de tvingades utbilda dem, i stället för tvärt om.
– Många gånger kände jag: får de verkligen fråga så, när det så uppenbart inte har att göra med behandlingen? De frågade bland annat om jag någonsin levt med eller haft sex med en man. De snokade i mitt privatliv för att de var nyfikna. En barnmorska sa: ”Ni är ju jättetrevliga, fast att ni är sådana”. Varför skulle vi inte vara det? Vi är människor som alla andra, säger Nathalie Edlund.
Heteronormen och det på vissa håll dåliga bemötandet av hbtq-personer inom vården tror hon har att göra med såväl okunskap som intolerans.
– Den dåliga kunskapen och inställningen att homosexualitet är något annorlunda och avvikande, som man inte behöver förhålla sig till, leder till intolerans i bemötandet. Vården borde verkligen vara öppen och tillgänglig för alla, säger Nathalie Edlund.
Driver regnbågsverksamhet
På förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus driver man sedan 2003 en regnbågsverksamhet för att öka medvetenheten och kunskapen kring hbtq-frågor. Barnmorskan Rebecca Grenmark är ansvarig för verksamheten och säger att det handlar om något så grundläggande som empati och respekt för patienterna.
– Vi vet att hbtq-personer är en utsatt grupp som ofta upplever att de kränks och osynliggörs i vården. Som en förlängning av det håller de inne med information som kan vara viktig för oss som vårdgivare. Regnbågsverksamheten syftar till att få alla att känna sig sedda och hörda. Alla ska få vara som de är, utan att bli ifrågasatta, säger hon.
