Håkan Johansson tränar sjuåringar i både innebandy och fotboll. Varje vecka lägger han många timmar av sin fritid på att jobba ideellt i föreningslivet. Och han ser hur många lag kämpar med ekonomin. 

– Allt kostar. Bollar, tejp, planhyra, tröjor. Allting. Två minuter kan kosta dig tre innebandybollar för 40 kronor, säger han.

Så han förstår att föreningarna måste dra in pengar. Men med nya konstgräsplaner och modernare hallar har kostnaderna skjutit i höjden.

– Kommunen ordnar så moderna anläggningar att hyran blir väldigt dyr. Då måste föreningarna dra in väldigt mycket pengar. Det är tufft. Det blir som ett punkterat ekorrhjul, säger han.

Han tycker att kommunen måste ta ett större ansvar för ungdomsidrotten. 

– Det kostar för mycket att hyra konstgräsplaner och det är en förklaring till varför vi måste sälja så mycket. Vi kan inte få in några stora sponsorer till killar som är födda 2007. Då är det försäljning som återstår, säger han.

Försäljningen blir en börda

Han tror att försäljning ibland kan kännas som en börda och att det kan skrämma bort en del föräldrar.

– Har man fyra barn, är ensamstående och ska sälja 40 bingolotter så förstår jag att man tycker att det är jättetufft, säger han. 

För Håkan Johansson är idrotten en livsstil och engagemanget en del av vardagen. Men alla föräldrar har inte samma förutsättningar, menar Håkan.

– Det påverkar mig positivt att träffa människor och att se dem utvecklas. Det är en livsstil. Men föräldrarnas ekonomi och möjligheter att hjälpa till ska inte styra om barn får vara med och idrotta. Samhället måste hitta en modell där alla kan vara delaktiga på sitt sätt, säger han.