Birgitta Palmkvist Boström har flera anhöriga som lever med olika diagnoser. Och hon har på nära håll sett dem kämpa för rätt hjälp.

– Föräldrar med barn som har de här funktionsnedsättningarna får stånga sig blodiga eftersom skolorna ofta kräver en diagnos för att sätta in hjälp. Mitt barnbarn och hans mamma har fått bråka för att få rätt hjälp och rätt resurser under hela hans skoltid. Det slutade med att han tog studenten utan betyg i somras. Sista tiden blev han en hemmasittare, säger Birgitta Palmkvist Boström.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men hon är inte ensam om den erfarenheten, som ordförande i föreningen Attention i Örebro har hon hört många föräldrar vittna om problemen via föreningens jourtelefon.
– Det läggs ett stort ansvar på föräldrarna som ofta är helt slutkörda. Skolorna sätter inte in resurser till de här barnen i tid, och det beror ofta på att de väntar på en diagnos, säger hon.

Får konsekvenser

Birgitta Palmkvist Boström blir ledsen när hon hör om köerna till Bup, för när vården dröjer med diagnos får det konsekvenser. Men hon anser inte att det är diagnoserna som ska styra vilken hjälp som barnen får.
– Skolorna måste bjuda till. Ju längre de väntar med att ta tag i problemen desto sämre resultat blir det. Barnen får dåligt självförtroende av ständiga misslyckanden. Det kostar samhället mycket mer pengar på lång sikt om de här barnen inte klarar skolan, säger hon.

Birgitta Palmkvist Boström berättar om ett fall där eleven upplevdes som så störande i klassen att hon fick gå runt med lokalvårdaren i stället för att vara i klassrummet.
– Tjejen fick byta skola till slut och där fick hon rätt hjälp, men konsekvenserna av det här är ju att barnen förlorar tid, de hamnar på efterkälken eller blir hemmasittare. Allt stannar upp om åtgärder inte sätts in i tid, säger Birgitta Palmkvist Boström.

Men Margareta Borg som är förvaltningschef för skola och förskola i Örebro håller inte med om att skolorna väntar på att barnen ska ha en diagnos innan de sätter in stöd.
– Absolut inte. Vi är skyldiga att ge eleverna det stöd de behöver, säger hon.

Hon menar att en diagnos kan vara ett stöd för lärare och rektorer, men att det inte är avgörande för vilka resurser som skolan tilldelas.
– Det är inte så att en diagnos ger mer pengar, rektorerna får söka tilläggsbelopp. Sedan avgör en myndighetsavdelning vilket belopp skolan ska få och det är inte diagnosrelaterat, säger hon.

Trots att både Bup och föräldrar upplever att barnen många gånger får vänta länge på resurser, tycker Margareta Borg att de hanterar de här barnen på ett bra sätt.
– Jag kan inte ta ifrån föräldrar deras upplevelse, men visst har vi kompetens att möta de här barnen. Sedan kan vi självklart alltid bli bättre inom alla områden, vi vill ju att alla barn ska lyckas och lämna skolan med optimala resultat, säger hon.