– Det har tidigare funnits en form av jämvikt mellan det privata och det offentliga. Men de senaste fyra, fem åren så har det exploderat med riskkapitalbolag som startar ny verksamhet eller köper upp enskilda kliniker, säger Gunilla Swanholm, tandvårdsdirektör i Region Uppsala och ordförande i Sveriges Folktandvårdsförening.

Hon tar emot Dagens ETC på ledningskontoret, ett stenkast från tågstationen i Sveriges fjärde största stad. Tillsammans med övriga tandvårdsdirektörer i landet lyfter hon att alla folktandvårdsorganisationer i landet för första gången nu måste tala med en enad röst utifrån de stora och snabba förändringar som sker inom svensk tandvård. 

– Vi måste komma ut med den oro som vi känner för Folktandvården eftersom Sverige fram till nu har haft en tandhälsa i världsklass, men den är inte jämlik längre, säger hon.

Väljer storstäder

Privata tandvårdsbolag är fria att etablera sina kliniker var de vill och prissätta som de vill. De nya aktörerna på marknaden väljer till största del att placera sina verksamheter i större städer. Folktandvården både utbildar personal och handleder nästan alla nyexaminerade tandläkare. Men i takt med att koncernerna växer så lockas personalen från Folktandvården över och det innebär att det blir allt svårare att bemanna kliniker på mindre orter eller i glesbygden.

 – Det gör ju att vi får den här skeva fördelningen av tillgång till tandvård. säger Gunilla Swanholm.

Intresset för att bedriva barntandvård är ofta väldigt begränsat hos de privata aktörerna, till stor del på grund av att den fasta ersättningen inte är lika lukrativ som vård för vuxna. Men för Folktandvården är det ett lagstadgat uppdrag att prioritera barn- och akutvård.

– Eftersom vi har svårt att bemanna hinner vi inte ägna oss åt planerad vuxentandvård i den utsträckning vi skulle vilja. Detta är synd för det är ofta vad många tandläkare vill jobba med, för det är varierande och innebär utmaningar i yrkesutövandet, säger hon.

Blir klassfråga

När det kommer till de privata bolagens priser för vuxna kan de ligga runt samma som Folktandvården vid enklare undersökningar och åtgärder. Men vid mer avancerade behandlingar ligger privata bolag oftast betydligt högre, från 10% och uppåt, enligt Gunilla Swanholm. Att gå till tandläkaren kan därmed ses både som en klassfråga och en landsbygdsfråga.

– Även om du kan betala de högre priserna hos de privata klinikerna så kanske du får åka 25 mil för att få tandvård nu. Vi är tillbaka där vi var på 50-talet. 

Gunilla Swanholm tar fram en karta som visar bemanningsläget inom Folktandvården idag. I Norra- och Mellansverige saknar man mer än 20 procent av önskad bemanning och på enstaka kliniker står man helt utan bemanning.

– Även barntandvården har man jättesvårt att hinna med, trots att det i princip bara är det man ägnar sig åt. Tendensen finns även här nere i södra Sverige. Och här, uppe i de norra delarna så är det mer än 50 procent av klinikerna som inte kallar några vuxna patienter alls på vanliga undersökningar och tar inte heller emot några nya patienter, säger hon och pekar på de röda partierna i Norrland. 

”Klarar inte uppdraget”

Anna-Maria Stenlund-Berggren är tandvårdschef i Region Västerbotten. Hon bekräftar att bristen på personal och kliniker i den egna regionen och i närliggande regioner är katastrofal. 

– Vi har för få resurser för att klara det här uppdraget, vi har haft stora pensionsavgångar samtidigt som vi nu också ser en stor rörlighet. Vi ser även en ökning av tandvårdskedjor som kommer. Men eftersom Folktandvården har ett annat uppdrag än privata aktörer har vi inte samma spelregler och villkor att kunna konkurrera med varandra, om vi säger så. 

Både Anna-Maria Stenlund-Berggren och Gunilla Swanholm önskar ett omtag – en nationell styrning för att skapa en mer jämlik grund för offentliga och privata aktörer. 

– Det finns en statlig utredning som är klar och som manar på just detta. Men det verkar ha runnit ut i sanden tyvärr. Vi ser med oro hur tandhälsan kommer att försämras. Det sker redan inom vissa områden. Det kommer också bli ökade kostnader, både på individnivå men även på samhällsnivå, säger Anna-Maria Stenlund-Berggren.

Sett till antal utbildade tandläkare ligger Sverige relativt bra till i internationella jämförelser. Det stora problemet är att de koncentreras i storstadsregionerna, säger Gunilla Swanholm. I Norrbotten har man öppnat för att bemanna Folktandvården med hyrbolag vilket har gjorts under några veckor på en av klinikerna sedan ifjol. 

– Men hamnar vi där är det katastrof tror jag. 

”Rekryterar osnyggt”

Gunilla Swanholm är inte principiellt emot privat tandvård. De har funnits exempel på bra samarbeten på mindre orter, men det har blivit svårare idag. 

– Det är mer laddat för att vi känner att de privata aktörerna rekryterar på ett ganska osnyggt sätt. De handplockar de tandläkare och specialister vi är så beroende av att ha kvar i vår verksamhet. Och vi kan inte möta den konkurrensen lönemässigt. 

– Vi slår ju oss ofta för bröstet, att vi tillhör de länder som har tandhälsa i världsklass. Men den är hotad nu, och vi kan inte ta det för givet. Vi kan faktiskt inte det, säger hon.

”Stora möjligheter att växa”

En av de nyaste koncernerna på tandvårdsmarknaden heter Dentalum. Bolaget grundades 2019 av entreprenörsbröderna Marcus och Max Ladow och har på endast tre år vuxit till 31 kliniker. Omsättningen ökade med 76 procent mellan 2020 och 2021. På hemsidan beskrivs bolaget som en av de snabbast växande tandvårdskedjordna. Men enligt Max Ladow, som är vd för företaget, finns inget självändamål i att bli störst. 

– Vi har en vision att driva en tandvårdsgrupp och organisation i världsklass så vi jobbar väldigt kvalitativt och selektivt. Sen ser vi att det finns stora möjligheter att växa på den svenska tandvårdsmarknaden, som går i linje med vår vision. Vi vill inte bara bli den ledande tandvårdsgruppen i Norden utan vi blickar utanför Nordens gränser också. Även om ambitionen är hög, är siktet hela tiden inställt på kvalitet, säger han när Dagens ETC ringer upp.  

Tandvårdsbranschen har varit ett fragmenterat landskap under lång tid. Men det pågår nu en konsolidering både i Sverige och Europa. Max Ladow tror att sådana förändringar dels drivits på av externa aktörer och dels att mindre privata kliniker ser fördelar med att ingå i en större organisation där man kan dra nytta av kompetens och dela på systemkostnader. Men Ladows personliga drivkrafter, säger han, ligger i att göra nytta för hela branschen och för patienten. 

– Både jag och min bror älskar att jobba med människor. Hela den här branschen handlar just om människor. Vi insåg snabbt att vi ville bygga organisationen tillsammans med klinikerna och göra det mer bottom-up istället för top-down. Vi tror på kompetensutbytet och delning av best practice mellan klinikerna, för att hela tiden se hur vi kontinuerligt kan utvecklas till det bättre. 

Medveten om problemen

Max Ladow tror att de privata bolagen främst etablerar sig i storstäder för att det finns andra förutsättningar att arbeta där, en ”naturlig centrering av marknaden” med större tillgång till personal och patienter. Men han är medveten om problemen som finns utanför storstäderna. 

– Jag tycker man har ett gemensamt ansvar att säkerställa att det finns tillgång till vård, men det måste ske i en samverkande regi. Det blir väldigt svårt om privattandvården eller Folktandvården ensamt ska bära upp ansvaret för att tillgodose en regions vårdbehov. Ingen som arbetar i branschen vill att patienterna ska bli lidande som följd av långa vårdköer. Men det krävs några strukturella förändringar för att man ska kunna hantera denna utmaning som vi gemensamt står inför.

När det kommer till privata bolags ansvar att ta emot barn och unga säger han att det till viss del redan sker men att det hade gjorts i högre grad om ersättningssystemet sett annorlunda ut.

– Det bästa hade varit om man såg till att man får kostnadstäckning för de behandlingar som utförs. Ersättningssystemet ser inte alltid till barnens tandvårdsbehov utan det är fast ersättning som betalas ut oavsett de åtgärder och behandlingar som den enskilda kliniken behöver utföra. Det innebär ju att det kan bli en risk för tandvårdsföretagen hur gärna man än vill ta hand om barn- och ungdomstandvården. Jag tror därför att det krävs en strukturell förändring av systemet för att skapa förutsättningar för alla aktörer i branschen att gemensamt möta upp tandvårdsbehovet