Sent förra fredagen angreps en muslimsk kvinna i Farsta. Hon uppger att en man ryckte av hennes slöja och dunkade hennes huvud mot en motorhuv. Polisen undersöker fallet som ett hatbrott och efter händelsen skapades Hijabuppropet, en kampanj där kvinnor klär sig i hijab och lägger upp bilder på sig själva på internet.

Ayaan Goobe är muslim och bär slöja varje dag. När hon hörde talas om attacken i Farsta kände hon sig skrämd, men inte förvånad.

– Det känns hemskt varje gång en sådan sak händer. Jag vet ju att det kan hända mig eller någon i min närhet.

Samtidigt känner hon en frustration över att behöva vara rädd för att utsättas för rasistiska attacker.

– Varför ska man behöva vara rädd bara för att man bär ett särskilt plagg?

Särskilt utsatta

Johanna Sixtensson är doktorand vid Malmö högskola och har gjort en studie av hur muslimska kvinnor med slöja bemöts i det offentliga rummet. I sina intervjuer fann hon att kvinnorna ofta utvecklade försvarsstrategier, för att inte bekräfta människors fördomar.

– Man blir extra noggrann med att göra rätt hela tiden. En kvinna berättade att hon aldrig slarvar att lämna tillbaka kundvagnen i mataffären, till exempel, för det stärker bilden som människor har av kvinnor med slöja.

På det viset kan inte kvinnor i slöja röra sig i den offentliga miljön på samma villkor som alla andra. En annan strategi kvinnorna använde sig av var att undvika vissa områden i staden och hålla sig till ställen där det fanns fler som såg ut som dem.

– På platser där deras utseende stack ut kände de sig otrygga.

Den sortens fysiska övergrepp som skedde i Farsta är ovanliga, men verbala kränkningar sker desto oftare. Flera kvinnor i Johanna Sixtenssons studie kunde också berätta att människor hade spottat efter dem på gatan.

– Slöjan är en symbol för en religion som står lågt i rang i Sverige, därför blir kvinnor som bär slöja särskilt utsatta – eftersom det syns så väl vilken grupp de tillhör.

Fientlighet

Ayaan Goobe har själv aldrig utsatts för våld på grund av sin hijab, men känslan av fientlighet från omgivningen finns där nästan varje dag. Det kan vara små saker, att folk vägrar sätta sig bredvid henne på bussen och ställer upp sin väska på sätet som hon vill sätta sig på.

– Men folk kan spotta och svära efter mig på gatan också.

Ayaan Goobe väljer att inte vara arg. Hon orkar inte, och grundproblemet är okunskap, tycker hon.

– Många tror att de kan befria mig från förtryck, att min man tvingat mig att bära hijab. Men jag har själv valt det, den är en del av min identitet.

Hon ser Hijabuppropet som en solidaritetshandling och ett sätt att lära människor vad hijaben egentligen handlar om.

– Jag är imponerad av alla som väljer att ta på sig hijab, trots att de vet vad kan utsättas för. Jag tror det kan leda till att det här diskuteras i samhället, på skolor och arbetsplatser. Då kan människor utbildas och förstå att ingen kvinna ska tvingas till någonting, varken till att bära eller inte bära hijab.