– Det här var min tredje påkörning. Vid den första var jag tågvärd och slapp se själva händelsen och vad som var kvar av kroppen efteråt, säger Jeanette Rickebo, som tidigare har intervjuats i Dagens Arena.

Vid den andra incidenten anropade hon sin tågvärd och sa ”Jag har kört på någon”. Då informerade han resenärerna om vad som hänt och tog därefter hand om henne och såg till att hon följde rutinerna för chockbearbetning. 

– Tågvärdarna är utbildade och ska kunna ta över om jag är satt ur spel, säger Jeanette Rickebo.  

Grät i högtalaren

Men vid den senaste händelsen satt hon alltså ensam med ansvaret. 

– Jag satt ensam med ansvar för allt, det gjorde att det slog slint i huvudet på mig. Det blev helt tomt i skallen, jag visste inte vad jag skulle göra. Efter ett tag kom jag på att jag nog skulle larma och informera resenärerna om vad som hänt, men jag vet inte om de hörde vad jag sa, för jag grät så mycket, säger Jeanette Rickebo. 

En kvart efter händelsen var räddningstjänsten på plats med blinkande blåljus och resenärerna började förstå vad som hade hänt. Efter ytterligare en kvart var MTR:s operativa trafikstöd där och kunde ta över rollen att informera de som satt fast på tåget. Först då kunde Jeanette Rickebo slappna av och börja hantera sin egen chock.

– Det jag varit mest ledsen för är bemötandet jag fick från driftsledningen. Jag ringde dit kort efter händelsen, men fick bara till svar att ”det var ju tråkigt”, men att hjälp var på väg. 30 minuter är extremt lång tid om du har en panikattack, säger hon.   

Jobbigt ta på sig uniformen 

När Dagens ETC träffar Jeanette Rickebo har hon efter en tids sjukskrivning börjat provjobba på halvtid igen. Än så länge kör hon inte pendeltågen, utan följer bara med en kollega för att komma över spärren att sätta sig i förarhytten. Bara att sätta på sig uniformen väcker motstånd, berättar hon.     

– Jag får tårar i ögonen när jag tänker på att det kan hända igen. Det är inte frågan om det kommer hända igen, utan när. Jag hade en kollega som kom tillbaka efter en sån här händelse och var med om samma sak första veckan. Då fick han nog och lämnade yrket, säger Jeanette Rickebo. 

Efter måndagens besked om den avblåsta pendeltågsstrejken är hon rejält besviken på facket.

– De verkar inte förstå hur allvarligt det här är. Jag är verkligen besviken över att de inte satt ned foten och krävt ett stopp för ensamarbetet på tågen. Jag har förstått det som att det är ett politiskt beslut, men då måste vi få politikerna att förstå vad de sysslar med.     

Många orosmoment

Tågvärdarna är inte bara en trygghet för lokförarna, utan även för resenärerna, poängterar Jeanette Rickebo. De nya nya säkerhets- och trygghetsåtgärder som ska ersätta tågvärdarna, som fler kameror, menar hon fungerar dåligt. 

– Skärmarna är jättesmå och släcks ned när jag kör. Är det dåligt väder ser jag inte perrongen, så nej, de är inget bra substitut för tågvärdarna. Jag läste nyss om en blind person som var på väg att hamna mellan två vagnar, hade det inte funnits tågvärd på plats hade det kunnat gå riktigt illa. Det är därför vi reagerar som vi gör, vi månar om våra resenärers säkerhet, säger Jeanette Rickebo.