”Andra på boendet sålde sex och uppmanade mig att göra det - ibland kom polisen.”

”Jag önskar att alla familjehem gör det av kärlek och inte av pengar.”

Rösterna tillhör tre av det 30-tal barn som intervjuats i arbetet med utredningen ”Barn och unga i samhällets vård”. Utredarna har också under de två år den pågått haft kontakt med flera barnrättsorganisationer.

– Det här handlar ju om barnens egna liv och barnen är ju experter på det, även om de inte har svar på allt, säger Carina Ohlsson.

På måndagen lämnade hon över sitt betänkande till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). Det är totalt 130 förslag som sammanlagt skulle kosta 600 miljoner kronor att förverkliga.

Ingen idé att packa upp

Enligt Carina Ohlsson har de omhändertagna barnen i dag för lite att säga till om när det gäller sin egen placering. Hon vill se en lag som kräver att barn och unga alltid tillfrågas vid beslut om var de ska bo.

I dag händer det att barn inte ens blivit vidtalade innan de placeras eller omplaceras.

– Det är inte bara att barnet inte har blivit lyssnat på, man har inte ens pratat med det. Ett barn kan hämtas från skolan och vet inte vart det kommer att köras. Man kan själv tänka sig hur det skulle vara. De tappar tilliten och blir väldigt oroliga. Ett av barnen vi pratade med sa att man packar inte upp, för man vet inte när det är dags att flytta nästa gång, säger hon.

Lagstifta om omtanke

En annan sak som Carina Ohlsson vill ändra på är att det i dag inte görs någon prioritering mellan olika placeringsformer. Hon vill att placering på institution bara ska ske i undantagsfall, när de inte kan vårdas någon annanstans. I dag är omkring 25 procent av barnen i samhällets vård placerade på institution, jämfört med Norge där vården på institution står för sju procent.

För familjehem vill man samtidigt införa ett krav på tillstånd som är förknippat med en grundutbildning för dem som vill vara familjehem.

– Det blir så drastiskt för barn och unga att placeras i institutionsvård. Att vara i en familj blir mer likt hur andra barn har det. I Sverige har vi inte så många som är placerade i nätverkshem, hos anhöriga eller släkt. Det vill vi försöka utveckla och göra bättre.

Utredningen vill också lagstifta om att vården ska ske med omtanke.

– Det kan låta lite udda, men vi tycker att det verkligen ska kännas att familjen som tar emot en verkligen vill att man ska vara där, säger Carina Ohlsson.

Utredningen föreslår också att placeringsformen LVU i hemmet får finnas kvar, men att det skärps upp. Föräldrarna kan exempelvis bli skyldiga att ta emot andra insatser från socialtjänsten och den unge kan tvingas lämna blod- och urinprover. Den övre åldersgränsen för att få vård ska höjas till 21 år, och att personer ska kunna få hjälp upp till 25 års ålder.

– Vi vet att ungdomar, oavsett om de fullföljer gymnasiet eller inte, har svårt att försörja sig och få lägenhet. De här barnen kan ha det ännu svårare för de har kanske ingen som hjälper dem, därför vill vi höja åldersgränsen, säger hon.