Han går i femte klass på ­Gärdsmosseskolan och är märkbart stolt efter sitt ­utvecklingssamtal. Nästan hälften av de som slutade sexan på hans skola i somras saknade godkänt i något eller flera ämnen. 

Ute i korridoren är några barn på väg till Mattestugan och längst bort sjunger förskole­klassarna alfabetet. 

Jobbade extra för att ha råd

En av föräldrarna på plats är Mohamed Rage. Hans lön från Göteborgs Spårvägar räckte inte för att täcka de 3 500 kronor i månaden som han tidigare ­betalade för läxhjälp. 

– Jag var tvungen att jobba extra som parkeringsvakt 40 timmar varje månad för att täcka det. Även när jag var sjuk. Jag märkte att jag behövde hjälp från grunden, min dotter gick i andra klass och kunde knappt läsa nånting. Nu är jag inte orolig längre, berättar Mohamed Rage.

– Men om mina barn lyckas men min grannes barn inte kan någonting så har jag fortfarande misslyckats.

Barn som klarar skolan blir förebilder för andra barn. Läxhjälpen Bergsjön startade för fem år sedan.

– Vi startade för att vi gärna vill förbättra och utveckla ­området. Vi börjar med dem vi har i handen. Vad som hänt innan oss har vi inte att göra med, vi känner inte dem och de känner inte oss. De får vara ­myndigheternas ansvar. Vi tog ansvar för läxhjälpen för att vi såg att ingen annan gör det. Det är skrämmande när man ser en del som går i nian och knappt kan få ihop en mening på ­svenska. Det är sjukt om jag ska vara ärlig, säger Mohamed Rage.

Måste ha öppet oavsett vad

Trångboddheten i området är stor, ekonomin skral och ­kunskaperna räcker inte alltid till för att hjälpa till med ­läxorna, ens om du kan svenska. Över 600 barn är nu inskrivna i läxhjälpssystemet och ett antal har hunnit ta studenten.

I dag har grundarna ­förfrågningar från bland annat Backa och Biskopsgården och stöttar föräldrar som startar egen läshjälp i Kortedala och ­Eriksbo. Ryktet spred sig snabbt, men att öppna en verksamhet kräver också eftertanke.

– För öppnar man dörren där så måste det vara öppet oavsett, säger Mohamed Rage och nickar mot dörren ut mot gården.

Den första läxhjälps­verksamheten i Bergsjön har lokal på Rymdtorget, den här på Siriusgatan är den andra.

– Tillsammans med några andra grannar bestämde vi att oavsett hur tufft vi har det i livet så måste vi öppna lokalen, hela tiden. Där är grunden. Det har vi lovat. Och det tog tid att få förtroende från andra familjer. Folk är trötta på projekt som ­pågår några år och sedan försvinner, men när de såg att det var några från vårt eget område så kände de sig tryggare. Det är det viktigaste, att det finns rötter inifrån, säger Mohamed Rage som minns att grannen Ahmed Hassans barn inte ens börjat skolan han valde att satsa. 

Måste bli som en regering

Säkerheten i området har ökat, alla känner varandra, vuxna tipsar varandra om kurser. Det finns ett ungdomsråd och ­Mohamed Rage och Moktar Mumin såg till att bli ­invalda i Hyresgästföreningen för att ­säkra tillgång till lokalen. Ansvaret delas upp, man måste bli ”som en regering”. Mycket arbete, med tydliga resultat.

– Barnen höjer sitt själv­förtroende och självkänsla. När man lyckas vända barnen – nu har det gått fem år, men när det gått 15 år har du renodlat barn som springer runt och är kunskapskunniga. Som inte ­behöver göra sönder fönster eller bränna bilar. De mår bättre och det viktigaste är att klara skolan, säger Ahmed Hassan. 

Tidigare F och E-betyg har förbytts till en motivation för ett B. Svenska kyrkan hjälpte till med administrationen i starten och idag samverkar man med Göteborgs stad. En av dem som fått hjälp är Asad Mohamed. 

– Jag var ny och hade svårt med språket, men i läxhjälpen fanns det vissa lärare som ­kunde hjälpa mig både på svenska och mitt språk ­somaliska och då blev det enklare, då fattade jag, säger han.

Sysselsatt sju dagar i veckan

Mohamed Rage, som blivit ”allas farbror”, vill gärna lyfta Asad Mohameds resultat.

– Glöm inte att han inte haft någon skola i hemlandet, och började med svenska direkt. Han är inte ens född här! Nu har han klarat gymnasiet och har bra betyg i allting. De vi har här har utvecklat egna rötter, säger Mohamed.

– Närodlat! säger Ahmed Hassan.

Det är ingen slump att det bara är pappor som pratar. Efter intervjun ska de gå en ­föräldrautbildning tillsammans och den tidigare mammadominerade läxhjälpen har startat en ­pappasamverkan för att få med fler pappor i arbetet. De ­arrangerar basketträningar för tjejer från nio år på helgerna, samtidigt som lokalen står öppen för pappor med barn. Medan flickorna tränar finns det också farsor på stan. De kollar trappor och belysningar och rapporterar till kommunen om något är fel.

– Jag är själv uppvuxen här, jag kom som sextonåring. Då var det fritidsgårdar och all service i samma område. Jag behövde inte ens gå till Kortedala, man kunde få allting här. Men det har blivit stor skillnad de senaste trettio åren. Det är mängder av besparingar och det kommer nya politiker som vill förändra. Allt är fördärvat, till och med säkerheten har blivit dålig, säger Mohamed Rage som konstaterar att närmaste polisstation ligger i centrum och att ett par bilar ska patrullera hela nordöstra Göteborg. 

”Satsa medan det är billigt”

Ljudet av barnfötter i strumplästen hörs då de tassar mellan NO- och SO-rum, överallt finns en vuxen som kan hjälpa. Mohamed Rages nioåriga son kikar in, men vänder snabbt ut igen. 

– Jag släpper inte ut honom själv. Vi ska sysselsätta dem sju dagar i veckan. Vi organiserar oss, som grannar, föräldrar – bara för att förebygga att de hamnar utanför. 

Läxhjälpen håller öppet måndag till torsdag. Någon tar emot barnen när de lämnas, två läxhjälpare öppnar och förbereder och ganska mycket tid går åt till administration. På fredagar är det egentligen ingen aktivitet, men ofta öppnar föräldrar lokalen, kanske bakar något och släpper in alla över 14 för att spela tv-spel och umgås. I somras var Asad Mohamed en av de ungdomar som åkte med de mindre på läger utanför stan och ibland idrottas det i hyrda hallar.

– Det som saknas är sociala koder och språket för att komma i bättre sysselsättning, bättre skolor, få ett bättre samhälle, säger Ahmed Hassan.

Han trivs i Bergsjön, men konstaterar att om integrationen fungerat så hade han haft grannar med svenska namn och han hade vetat vad han har för rättigheter och hur ord ska uttalas.

– Det här är en verksamhet som kommit underifrån och den kommer av vad föräldrarna vill. När du går till läkaren måste du beskriva din sjukdom för att kunna få medicin. Det är vi som är föräldrar, det är vi som vet var det gör ont här. Det är vi som vet vad som ska ske för att det ska bli bättre för barnens framtid. Och där behöver vi lyhörda tjänstemän och politiker. Satsa medan det är billigt, säger Ahmed. •